Inte en gång till

Om jag kunde radera gårdagen ur mitt liv så skulle jag göra det. Svärmor har varit sjuk en längre tid och hon blev under förra veckan drastiskt sämre. Maken skulle åka på onsdag för att få träffa henne. Nu blev det inte så. Igår morse somnade hon in och jag fick snabbt fixa biljetter till maken så att han kunde åka redan under gårdagen och vara med sin familj i sorgen. Hemma blev jag och barnen som sörjer en underbar kvinna och farmor. Som sonen sa; nu blir det inte detsamma att åka till Marocko. Jag kan inte annat än att hålla med. Sonen försöker att gå i skolan idag men är lovad att få gå hem om det blir för jobbigt. Jag blev hemma för barnens trygghet att veta att de inte kommer hem till ett tomt hem. De saknar sin pappa likaväl i detta nu när han blir borta två veckor. Dottern kom på att han nu inte är hemma under hennes födelsedag så hon blev så klart ännu mer ledsen över det.
November och december verkar nu ha något sorgligt över sig. Det var ett år sedan två av mina vänner avled och begravdes och nu svärmor. Jag får väl se till att glädjen blir detso större när vi firar vår älskade dotter som blir 9 år. Och att få vara med vänner på julafton.

Läxor

Åh vad jag hatar läxor. Källan till storbråk. Sonen med sin hyperaktivitet hoppar i stolen och blir frustrerad att han inte förstår vad han ska göra medan jag blir frusterad över att han inte förstår vad jag säger eller han inte tror på sig själv, att han vet svaret.

Jag var på utvecklingssamtal med honom idag och han är enligt mig och lärarna en underbar kille som har svårt att sitta still och som har svårt att uttrycka vad han tänker. Han är otroligt blyg. Fast hemma så märks inte det någon blyghet direkt när han exploderar titt som tätt eller när tårarna sprutar av ilska att han inte får till läxorna på nolltid. Undrar vilken dag som man kan få sitta ihop med barnen och få göra läxor utan bråk och tårar?

Dottern har en underbar lärare som sätter ihop alla läxor. Lätt och enkelt att se vilka läxor som hon har och enkelt att kolla om hon har gjort dem. För sonen är det svårare. Jag tror han har inlämning av läxor varje dag, olika ämnen. Inte helt enkelt då att ha koll på vad som ska göras och när.

Klockan börjar närma sig åtta på kvällen och sonen som inte gjorde några läxor igår för att det "bara" var två enkla frågor sitter fortfarande efter snart två timmar och sliter med första frågan. Tårarna har sprutat för typ sjätte gången för att det inte går som han vill.

Svårt att veta hur jag som mamma ska bete mig. Helst skulle jag vilja köra honom i säng för han behöver sova då han ska upp till skolan imorgon. Men läxan ska vara klar till imorgon. Och han har en fråga kvar att lösa. Svårt att veta om jag ska hålla honom uppe och göra klart när han är trött och tycker det är svårt eller ska jag skicka honom i säng och att han gör läxan imorgon bitti, när han är piggare men har kortare tid på sig. Pest eller kolera?

En helg i Sundsvall

Så var det måndag igen. Helgen har varit helt underbar!

Vi åkte till min faster i Sundsvall på fredag kväll. En ganska tressig kväll blev det. Syrrans tåg var försenat, inte konstigt med tanke på att det är SJ. Men resultatet blev att vi har drygt 10 minuter för ett byte till bussen istället för en halvtimme. Återigen tackade jag Gud för cortisonet!. Efter en halv språngmarsch så satt vi i lugn och ro i fem timmar på bussen.

Halv tre på natten var vi framme där vi blev hämtade av vår pappa (morfar) och faster.
Underbara faster hade gjort ett komplett schema för helgen så ingen behövde fundera på vad vi skulle göra och när. Speciellt bra för sonen. Helgen skulle nog inte heller fungera annars med fem barn och fyra vuxna.

Så på lördag förmiddag när vi vaknat och ätit frukost fick barnen baka pepparkakor. Det tyckte de var jätteroligt. Sedan åkte vi in till kulturhuset där vi fick lyssna på en barnkonsert. Senare på eftermiddagen var det lyslördag. De släcker ner hela Sundsvall och vid halv fem på eftermiddagen tänder de upp alla julljus på gatorna. Innan stod vi med tända ljus och fick lyssna på musik och lite tal.

På lördag kväll fick fasters man vara barnvakt till alla baran så gick vi vuxna i väg och lyssnade på f.d triple& toutch som höll en konsert med ungdomar från Sydafrika. Helt underbar musik. Älskar afrikansk musik och trummor. Konstaterade att jag är nog en afrikansk själ i en svensk kropp ;)
Kanske därför jag gifte mig med en nordafrikan.

På söndagen tog jag sovmorgon och sov till 10. Det behövde jag efter att ha vaknat flera gånger av att yngsta systerdottern på 1½ tryck in sina fötter i min rygg några gånger. Inget hon kan hjälpa men jag kände att jag behövde sömnen.

Efter frukosten tog faster och morfar de äldsta barnen och åkte för att köra gokart i Nöjeshallen. Hemma blev vi andra för att packa och plocka i ordning. Det går så mycket lättare utan barn som plockar upp det man packar ner.
Därefter hade faster ordnat med världens överraskning. Hon hade fixat kalas med tårta och paket för att vi alla hade fyllt år. Allt från 1 år till 60 år. Alla fick var sitt paket med kläder. Jag och syrran fick hjärtskålar som jag dagen innan hade tyckt varit så underbart fina. Det var helt enormt.

Tio i fyra på söndagen gick sedan tåget hem. Det gick i tid och vi slapp stressa. Dock hade nån biljett på samma plats som vi, så det tog ett tag för oss att komma i ordning i tåget. De andra hade fel datum på sin biljett men det blir bökigt när man ska organisera fem barn att sitta. Tågresan tog tre timmar. Det var X2000 så jag blev ganska trött men tack och lov inte illamående vilket jag ibland kan bli. På stationen i Stockholm tog vi middag på mc donalds innan vi tog taxi hem och syrran tog sig vidare med tåg hem till sig.

Jag kan lova att jag aldrig hade klarat den här helgen utan min undermedicin. Men nu har jag fått tillbaka domningarna i armarna. Funderar på om jag måste boka en tid till en vårdcentral för att få det undersökt. För när man misstänker något så går hjärnan gärna till "worst scenario" vilket jag inte ens vill uttala med ord, vara sig högt eller i skrift. Men det försöker jag tänka bort snabbt!

Nu har jag fått ett underbart minne och haft en underbar helg så trots att jag är lite trött idag så blir jag pigg och det roliga jag har upplevt.

Att våga

Tänk att det är så mycket lättare att ta ställning för sitt barn än för sig själv. Sonen har genomgått en neuropsykiatrisk utredning - om man nu kan kalla en 15 min samtal för en utredning. Nu har jag bett om ett andra utlåtande. Känns inte helt ok att de sätter en diagnos utan att kunna påvisa grunden för diagnosen. Själva diagnosen har jag inga problem men. Nu blev det uppmärksamhetsstörning, typ ADHD light. Men sättet att sätta diagnosen på. Kändes skönt att säga till och jag vet mina nrättigheter om att få ett andra utlåtande. Utredning ska ju vara ordentlig!
Men för mig själv har jag svårare. Nu har jag haft den nya läkaren i ett år och inte blir han bättre. Jag får inga läkarintyg som jag ber om och han utforskar inte varför det är lite extra fel på mig ibland. Nu måste jag bara ta tag i saken och byta. Ska bara......

Medicinering

Idag var vi till läkaren med sonen. Jag bad att få ett andra utlåtande för hans utredning så jag hoppas att de tar mig på orden. För jag var verkligen tydlig. Och läkaren som vi träffade höll med om att utredningens underlag var skralt. Men diagnosen hade jag inga problem med så vi diskuterade medicinering. Nu ska sonen få prova. Han ville själv och vi kan sluta direkt om han upplever obehag. Men om vi testar och det fungarar bra så är ju det bara positivt. Han får börja med en halv dos och sedan stå under kontroller för att efter en månad gå upp till en hel dos om han inte får biverkningar. Ska bli spännande och se om vi ser någon effekt. Vissa bråk kanske vi kan undvika om medicinen hjälper. Men det kommer att ligga helt och hållet på sonen. Säger han nej till medicinering så är det nej. Han måste känna att det ger effekt. Så nu får vi se vad som händer.

Allhelgona

Den här helgen är det all helgona helgen. Den började med att jag jobbade övertid. Inte direkt vad min kropp behöver men exakt vad min plånbok behöver. Jag får helt enkelt ta det onda med det goda. Samma är det med all helgona dagen. Saknar mina vänner som gick bort förra året. Det hade jag inte trott för ett år sedan att det skulle vara så många som saknades mig. Men samtidigt är det en av våra högtider idag som skänker glädje. Barnen ska få paket och vi ska gå på bio i kväll.

Glädje och sorg kan rymmas i samma stund.

Min födelsedag!!

Vilken underbar dag detta blev!! Först blev jag överraskad av min man igår kväll med en stor blombukett på bordet.

Sedan fortsatte de i morse med att sjunga och överlämna presenter. Det hade jag verkligen inte trott. Jag fick ett presentkort på Lindex, teckningar och en nyckelring. Gissa om jag blev glad. På kvällen hade jag vänner överbjudna. Vi gjorde en förrätt i form av rostat bröd och getost, varmrätten var  italiensk paj med oliver och soltorkade tomater. Efterrätten bestod av en underbart god kladdkaka med dajm, marsmallows och nutellakräm ovanpå. Vi var i himlen efter denna goda middag. Och present fick jag! Jag fick en underbart fin halsduk och skinnhandskar i lila! En underbar födelsedag som går i topp!!

Rosa bandet

Nu har jag köpt årets rosa band!!

Jag tror på att göra det omöjliga möjligt!!



Nya kontroller

Idag ska jag till läkaren igen. Känns som om jag nyss har varit där fast det var ett halvår sedan. Jag går fortfarande och har blod i urinen så jag hoppas att han kan komma med ett svar idag eller att det har upphört. Jag hade feber igår på morgonen men har ingen feber idag. Det undrar jag också över. Läkaren har inte varit så duktig på att skriva ut de läkarintyg jag har begärt för ganska länge sedan. De måste han skriva ut nu. Så har jag inte fått hem intygen inom en vecka så ska jag ringa och byta läkare. Jag är dålig på det, att våga stå för mig själv. Att se till att jag bara får det bästa. Det borde jag ha gjort i fredags kväll när en tränare ringde och undrade om sonen kunde vara med på en cup på lördagen. Fastän jag visste att lördagen var den enda dagen den helgen som jag kunde få vila och som även grabben behövde vila på så tackade jag ja när jag såg hans önskan att vara med. Jag behöver lära mig att stå upp för det som är vikigt för mig och ibland ta de tråkiga besluten för barnen, även fast de går emot deras vilja, när jag vet att det är för deras eget bästa. Antagligen fick jag feber på grund av överansträngingen. Inget ont som inte har något gott med sig. Jag fick med mig en lärodom!

Livet som fotbollsmamma

Logistiken är inte alltid lätt. Denna helg och två helger framöver kommer vi att vara på sammanlagt 6 cuper. Det kräver sin planering och det är inte alltid lätt då cuperna detta år har en tendens att ligga på fel sida av Stockholm. Kroppen säger att den vill inte riktigt vara med om detta. Jag säger att det skiter jag fullständigt i!
Barnen vill spela och jag ska finnas där för dem och titta. Sedan blir ibland problemet att de spelar samtidigt. Men om jag oftast är med så hoppas jag att det ger mina barn värdefulla minnen.

Tiden som gräsänka är över

5 veckor har gått! Tiden har faktiskt flugit fram men när jag tänker tillbaka så har vi varit själva en ganska lång tid. Men imorgon kommer äntligen min man hem. Det ska bli skönt att äntligen få någon att dela ansvaret för barnen med. Någon som kan ta över när de bråkar och tjafsar. Tänker på min väns fru som har förlorat sin man och som alltid kommer få ta ansvaret själv, som aldrig komemr att kunna lägga över ansvaret på någon annan. Förhoppningsvis kommer hon att hitta en ny kärlek som kan bistå henne men det kommer att dröja. Jag vet att min vän skulle önskat henne en ny kärlek, han hade inte velat se henne ensam. Och då är fem veckor ingenting. Hon har varit ensam i snart ett år.

Igår var vi på fotbollsplanen som vanligt. Det är jobbigt att stå upp men sonen gav mig en vinst så då är det värt det. Men ibland önskar jag att det kunde poppa upp en stol någonstans. Nu är det bara två veckor till med matcher. Sedan behöver jag bara skjutsa till träningar och det går ju bra.

Helg = Fotboll

Idag är det söndag och det är snart dags för helgens tredje fotbollsmatch. Förra helgen såg likadan ut. Sonen spelar match fredag och söndag och dottern på lördag. Det har bara blivit så. Det blir inte så mycket annat att tänka på då än fotboll och rena matchkläder. Men igår tog jag mig tid och hade tre härliga vänner över på middag. De hjälpte mig att laga middagen som var en underbart god kycklingsallad och till efterätt blev det äppelpaj. Vi satt och pratade på balkongen och myste. Inte allt försent för de skulle ju köra hem. Det blev en lugn härlig kväll och jag fick massor med hjälp att plocka undan och fixa. Underbara vänner!
Barnen hade var sin kompis som skulle sova över. Men dottern spexar alltid upp sig så jag blir tokig.

Den här helgen har jag sovit bra och känner att jag mår riktigt bra just nu. Men imorgon är det måndag. Får se om jag tycker det är lika kul då. Förra veckan avskydde jag som pesten.

Mamma kommer imorgon och sover över till tisdag. Älskade mamma har lovat att hjälpa mig att städa, igen! Jag har försökt i helgen att städa själv så mycket som möjligt men energin räcker inte till hela vägen utan jag behöver göra lite i taget. Men då räcker inte dagarna till på helgen. Men snart kommer min man hem efter 5 veckor utomlands. Då kanske vi hinner tillsammans.

Fredag

Jag har varit så trött den här veckan. Sover otroligt tungt och har vaknat knockad. Inte av mig själv, det skulle vara ett under men av en mindre trevlig radio.
Nu är kroppen som den ska igen. Dock inte på ett positivt sätt. Nu är all cortison borta och jag vet att jag lever. Har dessutom varit förkyld så jag har inte fullt ut kunnat använda mina mediciner som jag ska så jag vet inte om jag har fått en extra släng av nånting.
Det går förvånansvärt bra att vara själv och jag och barnen klarar vardagen, visserligen med mycket bråk, men ändå. Barnen går på sina träningar, de får middag och jag är med på deras matcher. Läxor hinner vi också med, vilket är helt otroligt i sig.

Sonen slog i foten igår och han har fortfarande jätteont och haltar så han får vara hemma från skolan. Han är blå på framsidan av benet så jag hoppas det inte är värre än att han har slagit i på fel ställe. Sedan när han väljer att hellre vara hemma och läsa böcker (tv och spelförbud gäller vid konstiga sjuktillfällen) så har han nog ganska ont.

Får se om han kan spela match i helgen som tänkt. Dottern ska också spela. Men den här helgen är det bara två matcher, förra helgen var det tre. Båda barnen är otroligt duktiga. Hoppas de kan fortsätta länge med sin idrott.

Kaos

Åh, vad jag längtar efter en whiteboard i köket just nu. Kaoset sprider sig i min hjärna. Hade redan innan mycket att tänka på inför morgondagen då jag ska få åka till en jobbarkompis och äta utan barn. Barnen ska då vara hos sin mormor. Men dit är det 10 mil och det ska hämtas på fritids och packas. Sedan tillkom utflykter för båda barnen som båda ska vara imorgon! Då slutade hjärnans komihåg att fungera. Dessutom har båda barnen matcher på bortaplaner med en timmes mellanrum på söndag. När jag såg det var det bara att skriva ner ett minutschema för jag kommer aldrig att komma ihåg vad jag ska göra när.

Nu har jag insett vad jag har min man till. Han blir extra saknad när sånt här händer. Men det gör mig också extra tacksam att jag har honom vilket i sin tur gör att han blir så mycket mer efterlängtad. 5 veckor är bra att vara ifrån varandra och längta. Att komma ihåg att inte ta varandra för givet.

Nu är det dags att skapa listor. Listor över morgondagen. Allt vad som ska inhandlas inför middagen och packas till övernattning. Jag hinner bara hem och vända imorgon så allt måste vara klart ikväll. Och just det, matsäckarna också. Jag som trodde att jag skulle få en lugn kväll idag.

Snart är det fest!

Nu planerar jag för fullt. Jag försöker få mig att komma ihåg vad jag ska inhandla till frukost. Det ska bli något storartat. Presenter är inhandlade och nästan klara. Jag ska bara slå in dem. Och komma ihåg alla presenter vart jag nu har dem....

Det är så klart Eid det handlar om. Avslutningsfest för ramadan. Barnen kommer att få nya kläder och en massa presenter. Jag kan ju inte skriva här vad de ska få ifall att de får för sig att läsa. I planerna ingår också att åka iväg på en fest hos en kompis. Om festen är på kvällen så kommer vi att gå på bio och äta lunch ute. Jag gör allt för att detta ska kännas att det är den största högtiden för oss. Till frukost har jag då tänkt att jag ska köpa chokladcroissanter och wienerbröd. Kladdkaka brukar det också bli. Frukt och juice ska också stå på bordet. Och en massa godis så klart. Ledigt får de från skolan, det är redan klart från rektorn. Jag ska bara lämna in en ledighetsansökan om det. Själv ska jag ta ledigt på årsarbetstid. Struntar i om jag hamnar på minus. Barnen är viktigare.

Det är roligt att höra att barnen ser fram emot dagen. De öppnar sin kalender varje dag och räknar på så sätt ner. Dotterns sa senast idag att hon önskar sig Hanna Montana serien i Eidpresent. Tänk om jag hade vetat det typ 24 timmar tidigare. Men nu har hon ju fått pengar av mormor så hon kan köpa den alldeles själv.

Jag hoppas att min man får en underbar Eid i Marocko. Det är 15 år sedan sist han firade med sin familj. Och detta år är det extra värt när hans mamma är sjuk. Vem vet om hon finns hos oss nästa år. Men jag hoppas och tror det. Hon är en seg kvinna den damen.

Åh vad jag ser fram emot nästa tisdag!!!!

Jag visste väl att det inte kunde vara för evigt. Nu börjar känningarna i kroppen komma allt mer. Det jag tycker är svårast just nu är nacken och muskelkrampen som blir. Kände av igår att efter jag hade varit ute och fikat med en kompis att jag var helt slut på kvällen. Känner av foten och benet mer än vanligt också. Eller snarare så är det normalt att jag ska känna av dem, men jag har njutit så att slippa.

Imorgon börjar allvaret. Sommarlovet för barnen är slut. Nu ska jag få ihop det alla föräldrar kämpar med. Läxor, middagar och träningar. Jag inser nu när jag är själv att det blir till att planera varje dag väl, mer än vad jag annars behöver. Allt för att jag ska hinna skjutsa barnen till två olika håll samma dag. Men samtidigt som det är stressande så är det roligt. Roligt att barnen har ett intresse som är bra för dem och som de tycker är kul.

Idag har jag lagat köttfärssås. Jag lagade en stor panna så att det räcker till fler dagar. En omgång till i kväll och till sonen imorgon efter skolan. Tack och lov att lägenheten är så städad att jag bara behöver plocka lite allt eftersom. Idag är det dock liggläge som gäller. Allt för att samla energi. Mina barn behöver den. Så ett varmt bad ska få bli pricken över I:et.

Min väns son fyller 9 år idag. Deras barn är lika gammal som min yngsta. Hans hustru har lagt ut fina bilder på honom när han har varit delaktig inför kalasen de tidigare åren. Han såg så fräsch ut då. Kunde knappt se bilderna utan att få tårar i ögonvrån. Han är så saknad, kan inte fatta att han har varit borta i 9 månader. Jag inser att jag ska vara glad för allt jag har. Oavsett hur smärtsam min kropp är så finns jag här med mina barn. Varje dag är en lycka att få dela den med mina mirakel!

Saknad och längtan

Pratade med min man igår. Det kändes skönt. Skönt att höra hans röst. Det har gått nästan en vec a sedan vi hördes vid senast. Saknar honom ordentligt. Det blir sällan telefonkontakt när det är så jättedyrt för honom att ringa och samma här. Lite motstånd känner jag också att prata arabiska eftersom det inte är min man som svarar. Men det gick bra igår. Jag är nog hjälpt av att vi nyligen har varit där och jag har fått fräscha upp min arabiskahjärna.

Kollade av hur mina svärföräldrar mår. Svärfar har ju brutit benet men mår bra. Han har nu kryckor och åker rullstol i bland. Svärmor är det värre med. Hon har fått börja med cytostatika. Det "kanske" är cancer. Det är det fascinerande med Marocko. Det får inte veta diagnoser eller så håller de diagnosen hemlig för anhöriga. För hur kan man "kanske" ha cancer. Antingen har man det eller inte. Jag har misstänkt länge att hon har cancer men nu misstänker jag att hon har en spridd cancer. Tydligen räcker inte strålning utan hon får tabletter. Järnbrist har hon också fått men mot det har hon fått medicin. Min svägerska berättade att hon var alldelels gul. Jag kan ju se framför mig att det inte bådar gott. Gul = levern som strejkar.......

Det känns skönt att min man får vara där i fem veckor nu och umgås med sina föräldrar. Man vet ju aldrig, framförallt när hans mamma är så sjuk. Jag hoppas på många år till men samtidigt kan detta vara sista sommaren som vi ser henne.

Städat hem

Nu har mamma varit här i tre dagar. Det är helt underbart och vilken hjälp jag får. Hon har dammsugat och skurat, hon har tvättat fönster och hämtat barn. Jag tror inte att hon inser vad jag uppskattar den hjälp jag får. Det är svårt att uttrycka med ord. Men det betyder mer än allt. Det innebär för mig en hel vecka eller två som det kommer vara fint och rent utan att jag behöver lyfta ett finger. Eftersom jag nu är själv....

Maken har det bra i Marocko men han är så klart väldigt saknad. 4 veckor kvar...... Skulle just nu hellre vara där än här pga den härliga värmen som finns där jämfört med regnet som öser ner här. Känns liksom i kroppen...,Blä

Barnen har gått på fotbollsskola denna vecka och verkligen älskat det. Till och med flickan har tyckt att det har varit så roligt. Det är härligt att de har en sysselsättning som de tycker är bra och kul. Och som är nyttig på alla sätt och vis.

Ikväll kommer en kompis och då blir det mysfika och massa snack. Skönt att bara vara och ha någon som tycker det är helt ok att jag sitter på stol och inget gör ;)

Måste träna mig att vila

Har suttit en lång stund framför datorn och fixat och donat med bloggen. Inser för sent att jag är alldeles slut. Tyvärr vill inte hjärnan lyssna på kroppen så trots att jag lägger mig för att vila jobbar hjärnan på med vad vi ska äta till middag och hur morgondagen ska se ut. Tänk att jag har så svårt att slappna av. För att kunna somna måste jag vara mer än slut. Skulle vilja lägga mig en stund och bara vila och sedan kliva upp piggare. Nu jobbar ju hjärnan ihjäl mig under de 30 minuter jag fann ro att vila. Men det är väl träning det med. Är lite avundsjuk på maken som bara kan släppa allt och lägga sig att sova mitt på dagen ett par timmar. Och faktiskt fungera efteråt. Jag upplever att jag blir tröttare om jag sover.

Men blir jag för trött orkar jag inte läsa heller vilket jag älskar. Håller på med en bok som jag sakta men säkert försöker att beta av. Är inte inne i en läsperiod direkt. Därför går det så segt. I mina värsta läsryck har jag svårt att sluta läsa, och blir trött av att jag ligger och läser in på senaste natten. Men nu ska jag se om jag kan hitta ett par böcker på biblioteket. En träning det också att slappna av och bara ligga och läsa.

Nu ska jag skicka hem dotterns kompis. Sedan så ska vi sätta oss i soffan och mysa jag och barnen framför tv:n. Ta det sista godiset och bara njuta!

Tomt

Nu har syrran åkt med sina barn. Hon var en ängel som såg till att alla barnen fick duscha, äta lunch och sedan fick jag lägenheten städad. Underbara syster!
Men nu är det stilla. Sonen springer ut till sina vänner och dottern till sina. Så här brukar det vara andra helger också men nu i vetskap att maken är borta i fem veckor och det har varit liv och rörelse med underbara syskonbarn i fyra dagar så blir det extra stillsamt.
Diskmaskinen går för fullt, tvättmaskinen likaså. Imorgon är det jobb igen och barnen börjar på sin fotbollsskola i fyra dagar.
Bäst att lägga sig och vila in det jag kan innan verkligheten slår till som en hammare.

Gröna Lund

Skönt att vara hemma igen. Efter mycket åkande och lyckliga barn är vi nog lika lycklig att sitta hemma vid köksbordet igen. Barnen har åkt allt från cirkuskarusellen och tekoppar till insane. De har sett Mojje uppträda och de har fått enorma slush och såklart vann dottern 1,8 kg bilar. Vi hade med oss smörgåsar att fika och en massa kakor. Det mesta har gått åt och det är skönt för Gröna Lund är inte direkt billigt. Jag och systersonen fick se Danny genrepa inför Sommarkrysset och det var lite kul. Nu känns det i både ben och rygg men efter en ordentlig cortisonkur så mår jag så mycket bättre och klarar denna dag över all förväntan.

Syskonbarn

I torsdags kom syrran med sina tre barn. Helt underbart! De är så mysiga alla tre. Idag, lördag ska vi åka till Gröna Lund. Barnen ska få åka karusell tills de snurrar av sig själva. Barnen älskar att ha sina kusiner på besök. Lilla M är precis 1 år fyllda. Hon tultar omkring som den bestämda fröken hon är. D fyller snart 5. Han älskar sin stora killkusin som han kan spela fotbollsspel med. Min stora I har fyllt 10. Hon och min lilla loppa är bästa vänner och är riktigt tjejiga.

Det märks dock att det springer runt 5 barn istället för 2. Fattar inte de som har fler än 3 barn att de hinner annat än att plocka undan.

Stora grabben ska åka vansinneskaruseller har han bestämt med sin moster. Tack och lov att jag slipper. Picknick har vi med så jag hoppas på fint väder. Det ser lovande ut!

Skara Sommarland

Sonen har åkt till Skara för att spela en cup. Han åkte i torsdags vid lunch och spelade gruppspel på fredagen. Det gick inte så bra och de blev sist i sin grupp. Det andra laget blev också sist i sin grupp vilket innebar att de skulle mötas i slutspel.
Jag , maken och dottern klev upp tidigt på lördag morgon och packade bilen full med sängkläder och mat. Jag hade hyrt en stuga då killarna skullle vara på sommarlandet på lördagen istället för söndagen som det var förra året. Vi ville ju ha med sonen hem så det vara bara att hyra en stuga och få oss en liten minisemekster tillsammans.
Vi kom till sommarlandet vid 11 på förmiddagen efter att ha stannat en gång och ätit glass. Sedan hade vi kört i ett sträck. Det gick jättebra men det regnade ordentligt vid Örebro så jag hann bli lite orolig för vädret. Tack och lov fick vi ganska fint väder i Skara med endast lite regn runt lunch. Dottern badade och åkte karuseller. På eftermiddagen satt vi i solen och fikade och myste. När sommarlandet stängde vid 19 gick vi till stugan. Sonen hade vi träffat på ett par gånger och kramat om men han hängde med sitt gäng och de sov i en skola.
På kvällen åt vi middag i stugan och sedan tittade vi på film i datorn som jag hade med mig. Söndagen vaknade vi till ösande regn. Mindre kul men jag var otroligt tacksam att lördagen hade haft fínt väder. Nu fick vi se en semifinal mellan de två Stuvstalagen i porlande regn. Trots att jag hejade på bägge lagen var jag glad att sonens lag vann efter straffar och gick vidare till final. Finalen förlorade de men de fick ändå en silvermedalj.
Sedan var det dags att åka hem. Regnet fortsatte att ösa ner hela vägen hem och vid 20.30var vi hemma igen efter en supermysig helg tillsammans. Nästa helg ska maken åka till Marocko och stanna där i 5 veckor. Så detta var en perfekt familjehelg tillsammans.

Glädje och sorg

Det senaste dagarna har jag varit lycklig över min kropp. Glädje över att den fortsätter att fungera. Jag har kunnat städa! Lite i taget men jag har kunnat göra det utan att känna mig helt slut efteråt. Lite kan det ha att göra med att jag har semester ett par dagar i veckan under sommaren. Skönt att inte jobba fullt ut. Jag får se vad som händer sedan när jag går upp till heltid igen. Men jag glädjer mig för stunden. Benet vill krampa då och då av överansträngning men det är en bagatell i sammanhanget. Jag har kunnat göra så mycket som jag inte har kunnat gjort under det senaste året!

Så kom då händelsen som har satt världen i gungning. Terrorattack i Norge! En bomb sprängdes i Oslo där 8 dödades och sedan blev närmare 70 ungdomar dödade, nerskjutna på sitt ungdomsläger. Den 22 juli blev en sorgens dag! Igår på arbetet hade vi en tyst minut, precis som resten av världen. Min barn hade en egen tyst minut hemma. Jag är stolt över dem!

Det som "glädjer" mig (fel ordval, jag vet) i denna tragedi var att terroristen var en kristen norrman, dvs inte en muslim denna gång. Muslimer har fått ta så mycket skit för all terror att det har känts som om inga andra är kapabla till terrorism. Men nu slog en "vanlig" man till och gav världen tillkänna att det faktiskt finns fler terrorister än de utlänska "islamisterna". Och att de kan göra minst lika stor skada. Men en sådan man ska inte få förstöra vår värld och vår demokrati och vår kärlek till andra människor.

Sommarcup!

Söndagen den 10 juli var det dags att lämna sonen en hel vecka i Borlänge för fotbollscupen DaleCarlia. Vi åkte tidigt på morgonen från Strömsund och bilade neråt i 53 mil. Lunchade gjorde vi i Sundsvall och sedan blev det en glass i Gävle. Därefter gick sista biten snabbt och kl 18 på kvällen var vi framme. Hjälpte sonen att installera sig med sovsäck och sängkläder och sedan åkte jag och dottern vidare efter en övernattning på Haga Vandrarhem. Cupen följde jag noggrannt via nätet samt dagliga samtal med sonen som beskrev matcherna. För att gå vidare till slutspel behövdes att laget slutade etta eller två i sin grupp. Sista matchen i gruppspelet blev otroligt nervös då den var helt avgörande för att Stuvsta skulle gå vidare till slutspel. Med oavgjort knep de andra platsen med en poäng och gick vidare. Kvartsfinalen var de tvungna att vinna för att gå vidare till semi vilket de gjorde. Då visste de att oavsett hur de spelade skulle de få spela två matcher till. Sedan tappade de orken och förlorade de nästkommande matcherna och slutade på fjärde plats. Vilket är en kanonplats i sig då det var 28 lag i P-99 som kämpade varav det var lag från Sydafrika, Malta, Guatemala som var med. De utländska lagen var riktigt bra. Sydafrika tog guldet och Malta bronset.
Sä här spelade Stuvsta IF:
Gruppspel
Må: Stuvsta IF - IF Tunabro Röd 8-4
Ti: Slätta SK - Stuvsta IF 2-3
Ti: Gustafs GoIF - Stuvsta IF 2-7
On: La Academia - Stuvsta IF 5-5
To: Stuvsta IF - Ilves Football School B 2-1
To: Vasalunds IF Svart - Stuvsta IF 0-0

Stuvsta IF: 6 matcher spelade - 4 vinster- 2 oavgjorda - 25 mål, 14 insläpp
Totalt 14 poäng och 2::a i gruppen. La Academia tog topplatsen

Kvartsfinal fre
Ilves Fottball School A - Stuvsta IF 1-2

Semifinal fre
Vasalunds IF Röd - Stuvsta IF 5-0 (Vasalunds IF Röd tog senare silvret)

Match om tredje pris lör
Stuvsta IF - La Academia 1-5

En trött kille kom hem lördag eftermiddag efter en väl genomförd cup!

Semester

Snart är min semester på 3½ vecka slut och jag ser tillbaka på mina lediga dagar med glädje.
Semestern började med en resa på 2 veckor till Marocko med min faster. Maken har inte varit med under vår semester för han arbetar och kommer åka senare 5 veckor till sina föräldrar.
Som hjälp för vår resa hade jag skrivit upp ett program för att vi skulle hinna se allt med tanke på att vi bor i huvudstaden.

Programmet blev till både glädje och ett ämne att skämta glatt om. För varje morgon kollade min svåger upp vad som stod på programmet. Och om någon kom med förslag vad vi skulle göra så kom någon annan med kommentaren att det var bäst att kolla "programmet". Tack vare programmet hann vi med massor. Så som bad i havet fyra gånger och i en pool en gång. Vi hann med marknader, se Marrakech och Casablanca och gå på stan ett par gånger. Vi hann vila, bada i hammam och bara ta det lugnt.

När vi flög hem landade vi på Arlanda. Vi åkte hem till mig och sov gott några timmar innan det var dags att packa om och fylla bilen för nu skulle semestern fortsätta med en vecka i Norrland. Vi körde till min fasters hemstad, Sundsvall där vi sov över en natt, badade i en utomhuspool och sedan körde vi vidare dagen eftertill min pappa i Umeå. Där sken solen och vi badade, och tog det allmänt lugnt. Hos pappa stannade vi 4 nätter.

Sedan körde vi vidare till Strömsund och Dundermarknaden. Vi var framme på fredag eftermiddag och på kvällen gick jag och barnen och såg "September" (eller Semester som min dotter kallar henne). På lördagen gick vi runt på marknaden, barnen åkte karuseller och jag hann fika med en kompis och gratta pappas före detta på hennes födelsedag.

Jag hann också träffa min avlidna väns mamma vilket var mysigt. På söndag morgon var det dags att packa bilen igen och åka söderut. Sonen skulle på fotbollscup i Borlänge så efter en lunch i Sundsvall, fika i Gävle så var vi framme lagom till kvällen. Jag hjälpte sonen att installera sig och sedan sprang han glatt iväg med sina kompisar. Jag och dottern valde att sova över på Haga Vandrarhem en natt så jag skulle slippa fortsätta att köra. Vandrarhemmet var jättemysigt och morgonen efter blev det en frukost på Mc Donalds innan färden fortsatte mot Stockholm. Nästan hemma så stannade jag och dottern till vid min avlidna väns grav. Dottern satte sig på gräset och sa att "nu vilar vi här hos Marcus en stund". Väl hemma såg jag att nu hade vi kört i nästan 200 mil på en vecka. Barnen har gjort det fantastiskt bra som har klarat bilresorna utan större slagsmål.

Grabben är nu en hel vecka på sin fotbollscup, som jag har sett har gått väldigt bra de första tre matcherna. Jag märker att jag saknar honom enormt när han är borta, vilken är en bra och skön känsla eftersom man inte hinner uppleva det när man är mitt upp i bråk och alla göromål med barnen. Dottern och jag avslutar nu semestern med att bada och gå på bio. Det är mysigt att få lite egen tid med henne också. Imorgon börjar jag arbeta igen.

Dags för Marocko

Sent igår kväll kom så min faster. Idag bär det av två veckor till Marocko. Maken får stanna hemma för han ska åka själv till hösten. Det ska bli några spännande två veckor för nu kommer jag att få agera guide.
Om ett par timmar åker vi till Arlanda. Det blir första gången som vi flyger direkt och vi landar i varma heta Marrakesh. Väskan packades sent i går kväll som vanligt. Utan nessesär så vägde väskan 12 kg. Men jag blir lite nervös nu när jag lägger i det sista. Men det ska nog gå bra.

Lite presenter till familjen blev det i alla fall fast jag hade tänkt att jag inte skulle köpa en gnutta. Inte konstigt att pengarna flyger.

Flygresan är på 5 timmar så jag hoppas det går bra med barnen. De är vana att vi flyger 2-3 timmar åt gången och mellanlandar i Paris. Men jag hoppas att de somnar gott som vanligt i flyget och vaknar upp pigga. Väl där blir vi mötta av min svägerska och en svåger. De ska ha fixat ett hotell och sedan ikväll ska vi ut på Marrakesh kända marknad och äta och kanske shoppa. I morgon får det nog bli en pool och kanske lite rundresa innan vi åker till Rabat. Få se om vi åker redan i morgon kväll eller om vi sover en natt till i Marrakesh.
Nu börjar äventyret!

Sommarlov

Idag var det barnens skolavslutning inför sommaren. Har tagit ledig idag och hade stora planer. Tvätta i tvättstuga och börja packa. Men så vaknar jag upp halv sex med en jättesvullen hals och mår pyton. Jag har inte ont i halsen men körteln på ena sidan är svullen. Men det var bara att få upp barnen och ta sig igenom skolavslutningen, vilket gick jättebra. Och den var jättefin som vanligt. Gick sedan hem utan skor dock för de plågade mina fötter. Foppatofflorna åkte på istället. Sedan gick jag och maken till körskolan och fixade lite innan jag gick hem och skulle göra tårta till barnen. Kände när jag kom hem att jag fick kämpa för att få i ordning tårtan. Gick regelbundet och la mig mellan grädden vispades och chokladpuddingen stelnade. Ryggen plågar mig värre än vanligt. Det har varit så ett par dagar nu. Tog tempen när jag kände att jag mådde så dåligt och jag pendlar nu mellan 37,9 till 38,3. Inte så mycket men tillräckligt för att kroppen meddelar att nåt är fel. Plus att jag har en temp fast jag trycker i mig alvedon och ibuprofen regelbundet pga värken. Har legat och vilat och tittat på tv om vartannat, dvs legat i sängen hela dagen. Typiskt när det idag har varit så underbart väder.Strålande sol och varmt. Nu ikväll ska grabben spela match så det är bara att köra honom dit. Kanske gör det mig gott med frisk luft. Är fortfarande jättesvullen i halsen vilket känns när jag äter och pratar. Blir det inte bättre till imorgon så får jag väl trava iväg till närakuten imorgon efter dotterns match. Jag inser också då vi åker till Marocko snart att jag nog behöver börja med cortison redan nu för att klara av det jag ska göra innan vi åker. Packa till exempel. Kanske bäst att dricka en kopp kaffe nu om jag ska orka hålla mig vaken. Blir irriterad när jag inte vet vad som är fel. Jag känner mig ju inte förkyld men har typ influensasymtom - BLÄ! Tycker synd om mina barn som vanligt som får fixa sin mat bäst de kan och äta mackor och yoghurt blandat med tårta. Tur vi snart är hos farmor så de får riktigt bra mat.

Kroppen protesterar

Har varit på den vanliga kontrollen för ett par veckor sedan. Jag ifrågasatte varför armarna domnar bort lite då och då. Min egen misstanke ligger så klart på att jag kan ha fått MS. Vilket är en biverkning har jag hört från en av medicinerna som jag tar. Men först ska de ta en röntgen på halsryggen så att det inte bara är en nerv som har hamnat i kläm. Jag undrar i och för sig hur de ska lösa det i så fall om det är en nerv i kläm. För ryggpelaren har drabbats hårt sista året och är inte som den brukar. Jag fick också veta att jag har blod i urinen men de har ingen aning om varför. De ska undersöka det närmare nästa gång jag lämnar prover. Jag går fortfarande hos sjukgymnasten men som det ser ut nu som kommer jag iväg typ varannan vecka. Om det inte är ett möte i jobbet eller i skolan med barnen så har det varit förkylning som har stoppat mig. Men det är skönt att komma iväg och få röra på mig i vattnet. Höften har börjat att bråka eller rättare sagt benet där proteserna sitter så att på morgonen tar det nu sån tid för mig att komma igång. Helst vill jag sitta i en halvtimme vid köksbordet efter jag tagit medicinen så att jag kan röra mig bättre. Men det hinner jag inte när jag ska till jobbet. Jag undrar om det är knäprotesen som bråkar. Det är något till hösten att ta reda på. Nu har jag inte tid. Om ett par veckor åker vi till Marocko och det ska bli så skönt. Värme och sedan kör jag en cortisonkur då så att jag kan vara pigg. Får se hur det påverkar armarna också. Guud vilket gnälligt inlägg detta blev. Men det är mycket av det som snurrar i huvudet. Just att jag inte alls har kvar samma funktion i armarna som jag brukar, vilket även har visat sig i tester som är långt under det normala. Det har gått utför med kroppen och jag har nog inte riktigt hängt med. Ibland när jag har haft skov så har jag kommit tillbaka till ursprungsnivån och kunnat fungera bra däremellan. Men nu så blir jag inte bättre vilket är svårt att smälta. Jag är självklart mycket bättre än vad jag var under skovet men långt i från så bra som jag var för ett par år sedan. Jag kan bara städa och laga ordentlig mat under de perioder som jag äter cortison. Och det kan jag inte göra jämt. Det får bli någon lyxperiod några gånger per år tänkte jag. Så maken är helt underbar, trots att jag kan bli galen på honom med jämna mellanrum. För han städar och tvättar och lagar mat. Jag skulle gärna kunna köpa städning varannan vecka men det har maken inte riktigt gått med på än. Men jag är lite orolig för hur det ska gå till hösten när maken åker till Marocko 5 veckor. Barnen kommer att få göra så mycket. Eller så får hemmet förfalla. Funderar på att köpa städning en gång under hans frånvaro. Äh, det brukar lösa sig! Nu är det färdiggnällt, hoppas jag! Snart blir det mys i Marocko!

Jag överlevde helgen ;)

Den här helgen tog verkligen musten ur mig, men på ett roligt sätt. Först hade barnen tränat fotboll som vanligt tisdag, onsdag och torsdag. Båda tränar tisdag och onsdag medan grabben tränar även torsdag. Det är alltid ett pusslande om hur de ska ta sig dit och hem men med snälla goa vännen S och en underbar man så löser det sig. Jag tar nämligen bara hemvägen.
Därefter var det så dags för matcher. Vi trodde från början att dottern hade en match och sonen två, vilket de var kallade till från början. Helt ok med andra ord.  Men på grund av för få barn till matcherna tillkom några extra matcher för våra. Så helgen såg ut så att på fredag kväll spelade dottern på hemmaplan. Tog en vinst så vi var glada men trötta. Grabben hade följt med en kompis på disco och kom hem vid halv tio lite trött och slut. På lördag morgon var det bara att kliva upp tidigt för grabben skulle följa med sin kompis och hans mamma S och bröder för att stå i klubbens cafeteria en stund. Vid 10 på morgonen åkte jag sedan och lämnade dottern hos kompisens mamma S och hämtade upp grabbarna, hennes och min för att ta dem till en bortamatch. Dottern var extrainkallad och blev lämnad kvar hos S för hon hade en hemmamatch samma tid som grabbarna spelade bortamatch. När matcherna var klara, förlust för grabbarna men vinst för dottern åkte vi alla och åt på Heron City (vem skulle orka laga mat efter alla aktiviteter) och därefter åkte vi och bowlade. Jättekul!!! Kvällen spenderade vi med en fika hos S efter vi hade handlat på Willys. Sedan tog jag med mig S yngre söner, 6 och 8 år och min dotter och åkte hem. S fick ha de stora grabbarna hos sig för på söndag morgon var det också att kliva upp tidigt för att grabbarna skulle ha en bortamatch (därför var det enklast att de sov hos S som skulle skjutsa dem) och jag skulle ha de yngre barnen med mig i klubbens cafeteria. Alla barnen sov bra vilket var jätteskönt. Barnen skötte sig bra i cafeterian men grabbarna förlorade tyvärr sin match. Inte så konstigt egentligen för de spelade mot det lag som toppar serien och det var en 11-mannamatch som våra grabbar inte spelar så ofta än. Det var mest 98:or men våra grabbar var med och fyllde upp laget. Sedan kom de stora grabbarna hem och efter en dusch hade jag nog 4 stora grabbar hemma hos mig samt de tre yngre som redan fanns på plats. Resten av söndagen spenderade jag hemma och bjöd på korv med bröd. Det kan inte bli någon avancerad matlagning när energin går åt till alla aktiviteter. När barnen är så många hemma så är det alltid lungt och skönt. De leker och sköter sig själva. När sedan S kom och hämtade sina tre vid fyra tänkte jag krypa ner under täcket och bara titta på TV. Trodde jag....Halv fem ringer en tränare och undrar om vi kommer till en bortamatch. Tränaren behöver hjälp av min man så det vara bara för grabben att byta om. På en kvart var vi i bilen och sedan var det bara att köra till Nacka där matchen skulle vara, en halvtimmes körning. Tack och lov att det var sol på kvällen så jag slapp frysa och kunde bara sitta och njuta. Matchen förlorades men det var inte lätt att vinna när det i princip var bara 2,3 spelare som gjorde det de skulle, inklusive målvakten som var jätteduktig. Kvart i åtta på kvällen var vi hemma igen så då stupade jag rakt i säng. 5 matcher - två vinster och tre förluster var helgens göromål.

Barn

Vad är det som gör att nu för tiden så ska man skaffa tre barn? Är man mindre värd när man har två? Jag har två ganska stora barn nu och jag får fortfarande frågan om vi ska skaffa en till. Om jag då svarar nej så blir ofta repliken varför!

Nu är det ju så att jag gärna hade velat ha tre vilket gör att jag retar mig ännu mer på frågan. För det är inte jag som har bestämt hur det ska bli utan det är de högre makterna. Det innebär att jag får förklara varför jag inte kan skaffa ett tredje barn. Och förresten så är nog det bra för min man är heller ingen ungdom då han är 10 år äldre än mig och vår yngsta är 8 år. Snacka om att det skulle bli en sladdis. Men i och för sig skulle nog både jag och min man tycka att det skulle vara mysigt men så är det min kropp som har sagt nej.

Men det gör ju att jag är riktigt glad för de två jag har fått. Det finns ju de som inte kan få ens ett enda barn, även om de vill. Men på något sätt har jag börjat känna att det är status att ha tre barn. Att det skulle vara såå mycket jobbigare att ha tre barn och att jag då med två inte alls vet hur det är. Nej, det kanske jag inte gör men jag har ofta tre barn med mig när vi ska iväg någonstans. Den tredje är då inte min utan en grannes.

Nästan alla skaffar tre barn nu. Till och med de som knappt verkar gilla barn. Jag känner nog bara en familj just nu som väljer att bara ha två.
Själv upplever jag att jag inte har fått välja vilket gör det mer retfullt. Då kan alla argument ibland fara och flyga som att jag ska vara tacksam för två friska barn etc för det allt till sist handlar om är att jag är för sjuk, för handikappad för att kunna skaffa ett tredje barn. Och vem vill vara så sjuk att det hindrar så i ens liv. Jag jobbar fortfarande på acceptansen att jag är så mycket sämre än jag tidigare någonsin varit. Och det i sig är retfullt. Jag upplever mig själv som supergnällig just nu. Samtidigt kan jag känna att jag måste berätta hur sjuk jag är för att folk ska förstå. Jag måste sluta med det och låta människor förstå i sin egen takt. Ser de inte mitt handikapp med sina egna ögon så är de nog blinda. Jag ska egentligen inte behöva tala om det för dem. Och andra siden så måste jag berätta för att som frågar varför jag inte skaffar ett tredje barn hur sjuk jag faktiskt är och att det påverkar mitt liv så mycket utan mediciner att det inte är värt ens ett försök.

Men nu sitter jag här på första maj med vetskapen om att jag har gett mina två älskade barn en bra valborg men också att jag på grund av det inte kan göra något idag. Trist men samtidigt underbart att jag faktiskt fortfarande kan ge dem något vilket jag med all sannolikhet inte hade kunnat göra om jag hade fått ett tredje barn.

Mina två barn är värda all min "friska" tid som jag har vilket är bland annat en båtresa nästa helg. Så nu ska jag vila upp mig till den!

Piller

Hur svårt kan det vara att komma ihåg dessa små vita piller som gör min dag uthärdlig? Antagligen väldigt svårt! Alltid när jag sitter vid frukosten så kommer jag på dem i sista stund. Istället för att ta dem direkt så att de hinner verka till dess att jag är klar vid frukostbordet så tar jag dem med sista slurken kaffe. Hur bra går man då? Inte bra vill jag mena. Och på jobbet så sitter jag på min kontorsstol och så klart glömmer jag ta pillren vid lunch. Vilket jag känner av på eftermiddagen. Suck. Klart jag inte kan få denna kropp att fungera om jag slarvar med medicinen. Jag slarvar inte med de viktiga pillren men de håller ju bara skoven i schack. Ska bli så skönt att få åka till Marocko igen i år. Ett par veckor bara men ändå. Hoppas min svärmor mår bra då för då ska hon få massera min nacke så det heter duga. Förhoppningsvis kan hon få upp den spänning som ligger konstant i muskeln. Sedan ska det bli gott att få värme i massor och ett stabilt väder.

Fotboll och åter fotboll

Nu har säsongen börjat på allvar. Utomhusträningen är igång för båda barnen. Så klart har de samma dagar ett par gånger i veckan. Grabben tränar tre gånger i veckan så han har en "egen" dag. Tack och lov för en annan fotbollsmamma som kan skjutsa dit pojkarna så att jag hämtar för annars skulle jag aldrig hinna. Maken tar barnen också dit de ska eftersom båda barnen tränar samma dagar skulle det heller inte fungera och jag kan inte sluta jobbet så tidigt. Dottern har sin första fotbollsmatch på lördag. Det ska bli jättespännande och vi hade tänkt åka och titta på henne allihop. Men så kom kallelsen för grabbens första 11-mannamatch borta. Och så klart så är det samma tid de ska spela. Grabben borta i Tyresö så det blir att maken får titta på dottern och jag kör grabben. Som tur är har dottern hemmamatch så det blir lätt för maken, värre är det om de har bortamatch båda två samtidigt.

I lördags hade grabben cup. De skulle få spela tre matcher och 1:an och 2:an i gruppen skulle få spela slutspel dagen efter. I mina planer ingick inte att stå två hela dagar och titta på fotboll men skulle det bli så hade det varit roligt för grabben. Men nu gick det så att de förlorade de två första matcherna men vann den sista. Så vi tog tredje platsen och "slapp" slutspel. Och pojkarna åkte hem lyckliga över att de vunnit sista matchen innan hemgång.

Idag så är det dotterns tur att bli uppmärksammad. Hon ska fotograferas med sitt fotbollslag. Det ska bli roligt att få foton på henne också som fotbollsspelare.

Övervikt

I morse var jag iväg till skolläkaren med dottern. Hon har lagt på sig viktmässigt en hel del på väldigt kort tid och jag har haft funderinger på varför. Kosten är oförändrad och jag ville veta så att det inte var några sköldkörtelproblem som orsakat viktuppgången eller en för tidig pubertet. Läkaren tyckte jag lyssnade bra och kollade både det ena och det andra. Skönt nog var det bara en vanligt viktuppgång men nu blir det till att kontrollera intag av mat och godis och motion lite mer. Jag har tyckt att hon inte har ätit så mycket godis och sötsaker men det hon har varit dålig på är motion. Nu har hon börjat att spela fotboll så jag tror att det kommer att hjälpa henne. För hennes skull och kanske även för min skull behöver vi nu bli ännu bättre på vad vi äter. Mer grönsaker med andra ord och inte snabbmat. Det är ju inte en dålig sak att lära henne att äta rätt redan nu som liten. Då kanske hon har det i sig och äter rätt som vuxen. Eftersom hon inte rör på sig så mycket i sin lek med vänner så är det en fördel att hon nu spelar fotboll. Men vi kanske behöver åka till simhallen lite oftare och lekhus så att hon rör sig även på helgerna. Skönt att det inte var något som måste medicineras i alla fall. Nackdelen är att jag inte kan röra mig med henne eller sonen. Den delen får ligga på maken.

Helg!

Igår hade min dotter och jag en mammadag. Vi har börjat med det en gång i månaden. Och en gång i månaden har min son och jag mammadag. Då är den andra och har pappadag med sin pappa.
Vi tillbringade mammdagen med ett par timmar i simhallen för att sedan åka in till stan och äta en lunch på en restaurang. Därefter promenerade vi lite på stan och gick i affärer. Dottern handlade lite smink och därefter en fotboll. Det känns som om det är min dotter i ett nötskal. Modemedveten och har total koll på vad som är snyggt samtidigt som hon är en liten sportfåne. Gillar verkligen fotboll sedan hon började träna.

Men idag känner jag av vad jag har gjort. Somnade halv nio igår och sov till åtta idag. Ont i ryggen och benen och jag känner mig tjurig. Det känns inte bra att vakna så. Men jag gör det jag kan. Saknar cortisonet vill jag lova. Det gör att jag är mycket mindre smärtpåverkad och är pigg mest hela dagarna. Nu är det som vanligt igen. Maken har farit runt och städat och jag känner mig lite lat som bara sitter vid köksbordet. Men jag ska iväg och handla i alla fall. Så jag har gjort något vettigt idag förutom att ha öppnat posten.

CUP

Plågsamt tidigt på morgonen blev det att kliva upp för att ta sig till ÅBK-cupen idag. Jag var uppe redan halv sex för att packa ner lite matsäck eftersom vi skulle vara där hela dagen.
Sedan var det till att köra till Åkersberga. Långt bort var det, en timmes bilväg. Första matschen hade de klockan 9 på morgonen. De skulle spela 7 matcher i serien och sedan skulle 1:an och 2:an spela final och 3:an och 4:an match om tredjepris.

Första matchen vann de och det var underbart. Sedan mötte de Brommapojkarna och förlorade med 4-0. Usch och ve. Men därefter rullade det bara på. Pojkarna vann match efter match. De spelade så snyggt och underbart så det var bara att heja och tjoa på.

Eftersom de spelade så kanon låg de, med 2 matcher kvar att spela, som nummer 2 i serien. Då blev det nervöst för mig vill jag lova. Finalplats inom sikte. De var tvungen att vinna bägge matcherna för att säkra platsen i finalen. Jag har fortfarande svårt att fatta det, men vann bägge matcherna gjorde de och de var i final!

Nu skulle finalen spelas mot Brommapojkarna som de hade förlorat mot. Och dessutom den enda match de förlorat.

Finalen var den mest nervösa match som jag har tittat på. Våra grabbar hade målchans efter målchans utan att bollen ramlade in. Till slut tryckte de in den och vi hade ledning med 1-0. Då blev det plötsligt tryck mot vårt mål och supernervöst. Tack vare bra backar och en underbar målvakt höll de rent och de höll ut hela vägen vilket innebar att vi vann!!!!!

Grabbarna tog guldet i ÅBK-cupen. Minnet av den här cupen kommer jag att leva länge på. 7 vunna matcher av 8 spelade. Inte dåligt!

Vi åkte hem till lagkompisen efter cupen och fikade och hade det mysigt. Väl hemma var det en glad men trött kille som stupade i säng

Söndag

Idag har det varit en typisk söndag. Suttit mest hela dagen vid köksbordet och tagit hand om veckans post, betalat räkningar, felanmält både det ena och det andra. Inte att förglömma mina listor. Det är både sonens veckoschema och veckans matsedel som ska skrivas ner på papper och upp på kylskåpet. Tack och lov för cortisonet som ger mig lite extra energi. Men nu är jag äntligen frisk nog att köra igång med den normala medicineringen igen.

Jag tog en lång dusch som belöning att jag har fixat allt och vad händer när jag är klar, jag vadar i en cm vattenpöl på golvet. Så det var bara att rensa avloppet. Hade hoppats att maken skulle göra det men han har nog förträngt det och hoppades väl att jag skulle göra det. Vilket jag nu blev tvungen att göra.

Tog sedan en powernap. Jag är så dålig på det. Att vila på dagen menar jag. Jag lägger mig men hjärnan går i ett och planerar och funderar. 20 min hade jag ork att ligga. Har säkert glömt hälften av vad jag kom på att jag var tvungen att göra men men.

Fortfarande snö ute. Någon sa att det har legat sedan den 20 november. Det skulle inte förvåna mig för jag vet att snön kom tidigt. Den sista tiden har det varit både skönt nollgradigt och iskallt minus 20.

Imorgon ska jag ta sonen till en öron,näsa, hals läkare. Han är förkyld igen (verkar det som) och hostar men han vill träna fotboll så det måste undersökas. Han fick spela cup igår vilket han tyckte var underbart kul eftersom han hade missat den i julas. Han körde lite astmamedicin så gick det bra. Och nu kom de på tredje plats. Semifinalen spelades mot deras kompisar i samma lag så det blev lite svårt vem man skulle hålla på. Vi peppade båda lagen lika mycket från läktaren. Det är en ny cup på lördag så det gäller att han blir frisk och inte sämre. De får väl ta prover på honom i morgon så att han inte har streptokocker igen. Vet ju att det kan gå illa om man tränar hårt med en förkylning i kroppen. Så det är verkligen en balansgång just nu. Och eftersom han har astma så vet man inte riktigt vad som är vad. Nästa vecka har de sportlov. Men vi jobbar båda så det blir inget speciellt för barnen. Måste bara se till att det finns matlådor hemma denna vecka så att grabben kan ta lunch. Bäst att börja steka på lite pannkakor!

Frustrerad

Känner mig kaotisk. Sonen har börjat bli förkyld igen och på lördag ska han spela cup. Något som han ser fram emot jättemycket. Så jag håller alla tummar och tår att han kan göra det. Blir orolig när jag hör honom börja hosta igen och nysa. Jag var och köpte vitaminer och immunstärkande till honom så jag hoppas vi kan klara det. Åtminstonde att han får vara med på en cup. Det är en cup nästa lördag också.

Sedan går jag och är vansinnig på jobbet. Upplever att det ställs förväntningar på mig om saker som jag ska göra och att ilska vänds mot mig att jag inte har gjort det de har förväntat sig. Problemet är att jag inte har vetat om att de förväntar sig action från mig. Det är utomstående personer, inte kollegor och de har tydligan haft kontakt med en kollega och sedan har informationen inte gått vidare till mig ska faktiskt ska agera och utföra handlingen. Snacka om irriterande. Och så får jag stå till svars till en högre chef på en annan avdelning bara därför.

Igår var jag på ett Al-Anon möte och det kändes skönt. Jag behövde det. Det var så mycket som snurrade och jag måste lära mig att släppa taget och inte ta ansvar för vad andra gör eller inte gör. Mamma har haft en down period och jag känner viss oro men där inser jag att jag inte kan ta ansavr för henne och att jag är duktig på att lämna tillbaka till henne. Och hon tar själv ansvar, vilket är jättebra. Men jobbet måste jag lära mig att hantera och visa mina gränser att jag inte accepterar att jag blir körd med. Men det är svårt, jättesvårt!

Mirakelmedicinen Cortison

Nu har jag snart ätit cortison i en vecka. Eftersom jag har varit förkyld och hostat så har mina vanliga mediciner inte varit tillåtna, vilket som resultat blir att jag mår fysiskt sämre. Framförallt protesknät bråkar. Det är antagligen en massa inflammationer i mjukdelarna runt om så det känns verkligen som om det inte har spelat nån roll att de har satt in en protes.

Tillbaka till miraklet! Läkaren skrev ut en treveckors kur med cortison så att inte min kropp ska braka ihop. Åt en sån kur  i somras efter att jag hade hamnat i ett jätteskov efter höftoperationen för drygt ett år sedan. Men det är då jag inser att jag inte varit så jättebra innan heller. Vaknade bland annat klockan 7 i morse. Utvilad!!! Fattar det kanppt själv. Och då inser jag hur mycket min vila får ta stryk när min kropp inte är fullt ok. Jag brukar sova till minst 9 på helgerna för att jag inte ska vara sjukt trött. Nu är klockan halv 8 och jag har gjort gröt och ännu inte tagit mina vanliga smärtstillande. Synd att man inte kan gå på cortison jämt.

Men det är skönt att få en frisk period även om perioden är kort så njuter jag i fulla drag!

Personlig utveckling

I onsdags vara jag på ett Al-Anon möte för första gången. Jätteintressant och bättre än jag trodde. Jag har lovat mig själv att gå 10 gånger innan jag säger något så att inte mina synpunkter kommer från ett förutfattat synsett. Jag valde att gå på mötet istället för att vara med på jobbets fest. Festerna på jobbet brukar vara roliga. Inga dricker speciellt mycket och det handlar mest om att umgås och äta god mat. Precis som det ska vara med andra ord.
Men nu valde jag mig själv och det var skönt och väl behövt. Övade faktiskt på det igår kväll också. Många gånger på kvällen så tänker jag att jag skulle vilja se en film men väljer att inte göra det på kvällen utan väntar till ett bättre tillfälle. Igår kväll kom jag på mig själv och undrade stilla när detta bättre tillfälle skulle komma. Är jag dessutom säker att jag får vara med om ett bättre tillfälle? Jag lever ju här och nu. Har jag otur får jag inte vara med om ett bättre tillfälle. Så igår såg jag till att stänga tv:n och titta på filmen som jag ville se.

Jag såg Eat, pray and Love. Det var helt underbar. Inte lika bra som boken men den var bra och tänkvärd. Det är lite sånt jag behöver. Men jag är orolig att jag som vanligt blir "frälst" och sedan går jag över till gamla vanliga kängor. Men om jag nu håller på att gå 10 gånger på Al-Anon så kanske jag kan hålla det jag har bestämt!

Att jobba med mig själv och få en positiv personlig utveckling!

Från att vara anhörig till att bli en egen person

Igår var jag på återbesök för anhörigprogrammet i Vingåker. Det var kul att träffa de andra igen och det var intressant att titta på min målformulering som jag inte hade tagit upp sedan jag skrev den. Men faktum var att jag har gjort en hel del. Men som vanligt kanske ändå glömt bort mig själv och framförallt mig och min man som par. Det svåra i att be någon vara barnvakt för att vi ska få göra något tillsammans. Och att jag, när jag var sjuk, faktiskt vabbade för barnen som också var sjuka istället för att tänka på mig själv och få vara sjuk medan maken vabbar. Hmmm. Intressanta tankar.

Jag insåg också att jag har vuxit upp i en miljö där tanken varit att man ska strunta i sig själv och tänka på andra. Så fel det kan bli. För om jag sköter om mig själv så ger ju det ringar på vattnet och så mår alla runt mig bättre också. Jag ska vara bättre på att sätta gränser men det gäller även mig själv. Jag är otydlig med mig själv att sätta gränser och tänka efter vad jag behöver och vill. Inte konstigt att jag inte kan sätta gränser gentemot andra då.

Sakta men säkert ska det bli bättring. Det innebär också att jag inte ska tycka synd om mig själv för att jag är sjuk. Jag gör det bästa utifrån min förmåga här och nu.

Underbar vinterdag

I går föll snön som om den aldrig gjort annat. Kaos talades det om i Stockholm. Barnens skola stängde eftersom det inte kom tillräckligt med lärare. Busstrafiken ställdes in och flera kollegor fick stanna hemma. Men idag vaknade jag av en klar strålande vinterdag. Solen sken från en klarblå himmel och snön gnistrade. Snabbt bestämde jag mig för att vi skulle åka iväg till Visättra och åka skridskor. Barnen i alla fall. Jag vågar inte ställa mig på ett par skridskor även fast jag har varit duktig. Jag har för många proteser att vara rädd om och genom dem en alldeles för dålig balans. Först fick barnen åka en timme inomhus. Där är det bättre för mig för där jag kan sitta. Sedan åkte de en halvtimme utomhus. Planen utomhus är större och konstfrusen så man kan åka där allt för jämnan. Barnen tyckte det var jätteroligt. Väl hemma fick det bli uppvärmda matlådor med korv och makaroner.
Sådana här dagar märks det att min kropp inte klarar av mer än en viss mängd energiåtgång. För jag har inte orkat laga varken lunch eller middag idag. Kroppen blev helt slut av utevistelsen. Huvudet är inte ett dugg trött men kroppen har gjort sitt. Det blir uppvärmd risgrynsgröt till middag. Helt ok.
Jag har njutit av den här dagen och jag önskar det var fler lediga dagar på veckan så jag skulle kunna både göra saker med barnen och alla måsten som att städa, handla etc. Nu får tvätt ligga i veckor tills jag får energi att ta hand om det. Jag prioriterar barnen och att vara med dem. Det går alldeles för fort för dem att växa upp så det är lika bra det. Ingen har dött av att ha det stökigt, dammigt och kläder i en hög i stället för i garderoben :)

Tung dag

Ingen sovmorgon idag fast jag så väl hade behövt det. Jag har sovit bra i natt och det var skönt men jag hade behövt sova ut. Dottern hade en inbokad tandläkartid vid halv nio och med tanke på alla dragningar av tänder hon har behövt göra senaste året så var det bara att ge sig iväg. Tänderna såg bra ut men jag bad att de bokade in henne om 6 månader igen eftersom hennes små hål har utvecklats så snabbt. Från en bra karieskontroll till ett litet hål som penslats som sedan gett tandvärk till att tanden får dras pga infektion.

När vi var klara hos tandläkaren åkte vi till blomsteraffären och köpte tre handblommor. Det är Ninas begravning idag och vi valde rosa blommor till henne. Begravningen är kl 14 i Ropsten och sedan är det fika efteråt. Jag hoppas jag håller mig hyfsat pigg. Vi ska ta bilen dit så att vi lätt kan åka när vi vill. Det känns som om det kommer att bli en tung begravning. Jag sörjer dock inte Nina på samma sätt som Marcus. Men å andra sidan så var Marcus min sambo i 7 år och vi var vänner alla år därefter. Nina och jag har bara känt varandra i 7 år. Så det är klart att det inte är samma. Men det kommer att vara tungt för det. Nina var en vän som kommer att vara saknad. Jag hoppas så att det kommer att gå bra för hennes yngsta dotter.

Nu ska jag bara genomlida den här begravningen så är jag klar att börja 2011 på ett bra sätt. Inte för min infektion nu är en bra början. Men det kanske är kroppens sätt att tala om för mig att ta det lugnt.

Supersjuk

Idag var vi till läkaren igen. Jag vaknade med 39.3 i temp och grabben hade fortfarande 38 sedan igår även fast han nu äter sin tredje kur penicillin. Dottern nämnde på morgonen att hon hade lite ont i halsen så jag bokade in oss alla tre till vårdcentralen. Vi fick tid kvart över tio och vid 9 fick jag väcka grabben. Ovanligt. Han brukar inte sova så länge, dvs aldrig någonsin. Väl hos läkaren så gick det i speedway fart. Trots att han hade oss tre inbokade samma tid så han borde rimligtvis ha gott om tid för oss. Grabbens symtom sa han var vanligt = inga problem att han har feber.  Mig och dottern tittade han bara i halsen. Han kände inte på halsens körtlar och tog inget streptokockprov. Sedan skrev han ut penicillin till mig och dottern. För mig kändes det bra att få penicillin för jag hade jätteont i halsen och ordentligt med feber. Men dotter har ju varken feber eller synligt i halsen. Så henne borde han ha tagit prov på tycker jag.

När vi väl kom hem så var det sängen för mig. Tempen steg till 39.9 så det var bara att knoppa in. Barnen fick order om att sköta sig och inte bråka. Hade ingen bra röst, jätteont i halsen och ont i huvuet. Helt urlakad. Maken kom hem efter en snabb sväng till stan med sina kompisar. Sedan fixade han middag åt sig och barnen. Jag stängde tv:n redan kl 21.00. Febern försvann på kvällen och glad var jag för det. Det är en tuff dag imorgon och jag behöver all energi som jag kan få.

Sjukt igen

Vaknade igår av att huvudet var tyngre än vanligt och meddelade maken att jag blir hemma. Jag har hostat lite grann men är så hes så jag borde vara tyst. Skulle till att väcka barnen och kände att sonen var lite varmare än vanligt. Han har haft världens hosta i ett par dagar men han har astma i botten så det är inget konstigt. Tog tempen på honom för säkerhets skull, 38.8 så det var bara för honom att vara hemma också.
När jag ringde till vårdcentralen trodde jag att jag skulle få en tid på förmiddagen. Jag ringde tio över 8 (de öppnar 8) och fick en uppringningstid halv 9. Så jag var inte direkt sen att ringa. 13.50 fick vi tid! Det tyckte jag inte var bra nog så jag tog sonen till närakuten. Där var vi inne på en timme och träffade en underbar läkare som tog våra symtom på allvar och kollade av oss. Sonen fick besked att han hade halsfluss igen. Tack och lov med denna underbara läkare så fick han en ny penicillinsort så nu ska han väl ändå bli frisk. Jag hade "bara" virus men jag var ren i lungorna och det var det bästa. Svininfluensa triggar dock i bakhuvudet. Det värsta är ju att nu får jag inte ta mina mediciner som håller mig i schack. De vanliga smärtstillande går bra men de lindrar ju bara symtomen och inte orsaken. Hoppas nu att jag blir frisk snabbt så att det inte går över från virus till att bli bakterier och därmed en längre återhämtningstid.

Vårdcentralen avbokades snabbt. Och resten av dagen ägnades åt att tycka lite synd om mig.

Ingen träning idag blev det heller. Men jag var iväg till sjukgymnasten för att testa min handstyrka. Jag har sedan i höstas känt att underarmarna har domnat bort trots att jag inte ligger på armen. Jag har också känt att handstyrkan har minskat. Jag som alltid har varit jättestark har nu svårt att få upp en burk. Testresultaten var inte heller de bästa. De var helt ok. Lite under normalgenomsnittet men jag har för mig att jag alltid legat över. På höger var jag stark men blev snabbt svag. På vänster var jag mer jämnstark. 224 var det bästa värdet på höger och 147 tror jag det var på vänstern. Sjukgymnasten ska leta fram tidigare resultat i arkivet så då får jag se vad hon får fram. Måste be läkaren remittera mig så de får utreda varför jag tappar styrka. Jag har ju inte ont i armarna så det finns ingen självklar anledning till att jag försvagas.
Läkaren nämnde vid förra besöket att det kan vara brist på B-vitamin. Men nu har jag varit noga med att äta frukt och grönsaker och tillskott på B-vitamin. Naglarna känns helt ok så det borde inte vara orsaken. Eller så har det varit det. Vi får väl se vad som händer.

Volvon!!

Hämtade volvon från verkstaden igår. Usch vad det sved i plånboken. Nästan 7000 för det lilla de gjorde. Det var vindrutetorkarmotorn som gått och det var den som kostade. BLÄ! De servade bilen också och lagade låset så det var iofs en del som de gjort men mycket pengar är det. Såg i noteringen att bilbatteriet var dåligt men det var inga problem när jag skulle åka därifrån eller efter den stått på jobbet hela dagen.

Mamma kom idag på eftermiddagen med tåget. Hon hade bestämt att hon inte skulle sova över utan åka hem på kvällen. Tur var väl det. Hon ska alltså ta volvon med sig och när vi skulle gå till affären gick vi förbi volvon för att hämta serviceboken och sedan gå förbi nya bilen så att hon skulle få se den. Tro inte på 17 att volvon är helt död. Inget batteri överhuvudtaget. Hur gick den från ok till död? Och självklart idag när mamma ska köra hem den.
Vi hade ätit middag först och sedan var vi och handlade. Därefter bestämde mamma sig för att åka direkt utan fika eftersom vi blev nu tvungna att kabelstarta bilen. Fram med den nya bilen och hur gör man då blev frågan????

Som tur var kom en snäll farbror och hjälpte oss. Kvinnor i nöd får hjälp bäst helt klart. Han ställde dit sin egen bil och satte dit kablar och volvon startade i ett nafs. Lite orlig var jag att mamma skulle få ett motorstopp bara för att hon aldrig får det annars. Visade mamma hur lätt det är att byta batteri i volvon och sedan åkte hon. Tack och lov kom mamma fram som hon skulle. Nu blir det bara för henne att byta batteriet och lite i taget enligt anmärkningslistan. Bilen ska besiktas i mars så jag håller tummarna att den går igenom i år också.

Familjeprogram på Vårnäs

I onsdags tog jag tåget till Vingåker. Jag hade blivit inbjuden till familjeprogrammet på Vårnäs. En anhörig till mig har genomgått behandling där och nu hade jag och en till anhörig blivit inbjuden. Vi kom till Vårnäs strax före halv nio på morgonen så jag var lite lagom trött. Jag hade klivit på tåget tio i sju på morgonen men det var skönt att bara sitta på tåget och inte behöva fokusera på körning.

Vi var 6 stycken i gruppen som skulle genomgå anhörigprogrammet samtidigt. Vi samlades på morgonen och i tre dagar skulle vi lyssna på föreläsningar och diskutera mellan 9 till 16.
Vi fick lära oss om sjukdomen beroende eller alkolism som de säger. Jag gillar ordet beroende bättre eftersom att det handlar om mer än alkohol. Vi fick berätta om oss själva och vi var en underbar grupp som kom att diskutera massor. Gruppen delade hus och vi åt alla måltider tillsammans. På kvällarna hade vi bestämda teman att diskutera och första kvällen fick vi se filmen "When a man loves a woman". Jag tyckte sängarna var riktigt sköna och sov jättebra när jag var där.

Andra kvällen fick vi gå på ett Al-Anon möte. Första tanken var "sekt" men nu har jag lovat mig själv att jag ska gå 10 ggr innan jag utvärderar om jag vill fortsätta eller inte.

Mycket tankar har snurrat upp och mycket handlar om att jag inser att jag har en ilska som mina barn får ta. Det kan till en stor del handla om min egen sjukdom men samtidigt för jag över att mina barn ska ta lika stort ansvar som jag har tagit. Jag ska jobba på att hitta min egen tid och att vara ensam med vardera barn. Jag ska jobba på att kunna kommunicera med barnen. Med maken är jag bättre på att formulera vad jag tänker. Det kan ju bero på att han har ett annat språk och jag är tvungen att formulera mig väl.

Jag har bestämt att jag ska bli bättre på att ge min och mina barn egen tid och att jag ska hitta ett lugn och inte låta deras ilska bli min. Jag ska heller inte låta min dåliga mående gå över dem så att de till slut tassar på tå för att de inte vet om och när jag exploderar.

Det kommer att komma dagar då jag känner mig riktigt dålig men om jag respekterar min familj och kommunicerar väl så kommer de respektera mig när jag ber att få vara ensam

Ny bil!!

I morse åkte jag ock lämnade volvon på Bilia i Södertälje. Jag var så nervös för bilen. Vindrutetorkaren fungerar inte på förarsidan och jag var så nervös att jag skulle bli tvungen att stanna på vägen. Men tack och lov så valde den att fungera fem gånger, de gånger jag behövde och sedan gick det bra resten av vägen. Jag tog en taxi direkt därifrån sedan till Bilia i Segeltorp. Dags att hämta nya bilen. Läskigt! Hade fått pengarna av Försäkringskassan så det vara bara att betala och åka. Fick en blomma av Bilia. Det var så gulligt. En härlig kille visade mig bilen och förklarade all delar. Tror inte jag kommer ihåg ens hälften men det finns ju instruktionsbok och jag är både läskunnig och teknisk.
Kändes riktigt spännande att köra bilen första gången. Det känns så glidande och lugnt jämfört med när jag kör volvon. Det här tror jag kommer att bli rikigt bra.

Lyckodag!

Är idag hemma för den tredje dagen med VAB. Skönt i och för sig med lite extra lediga dagar. Min kropp verkar behöva det för jag överraskar mig själv med att ha mycket energi så jag både städar och lagar mat. Måste bara komma ihåg att hushålla lite. Det är så lätt att göra för mycket. Påbörjade min träning igen efter julledigheterna hos sjukgymnasten i bassäng. Skönt att komma igång. Nu ska jag träna en gång i veckan där. Behöver upprätthålla fysiken och rörligheten.

I onsdags visade sig att dottern hade en väl utvecklad halsfluss. Jag nämnde sonen lite så där i förbifarten hos läkaren när han kollade dottern och han tyckte då att vi skulle komma förbi med grabben också. Jag hade tur att få en tid samma dag så jag gick mellan vårdcentralen och apoteket ett par gånger, skillnaden var bara barnen som var med. Grabben fick vara hemma han också igår. Han är helt utan symtom så det var mest för att han inte ska smitta ner klasskamraterna. Dottern är dock hemma idag med. Hon hade fortfarande ont i huvudet igår så nu får hon hela helgen på sig att tillfriskna ordentligt.

Att vara hemma idag passade mig utmärkt. Då kunde jag och maken gå till körskolan ihop och nu är han inskriven!! Samtidigt kunde jag få hjälp att bära hem mjölk och grönsaker som jag behövde handla. Som en glädjande nyhet så när jag kollade kontot så visade det sig att Försäkringskassan nu har satt in bilstödet. Så när jag väl kom hem ringde jag upp Bilia och bokade tid för hämtning av bilen. Så nu är den klart för hämtning på tisdag!! Samma dag fick jag en tid för service på den gamla. Så den ska nu rustas upp så att den kan lämnas över till mamma i hyfsat gott skick. Kommer att sakna volvon. Den är så billig och bra trots att den är 20 år. Men när väl maken har fixat körkortet så ska den tillbaka om den inte har klappat ihop innan dess. Han måste ju ha en manuell att köra med.

Idag känns det som en riktigt bra dag!

Sjukt hemma

I morse vaknade dottern med 38,9 och ont i halsen. Det var bara att inse att det var min tur i ordningen att vara hemma från jobbet. Maken har senaste tiden varit hemma alldeles för ofta med sjuka barn. Båda barnen klagade igår kväll på ont i halsen men sonen hade ingen feber så han fick gå till skolan. Han hade halsfluss för två veckor sedan, lagom så att han missade sin fotbollscup. Han fick ett återfal också efter avslutad kur och fick köra penicillin några dagar till. Hopppas verkligen inte att det har återvänt på honom igen för andra gången.
Dottern har inga halsmandlar sedan de togs bort för typ 4 år sedan så hon har sällan varit sjuk sedan dess. Hoppas nu att hon "bara" har ont i halsen och inte har baciller.
Hon har börjat spela fotboll förra veckan och var på sin andra träning igår kväll. Hon tycker det är jättekul så det är synd nu att hon kommer att missa flera träningar om hon får gå på penicillin. Vi ska till läkaren i eftermiddag så får vi se.
Jag har själv känt mig dålig sedan typ november. Det är svårt att veta hur sjuk man är när kroppen gör ont i alla fall med eller utan influensa samt att jag tar enbrel som tar bort symtomen från förkylningar etc. Det skulle lika gärna vara jag som smittar mina barn men att jag bara känner mig hängig och inte sjuk pga medicineringen. Men som vanligt känns det fånigt att gå till läkaren när man inte är "sjuk" på ett normalt sätt. Men jag ska väl ta tag i det och boka en tid på min vårdcentral. Men det blir inte idag. Nu ska jag ta hand om dottern.

Tillbaka till jobbet

Efter att ha varit ledig sedan julafton så känns det lite motigt att ha börjat jobba igen. Det har varit skönt att ta igen mig och kroppen har verkligen behövt det. Först sista veckan har jag kunnat göra lite utflykter med barnen. Idag lagade jag ordentlig mat och kände att jag hade energi till det fast jag knappt sov något i natt och har jobbat. Får se nu vad min kropp säger att jobba heltid igen. Vill inte gå ner men det kanske blir så. Jag kommer bara kunna gå på sjukgymnastik 1 g/vecka för arbetsgivaren. Jag får inte mer då jag har gjort av med de 10 besök man får på arbetstid. Jag har dessutom fått känningar i armarna. De är orleslösa och jag tappar saker. Det känns skumt på något sätt och jag vet inte riktigt vad jag ska tro att det är. MS är ju en biverkning på Enbrel. Men vill inte ha det. Inte någon anna muskelsjukdom heller som gör att musklerna tynar bort. Jag har haft bortdomningar i armarna och läkaren bad mig prova B-vitamin. Men nu måste jag nog be dem att utreda detta lite mer. Det blir väl kanske en remiss till en neurolog i så fall. Nåja en sak i taget!

Nu blir det till att stoppa ner barnen i sängen för de börjar skolan i morgon och de är alldelels för vana att sova länge nu. Sedan ska dottern börja spela fotboll imorgon. Ska bli spännande att se om hon tycker om det.

Nytt år!

Med tårarna rullande kom det nya året. Det var jobbigt att säga farväl till 2010 och med det Marcus och Nina. Vi har i alla fall nu fått kontakt med dottern till Nina och hon ska få vara hos sin mormor och moster. Men hon kommer att byta skola. Får se till att hålla kontakten med henne.

Nyårskvällen var underbar med barnen. Vi åt en god middag tillsammans och sedan tittade vi på tv. Barnen somnade i soffan så klart och höll på att missa fyrverkerierna i år igen. Vi hade en gosig hund som vi passade under nyår så han kunde jag krama lite extra när jag behövde. Maken skulle arbeta kväll men fick beordrad övertid och fick öven arbeta natten. Synd men jag tackar inte nej till pengarna.