Läxor

Åh vad jag hatar läxor. Källan till storbråk. Sonen med sin hyperaktivitet hoppar i stolen och blir frustrerad att han inte förstår vad han ska göra medan jag blir frusterad över att han inte förstår vad jag säger eller han inte tror på sig själv, att han vet svaret.

Jag var på utvecklingssamtal med honom idag och han är enligt mig och lärarna en underbar kille som har svårt att sitta still och som har svårt att uttrycka vad han tänker. Han är otroligt blyg. Fast hemma så märks inte det någon blyghet direkt när han exploderar titt som tätt eller när tårarna sprutar av ilska att han inte får till läxorna på nolltid. Undrar vilken dag som man kan få sitta ihop med barnen och få göra läxor utan bråk och tårar?

Dottern har en underbar lärare som sätter ihop alla läxor. Lätt och enkelt att se vilka läxor som hon har och enkelt att kolla om hon har gjort dem. För sonen är det svårare. Jag tror han har inlämning av läxor varje dag, olika ämnen. Inte helt enkelt då att ha koll på vad som ska göras och när.

Klockan börjar närma sig åtta på kvällen och sonen som inte gjorde några läxor igår för att det "bara" var två enkla frågor sitter fortfarande efter snart två timmar och sliter med första frågan. Tårarna har sprutat för typ sjätte gången för att det inte går som han vill.

Svårt att veta hur jag som mamma ska bete mig. Helst skulle jag vilja köra honom i säng för han behöver sova då han ska upp till skolan imorgon. Men läxan ska vara klar till imorgon. Och han har en fråga kvar att lösa. Svårt att veta om jag ska hålla honom uppe och göra klart när han är trött och tycker det är svårt eller ska jag skicka honom i säng och att han gör läxan imorgon bitti, när han är piggare men har kortare tid på sig. Pest eller kolera?

En helg i Sundsvall

Så var det måndag igen. Helgen har varit helt underbar!

Vi åkte till min faster i Sundsvall på fredag kväll. En ganska tressig kväll blev det. Syrrans tåg var försenat, inte konstigt med tanke på att det är SJ. Men resultatet blev att vi har drygt 10 minuter för ett byte till bussen istället för en halvtimme. Återigen tackade jag Gud för cortisonet!. Efter en halv språngmarsch så satt vi i lugn och ro i fem timmar på bussen.

Halv tre på natten var vi framme där vi blev hämtade av vår pappa (morfar) och faster.
Underbara faster hade gjort ett komplett schema för helgen så ingen behövde fundera på vad vi skulle göra och när. Speciellt bra för sonen. Helgen skulle nog inte heller fungera annars med fem barn och fyra vuxna.

Så på lördag förmiddag när vi vaknat och ätit frukost fick barnen baka pepparkakor. Det tyckte de var jätteroligt. Sedan åkte vi in till kulturhuset där vi fick lyssna på en barnkonsert. Senare på eftermiddagen var det lyslördag. De släcker ner hela Sundsvall och vid halv fem på eftermiddagen tänder de upp alla julljus på gatorna. Innan stod vi med tända ljus och fick lyssna på musik och lite tal.

På lördag kväll fick fasters man vara barnvakt till alla baran så gick vi vuxna i väg och lyssnade på f.d triple& toutch som höll en konsert med ungdomar från Sydafrika. Helt underbar musik. Älskar afrikansk musik och trummor. Konstaterade att jag är nog en afrikansk själ i en svensk kropp ;)
Kanske därför jag gifte mig med en nordafrikan.

På söndagen tog jag sovmorgon och sov till 10. Det behövde jag efter att ha vaknat flera gånger av att yngsta systerdottern på 1½ tryck in sina fötter i min rygg några gånger. Inget hon kan hjälpa men jag kände att jag behövde sömnen.

Efter frukosten tog faster och morfar de äldsta barnen och åkte för att köra gokart i Nöjeshallen. Hemma blev vi andra för att packa och plocka i ordning. Det går så mycket lättare utan barn som plockar upp det man packar ner.
Därefter hade faster ordnat med världens överraskning. Hon hade fixat kalas med tårta och paket för att vi alla hade fyllt år. Allt från 1 år till 60 år. Alla fick var sitt paket med kläder. Jag och syrran fick hjärtskålar som jag dagen innan hade tyckt varit så underbart fina. Det var helt enormt.

Tio i fyra på söndagen gick sedan tåget hem. Det gick i tid och vi slapp stressa. Dock hade nån biljett på samma plats som vi, så det tog ett tag för oss att komma i ordning i tåget. De andra hade fel datum på sin biljett men det blir bökigt när man ska organisera fem barn att sitta. Tågresan tog tre timmar. Det var X2000 så jag blev ganska trött men tack och lov inte illamående vilket jag ibland kan bli. På stationen i Stockholm tog vi middag på mc donalds innan vi tog taxi hem och syrran tog sig vidare med tåg hem till sig.

Jag kan lova att jag aldrig hade klarat den här helgen utan min undermedicin. Men nu har jag fått tillbaka domningarna i armarna. Funderar på om jag måste boka en tid till en vårdcentral för att få det undersökt. För när man misstänker något så går hjärnan gärna till "worst scenario" vilket jag inte ens vill uttala med ord, vara sig högt eller i skrift. Men det försöker jag tänka bort snabbt!

Nu har jag fått ett underbart minne och haft en underbar helg så trots att jag är lite trött idag så blir jag pigg och det roliga jag har upplevt.

Att våga

Tänk att det är så mycket lättare att ta ställning för sitt barn än för sig själv. Sonen har genomgått en neuropsykiatrisk utredning - om man nu kan kalla en 15 min samtal för en utredning. Nu har jag bett om ett andra utlåtande. Känns inte helt ok att de sätter en diagnos utan att kunna påvisa grunden för diagnosen. Själva diagnosen har jag inga problem men. Nu blev det uppmärksamhetsstörning, typ ADHD light. Men sättet att sätta diagnosen på. Kändes skönt att säga till och jag vet mina nrättigheter om att få ett andra utlåtande. Utredning ska ju vara ordentlig!
Men för mig själv har jag svårare. Nu har jag haft den nya läkaren i ett år och inte blir han bättre. Jag får inga läkarintyg som jag ber om och han utforskar inte varför det är lite extra fel på mig ibland. Nu måste jag bara ta tag i saken och byta. Ska bara......

Medicinering

Idag var vi till läkaren med sonen. Jag bad att få ett andra utlåtande för hans utredning så jag hoppas att de tar mig på orden. För jag var verkligen tydlig. Och läkaren som vi träffade höll med om att utredningens underlag var skralt. Men diagnosen hade jag inga problem med så vi diskuterade medicinering. Nu ska sonen få prova. Han ville själv och vi kan sluta direkt om han upplever obehag. Men om vi testar och det fungarar bra så är ju det bara positivt. Han får börja med en halv dos och sedan stå under kontroller för att efter en månad gå upp till en hel dos om han inte får biverkningar. Ska bli spännande och se om vi ser någon effekt. Vissa bråk kanske vi kan undvika om medicinen hjälper. Men det kommer att ligga helt och hållet på sonen. Säger han nej till medicinering så är det nej. Han måste känna att det ger effekt. Så nu får vi se vad som händer.

Allhelgona

Den här helgen är det all helgona helgen. Den började med att jag jobbade övertid. Inte direkt vad min kropp behöver men exakt vad min plånbok behöver. Jag får helt enkelt ta det onda med det goda. Samma är det med all helgona dagen. Saknar mina vänner som gick bort förra året. Det hade jag inte trott för ett år sedan att det skulle vara så många som saknades mig. Men samtidigt är det en av våra högtider idag som skänker glädje. Barnen ska få paket och vi ska gå på bio i kväll.

Glädje och sorg kan rymmas i samma stund.