Julen

Vilken fantastisk julhelgen vi har haft jag och barnen. Rena drömmen. Vi körde till Gävle först där vi tog in på världens mysigaste familjehotell. Bara åtta rum och nära centrum, Hotell Alderholmen. Kan väl rekommenderas. På kvällen gick vi ut och åt på restaurang innan vi gick tillbaka och spelade spel på sängen. Morgonen efter körde vi vidare till Sundsvall där vi stannade under några dagar, bland annat under julafton. På juldagen tog min faster oss till simhallen som är ny i Sundsvall. En varm pool, vilket gjorde gott för min kropp. Har lite svårt för kalla simhallar. Jag blir så stel då. På annandagen reste vi vidare till min farbror i Strömsund där barnen fick åka skoter och ha ett par mysiga dagar med stora familjen. När vi skulle hem hjälpte min älskade faster mig att köra till Stockholm så jag skulle slippa att köra själv. Skönt att få hjälp och på vägen stannade vi till och tittade lite på valpar som hon ska köpa. Det ska bli så spännande! Det som har varit skönast under julen är att kroppen har hållt trots avsaknad av cortisonet. Jag börjar bli sämre men under julen fungerade det ändå.

Bus med morfar

Underbar julmat!

På väg!

Julmys hemma hos farbror

Fotboll hela dagen

Igår var det verkligen en fotbollsdag. Det började med att jag körde dottern till Tumba klockan halv nio på morgonen där hon skulle spela cup. Hade med mig en släkting om ifall att hennes lag skulle gå vidare för då skulle jag inte hinna stanna kvar. Efter tre matchen med två timmar mellan och tre förluster stod det klart att de åker ut och inte fick spela slutspel. Så det var att åka direkt hem och hämta grabben. Dottern hann inte ens byta om utan får följa med i sina fotbollskläder. Vidare genom snöfallet och modden till Kungsängen, en timmes bilfärd bort. Hamnade bakom några plogar så vi fick bra väg men det gick långsamt. Vi hade ändå åkt i god tid med tanke på vädret så vi kom fram när vi skulle. Grabben skulle där spela sin cup. Härligt var det att se att han blivit uttagen till ett riktigt bra lag. Med de killarna skulle de ha chansen att göra något stort. De började cupen med att vinna med 7-1! Då märktes det att de skulle kunna gå långt. Nervöst var det i alla fall. Och det var inte länge mellan matcherna vilket var skönt för mig men jobbigt för grabbarna. Andra matchen vann de med 4-0. Då var det klart att de skulle gå vidare till semifinal. Sista gruppspelsmatchen vann de med 4-1. Semifinalen var så nervös så jag var tvungen att gå ifrån. Då passade de på att göra två mål och sedan bara smattrade mål in och de vann med 7-0. Finalen började nervöst med ett mål i baken. Jobbigt med tanke på att målisen ändå tagit straffar och helt omöjliga skott. Nåväl, jag gick iväg igen av nervositet och hör jubel. Blir då lätt orolig att det är "fel" lag som gjort mål. Det var det inte utan det var våra grabbar som satte två och precis när jag kommer tillbaka sätter grabben det sista som jag missar att se och de vinner med 3-1. Underbart att de tar guldet! Grabben bidrog med totalt 7 satta mål. Det var trötta men glada barn som jag körde hem efter att ha firat med de andra killarna på Mc Donalds.

Jag vann!

Med bilden som jag tidigare publicerat vann jag fototävlingen! Helt fantastiskt! Jag kan knappt tro det. Jag ska tydligen få något från Philips men vad vet jag inte. Spännande!

Snökaos

I dag vräkte snön ner. Lite svettigt var det att kör först till jobbet, sedan in till Stockholm ( vilket tog två timmar, normalt 30 min). Men det är bara minus två så jag misstänker att den här snön försvinner inom kort. Kul är det i alla fall. Jag älskar när det vräker ner. Vägarna hinner inte direkt plogas när det öser ner snö. Det blir ganska slirigt så det gäller att hålla tungan rätt i mun. Motorvägen blev tvåfilig. Den som normalt är trefilig. Inte lätt att se vart vägen tar vägen så de flesta av oss höll oss mot mitten.

Körde dottern till dansen idag men tydligen var det bara vi som dök upp. Ingen lärare och inga elever. Bara för snön.....
Men som sagt, det har vräkt ner en hel del...

Första snön

Det snöar! Äntligen kom det härliga vinterlandskap som gör dagarna lite ljusare. Idag skiner solen dessutom och gör dagen fantastiskt vacker! Det känns skönt att jag inte påverkas i kroppen av snö eller inte. Men jag blir helt klart piggare och gladare av att det blir ljusare. Inte för jag kommer ut på promenader. Det kan jag sakna lite. Men jag får väl åka och handla så kommer jag ute lite i alla fall

Sjuk

Bläää! Inte bra! Vaknade vid tio på kvällen i söndags och kände mig varm. Tempen började stiga. Kanske för jag hade varit på Ikea dagen innan. Men när jag skulle sova igen var inte magen helt ok. Vid två på natten vände det sig upp och ner. Men efter kunde jag somna igen. Skulle kliva upp vid sex och gå till jobbet men insåg att det var bara att maila jobbet. Med feber och kräksjuka var det bara att stanna hemma. Och jag har nog inte sovit så mycket på länge så det var välbehövligt. Misstänker på ett sätt att det var kroppen som sa stopp och tvingade mig att vila. Nåt jag har längtat efter men inte tillåtit mig. Sov mest hela dagen och fick vara hemma på tisdagen med eftersom inte febern släppte förrän på eftermiddagen.

Min fantastiska lampa/väckarklocka

Äntligen kommer jag upp i rätt tid varje morgon. Istället för att snooza en halvtimme och bli sen vaknar jag nu upp till ljus och fågelkvitter den tid jag ska. Aldrig trodde jag att # philipswakeuplight skulle fungera så bra!
När väl lampan börjar kvittra så är det ljust i rummet och jag vaknar. Inte pigg men jag känner mig vaken. Lampan är verkligen värd varenda krona! Det bästa av allt är att den kan användas som radio och kvällslampa lika bra. Ljuset är så mjuk och behagligt och inte stickande i ögonen,

ADHD

Just nu går jag en utbildning om ADHD. Det är för förälder med tonårsbarn. Intressant är det. Grabben har ibland ganska stora problem men jag tror inte så många som träffar honom tänker på det. Men det är klart att jag lägger ner massor av tid för att ge honom det stöd han behöver. Synd bara att inte tålamod går att köpa. Det är verkligen något som behövs med dessa barn. Tyvärr tar min bråkiga kropp en massa energi som jag skulle behöva till sonen. Men jag vet, jag kan bara göra mitt bästa.

Bröllopsdag

Idag för 15 år sedan blev jag gift med min man. Jag säger blev, för det var ett himla jobb att få till det. Och inte var det direkt nåt "bröllop" då utan det liknade mest en borglig vigsel på ett slitet kontor och på arabiska. Dvs, jag fattade mest ingenting. Men kär var jag och resten var strunt detsamma. Ett halvår senare hade vi en stor bröllopsfest i Marocko som jag aldrig kommer att glömma. Inte förstod jag så mycket då heller men kärleken överlever det mesta. Året var 1997 och jag hade precis kommit in på Socialhögskolan och nyligen separerat lyckligt (jo det går faktiskt) efter nästan sju års förhållande. Han fick vara min bästis istället. Och tur var väl det när jag helt plötsligt hamnade hos min livs kärlek. Inte hade jag trott då att jag inom ett par år skulle vara gift och fått barn. Det bästa är att mannen i mitt liv fortfarande är mitt livs kärlek efter så många år. Resan som vi har gjort är fascinerande, jobbig, underbar, katastrofal och helt fantastisk. Jag skulle nog inte vilja göra om det för att kombinera två kulturer är inte lätt. Allt annat är lögn. Men nu känns det som vi verkligen kan varandra utan och innan och jag älskar honom mer än någonsin!

Stress

Det sägs att stress inte är bra för personer med reumatiska besvär. Inte för dem med psoriasis heller. Jag har nog skaffat mig fel liv i så fall. Att arbeta som handläggare inom kommunen innebär många gånger en stressig arbetssituation utifrån alla människoöden man träffar på. Inte är det något lugnare på fritiden när man försöker vara mamma till en tonåring och en som helt klart är i förtonåren. Hon ger mig ofta en halv hjärtinfarkt när man får jaga på henne för att komma i tid och för att hon ska få med sig allt som hon behöver till skola och aktiviteter. Men hon kan vara lika underbar som hon kan vara besvärlig. Men det är väl det som är charmen med att ha barn. Det bara inte lämpar sig att matcha sjukdomen med barnlivet ibland. Men ett liv utan barn skulle jag aldrig frivilligt välja oavsett hur dålig jag skulle bli. Deras kärlek gör livet värt att leva många gånger om och oavsett hur mycket de ökar på stressen i mitt liv. De är mitt liv!

Bråkig fot

Foten har börjat bråka med mig. Som tur är brukar det bara hålla i en vecka eller så. Men jag får så dåligt humör. Och det går ut över hela familjen. Jag har inget tålamod överhuvudtaget. Superfint när man är mamma. NOT!!!
Och det fungerar inte heller så bra att ha dåligt tålamod när man har en son som behöver struktur. Nåja. Jag är som jag är och familjen brukar köpa det. Bara jag slipper röra mig så mycket. Vilket brukar sluta med att barnen blir springpojkar åt mig. De är vana med det också. De har ju vuxit upp med en mamma som inte alltid är helt ok överallt. Tur att huvudet fungerar oftast i alla fall.

Idag ska min egen lilla mamma komma förbi. Hon är inte klok som kör 10 mil bara för att lämna en jacka. Men det är mamma i ett nötskal. Hon är mer uppskattad och älskad än vad hon själv vet om. Och jag är dålig på att ge henne uppskattning i den omfattning som hon är värd. Hon ska förhoppningsvis få en underbar födelsedag i januari i alla fall hade jag tänkt.

Min vackra mamma!

 

Influensernas intåg

Nu när influenserna börjar komma så bli ju folk sjuka. Jag har funderat på vad som gör att personer i min närhet känner att de måste ursäkta sig för mig när de är dåliga. Att om de har ont någonstans så kommer ofta kommentaren, "ja jag borde inte gnälla för jag har ju inte lika ont som du har".
Jag mår ju faktiskt riktigt bra trots smärtor och jag är van med mina smärtor. Vad är det som säger att mitt är värre än deras. De känner sig säkert riktigt sjuka och det gör ju inte jag. Jag blir också gnällig och extra sjuk om jag blir förkyld eller har skurit mig i fingret. Det är ju faktiskt inte riktigt samma sak. Jag önskar att alla runt mig kunde känna sig bekväma och tillåta sig att vara dålig och gnällig i min närhet, utan ursäkter. Det är liksom helt ok!

Snart vinter

Härliga kyla! Not!! Har börjat fundera på varför ryggen bråkar. Jag är lite trög ibland. Som om jag skulle vara reumatiker, inte då! Tänk att det ska ta flera veckor innan jag fattar att jag mår sämre när det blir kallt. Ålderstecken tror jag också det är. Inte för jag är supergammal men inte påverkades jag förut som jag gör nu av vädret. Inte nog med det så tar cortisonet slut nästa vecka. Orkar inte begära nytt recept innan jag ska till läkaren. Ska ändå dit snart, tror jag...
Jag måste i vilket fall som helst köra en kur till jul så jag orkar. Då kan jag lika gärna vara utan ett tag. Får se hur länge jag pallar. Imorgon har dottern match. Får nog som vanligt sätta på mig tre par byxor för att fixa att stå ute. Och det är då jag blir överlycklig över min automatbil. För har jag stått ute i kylan så inte kan benen röra sig speciellt mycket efteråt. Men bara barnen blir lyckliga av att jag är där så.

Min nya veckosång!

Måndag gör jag ingenting,ingenting, ingenting
Tisdag kör jag barnen kring, barnen kring, barnen kring
Onsdag är det en till dansen
Torsdag tränas fotbollsfansen
Fredag gör jag vad jag vill!!!
Lördag, söndag match och sim!

Buzza

Idag var jag och hämtade ut mitt paket. Äntligen har jag kommit med i en kampanj som passar mig som #buzzador. Jag gillar det här att få testa produkter. Paketet doftade helt underbart. Det är ett balsam, #dovecolourcare som jag ska få testa. Min dotter behöver helt klart ett bra balsam. Får se hur detta är nu? Spännande!

Flying Bach

Igår åkte jag med dottern till konserthuset i Stockholm för att se gruppen Flying steps dansa breakdance till klassisk musik. De var helt fantastiska. De har tydligen vunnit massa priser. Som vanligt var jag lätt oroad för hur vi skulle sitta. Med mitt knä händer det lite då och då att jag inte kan sitta bra. Jag får helt enkelt inte plats med benet när jag inte kan böja det så mycket. Men det fungerade bra. Jag fick visserligen ha benet en bit in på dotterns sida men jag satt inte allt för obekvämt.
Showen var kanon och det blev ett roligt minne.

Museum och Varuhus

2012-10-07
I morse vaknade vi tidigt, runt sex. Blir så när man lägg sig halv nio på kvällen. Vi var helt slutkörda efter alla upplevelser igår. Efter frukost på rummet och lite tv tittande åkte vi ut vid nio på morgonen. Vi hade bestämt att vi skulle titta på Ripley's Believe it or not. Vi skulle förbi Hamley's också och byta leksaken från igår. Den fungerade inte perfekt. Vi var framme vid Ripley's precis vid tio när de öppnade. Där gick vi i cirka 1,5 Tim. Youssef gick igenom en laser grej och vi testade en spegellabyrint. I övrigt var det mest saker att bara titta på. Lunch åt vi på Mc Donalds och sedan bytte vi leksaken. Därefter åkte vi med tunnelbanan till Science museum. Där fanns det destomer att testa och prova på. Efter någon timme där tog vi tunnelbanan en station och gick in på Harrods. Vi gick bara i bottenvåningen på varuhuset. Men det räckte. Vi köpte med oss sushi därifrån och lite godis. Det finns så många fler våningar och leksaker att titta på men våra ben ville inte mer. Tillbaka på hotellrummet slappade vi och åt sushi. Vi har inte ätit på restaurang mer än en gång i London. Men vi har gjort så mycket mer och fått med oss massa upplevelser. Imorgon blir det till att packa.

Madame Tussauds

Eftersom vi somnade tidigt igår så vaknade jag tidigt. Youssef sov länge, inte konstigt med tanke på hög feber igår kväll.
Vi tog frukost på hotellet, buffé med smörgåsar, kaffe, juice och yoghurt. Inte så mycket och inte direkt speciellt. Vi bestämde att resten av dagarna ska vi äta ute eller på rummet. Direkt efter frukost tog vi tunnelbanan till Madame Tussauds. Det var en häftig upplevelse. Eftersom vi var tidiga så fanns inte de köer som det har varnats för. Snabbt var vi inne och dockorna var helt fantastiska. Det var flera våningar och även en kort rundtur i biltåg. Utanför när vi var klara så tog vi en rundturs buss. Dyr var den men vi fick se hela London. Youssef blev lite trött på slutet men det var inte konstigt. Vi satt på bussen i två timmar. Vi klev av vid Oxford street och gick in i en leksaksaffär som låg där, Hamleys. Vilken affär! Fem våningar hög. Och massa folk som jobbade där med att leka med leksakerna. Från Oxford Street kunde vi sedan ta tunnelbanan direkt tre stationer till vår station Pimlico. På vägen till hotellet köpte vi med oss lite bröd och marmelad. Resten av kvällen spenderades framför tv:n efter en dusch.

London Eye

Vaknade tidigt i morse, redan tjugo över fem. Resfebern så klart. Fixade det sista och väckte sonen. Efter frukost tog vi bilen till Arlanda. Vi hade redan checkat in via nätet och skrivit ut våra boardingkort så det var bara att lämna väskan. Allt på Arlanda gick jättesmidigt. Vi handlade godis på taxfree och efter 2,5 Tim i luften landade vi på Heathrow flygplats. Därifrån skulle vi nu ta oss till Dolphin house, hotellet. Vi hade bara lite instruktioner och en sämre karta men vi hittade vår väg till hotellet. Vi gick knappt fel. Bara en omväg. Hotellet ligger bara någon minut från en tunnelbanestation, Pimlico. Väl framme och incheckade slappade vi en stund framför tv: n. Rummet är jättefint. Vi gick iväg en kort sväng inom hotellet och handlade lite chips och dricka till rummet. Strax efter fem på eftermiddagen tog vi tunnelbanan och tog oss till Waterloo och en kort promenad till London Eye. Sonens önskemål att få åka den. Det var lite mulet och det regnade lätt hela tiden. Men kul var det. Bildbevis köpte vi också. Sedan tog vi oss hem i regnet och köpte mat från mc Donalds på vägen. Sonen har fått feber igen. Eller igen och igen. Han har varit feberfri två morgnar I rad nu men har feber på kvällen. Får hoppas att den här resan inte gör att han blir sjukare.

Resfeber

Tror aldrig jag haft sån resfeber som nu. Vi ska till London, en plats jag aldrig har varit på, och med sonen vilket innebär ansvar. London, en stor mäktig stad som jag längtat att få se. Jag försöker ta det lugnt men det är svårt. Imorgon bär det av. Väskan är packad och det känns som om jag har glömt hälften. Sonen är dessutom fortfarande sjuk sedan en vecka tillbaka. Han går på penicillin så vi hoppas på det bästa.
Jag ser verkligen fram emot den här resan och hoppas att den blir helt underbar.

Mammas sjukling

I fem dagar har min tonåring gått med feber över 38,5. Trist då vi ska till London snart. Så Idag tog vi han till Vc för att kolla. Han hade visserligen inte ont i halsen och bara lite lock i ena örat. Men vad visar sig om inte både halsfluss och öroninflammation. Nu tänker jag att vi borde gått igår och kollat. Nu har han bara en dag på sig att tillfriskna så vi kan få en härlig helg ihop.
Jag hoppas verkligen vi kan få en härlig resa ihop och att han snart blir frisk.

Glasögon

Min dotter har fått glasögon. Hon har länge haft huvudvärk och nu hoppas vi att det ska bli bättre. Hon blev så fin! Och hon känner sig fin. Det är det viktigaste!

Fortsatt utredning

Idag var vi tredje gången till läkaren för dotterns huvudvärk. Nu blev det remiss till barnläkare. Inga prover har visat något. Misstanken är väl att hon har migrän. Det är jobbigt för henne när huvudvärken slår till. Nu hoppas jag att vi blir kallade snabbt.
Eftersom jag ändå var hemma tidigare än vanligt så åkte vi in till Kungens kurva för att shoppa. Dottern ville ha en tjockare tröja och sedan hittade vi lite på rea. Som avslutning tog vi en fika på Ikea

Skolfoton

Äntligen har barnen tagit sina skolfoton. De blir underbara varje gång så klart. Foton ger härliga minnen. Hittade häromdagen en kassett där vi har intervjuat sonen när han var fem år. Han fyller 13 nu så det var ett tag sen. Åh så roligt det var att lyssna. Klart man inte har gjort samma sak med barn två. Men vi har ju andra apparater idag. Men jag får nog sätta mig och intervjua lilla damen på snart tio också. Alltid roligt att lyssna på i efterhand.

Förkylt

Jag som sällan blir förkyld snorar som den värsta. Och det är väl klart att det ska kännas i kroppen också. Får skylla på att mina kollegors baciller är okända....
Men kan man bli annat när vädret slår om hela tiden. Kallt och blåsigt är det idag. Rönnbären väller över i träden så det kommer nog bli en hård vinter.

Snart tonåring

Har svårt att förstå att jag snart är mamma till en tonåring. Tiden har gått så fort! Minnena när han föddes är inte alltigenom trevliga. Mycket gick fel och inget kan ändras. Men nu är han en stor underbar pojke och jag är så tacksam att jag fick honom. För att fira den stora dagen ska han och jag resa till London. Det ska bli hur spännande som helst. Jag längtar!

Kroppkakor

Idag blev det spännande kroppkakor till lunch. Har inte ätit såna sedan jag var liten. Så klart var bacon uteslutet så lite stekt köttfärs med lök fick bli fyllningen. Det var så gott som jag minns det. Och barnen tyckte det var gott. Det får nog bli repris på den maträtten!

Eid

Äntligen var den stora dagen här!! Eid! Barnen fick som vanligt kakor till frukost. Sedan fick de öppna presenter. De fick en tv på 40" och en IPad. Inget som de hade väntat sig så det blev en underbar överraskning. Sedan åkte vi till stan och gick på bio. Vi såg Madagaskar 3. Roligt att gå hela familjen. Efter bion gick vi på restaurang "Grill". Vi åt jättegod grillbuffe och därefter tog vi en glass på väg hem. Dagen blev helt underbar och ett fantastiskt minne för livet.

Minisemester

Idag har vi tagit oss en sväng till syrran i Linköping. Hennes lilla skrutta fyller 2 år i morgon och det passar vi på att fira. Tog svängen via mamma i Nyköping igår och sov där då vi åkte efter jag slutat jobbet. Då hinner klockan bli ganska mycket. Men det gör ju inget för då fick mormor en myskväll med mina busloppor. Dagen idag var lugn med en sväng till Gamla Linköping för att köpa choklad. Efter en sväng in i Fenomenmagasinet så hann ju Cloetta stänga! Nåja, får väl ta det imorgon. Njuter av dagarna och känner att denna sommar klarar jag av ganska bra. Det är ju helt klart tack vare lite cortison så klart. Sväller upp som sjutton gör jag och ser mer ut som en elefant än något annat. Men jag får väl ta det negativa med det positiva. Barnen har inte längre en sängliggande mamma.

Imorgon blir det en sväng förbi glassrestaurangen Smultronstället innan hemfärd. En upplevelse som är rikigt rolig för barnen. Sedan blir det nog att köra förbi mamma igen och äta de efterlämnade pizzahalvorna från igår till middag innan vi landar hemma igen.

Idag föddes ett nytt pyre. Min vän fick en son och det är helt fantastiskt!

Semester

Har äntligen kommit till Marocko. Skönt att äntligen få sol och värme. Dock blev jag av med min mobil efter bara två dagar. Får egentligen skylla mig själv. Lämnade den ute på gården med tanken att jag absolut inte fick glömma den där. Vad tror ni hände? Så klart den låg kvar på bordet. Egentligen kan jag ju tro att det skulle vara säkert med tanke på att vår gård omringas av en tre meter hög mur och en låst dörr. Men icke sa nicke!
Blev en hel del pysslande med polisanmälningar både till svensk polis och till lokal polis. Djungeltelegrafen går på högfart just nu. Samma dag blev dessutom svensk ambassad av med några cyklar.

Grannens dotter ska till att gifta sig lagom nu när jag är här. Det ska bli kul. I morse var barnen med när en kossa slaktades på deras gård till bröllopet. De tyckte inte det var så konstigt. Själv stannade jag i sängen. Vill inte se sånt! Ikväll ska vi dit när bruden ska få henna målat på sig. Vardagen här är lite annorlunda än i Sverige. Synd bara att jag inte orkar springa runt som jag gjorde förr på marknader med mera

Lugn helg

Det är söndag och regnet bara öser ner. Inga barn hemma och ingen man. Det är så lugnt och inget att göra att jag nästan börjar krypa på väggarna. Jag har hunnit städa, tvätta och måla naglarna i tre lager. Samtidigt njuter jag av lugnet. Jag vet att jag behöver den här tiden för att samla energi efter många intensiva helger. Snart får jag återse min härliga familj igen. Det är lycka!

Dags för barnen att åka till Marocko

Äntligen var dagen här då barnen ska få resa till Marocko med sin pappa och få umgås med sina släktingar i en hel månad. Barnen ser så fram emot detta. Inte ens tanken att jag inte ska med grumlar deras förväntan.
För att slippa köer åkte vi ganska snart på morgonen. Resan in gick bra och det var inga köer när vi checkade in. Så vi hade gott om tid för att äta en lunch tillsammans.

Efter lunchen var det dags för mig att åka hem och barnen gick igenom säkerhetskontrollen med pappa.
En timme senare får jag fina bilder skickade när de sitter på planet. Tio på kvällen var de framme och resan med byte i Paris hade gått jättebra. Saknar de redan!

Skolavslutning

I år var det en spännande skolavslutning. Det var dags för lillan att sluta lågstadiet och nästa år är det dags för en ny fröken. Grabben hade sin första skolavslutning i högstadiet. Så för första gången hade barnen två olika avslutningar. Dessutom var det sista året med den rektor som nu har haft skolan i 22 år. En viss oro för hur det kan bli finns men dagen var underbar utan regn som vanligt.
Sista tiden har det varit mycket med nationella prov så det kändes att barnen nu tyckte att det ska bli underbart med en lång ledighet. Inte helt utan fotboll för grabben ska till Gothia cup och sedan har båda fotbollsskola i augusti. De lär nog spela en del på stranden i Marocko också dit de åker om två dagar.
Och för första gången är jag inte ledig hela dagen utan måste till jobbet på eftermiddagen. Det i sin tur gjorde att jag glömde jordgubbstårtan!! Det blev glass med jordgubbar till kvällen istället när mormor gjorde oss sällskap några timmar. Det blev en trevlig stund med mormor som såg till att träffa sina barnbarn innan de åker till farfar.

Fotboll är livet

Idag är det mitt pass i kafeterian på Stuvsta. Dottern är med men gillar bäst att handla tror jag. Sonen ska spela match utanför om en stund. Väl tajmat med andra ord. När jag ändå måste vara här. Den här säsongen har det inte gått så bra för grabbens lag. Hoppas på vinst idag. Snart åker barnen till Marocko, om bara fyra dagar. Jag åker efter två veckor. Så frågan är vad jag ska göra med all tid som nu går åt till fotbollsträningar och matcher....

Fotbollsmatch

Det är lördag morgon och vi är uppe kl sju. Ingen sovmorgon och då sover man så klart som bäst. Så bra sover jag inte när jag får sova.
Regnet strilar ner. Bättre än förra veckan då det riktigt öste och stormade. Idag är det match i Nacka. Dottern fick stanna hemma, förkyld som hon är. Enligt henne är hon inte förkyld, hon är bara snorig.

En härlig dag på Skansen!

Igår åkte vi till Skansen för att njuta av vårt härliga väder i Stockholm. Solen skiner och jag är ledig i fyra dagar. Det kan inte bli bättre, jo om jag hade en miljon på kontot....

Jag och barnen tog taxi till Skansen. Allt för att jag skulle orka gå runt. Det gick bra. Inte för mycket kö och inte för mycket folk. Även fast det var Norges nationaldag. Härligt många norrmän dock!!
Djuren var faktiskt framme idag. Gömda dom de annars brukar vara på sommaren. Men lite trötta. Det är alltid roligare att gå i slutet på april när djuren är piggare.

Dagen avslutades med vårens första mjukglass.

Avtackningsfest

Idag hade kollegorna fest för mig och fyra till som slutar på jobbet. De flesta slutar naturligt genom pension. En härlig kväll med god mat, skratt och underbart fina presenter. Snart är jag redo att gå vidare till nästa kommun

Ett skräckdygn..

Mitt dygn av lätt skräck har börjat. Inget jag ser fram emot. Det börjar med att jag har några svågrar på vift. Vill inte höra, se eller veta. Sedan har jag ett mindre kul möte på jobbet som jag absolut inte ser fram emot. Det är jurister och chefer inblandade och det gäller att jag bygger upp världens självförtroende för att komma ut ur mötet helskinnad. Efter lunch som jag står för (vi har ett matlag och jag har måndagar- jag hoppas maten blir bra), är det APT. Jag är sekreterare och jag misstänker att det blir en hel del att skriva. Allt från stölder till omorganisation. Så om jag tror det värsta om det kommande dygnet så kanske det blir bättre än jag tror. Jag håller tummarna!

Match mot Bp

Trots allt njuter jag av att få all den friska luft jag får att stå och titta på matcherna. Idag visar tjejerna ett härligt spel. Oavsett resultat verkar det här bli en härlig dag!

Lätt trött

Åh vad jag såg fram emot den här natten som var. Jag hade försovit mig två morgnar i rad. I torsdags hade jag inte ens satt klockan. Som tur var har jag en morgonpigg son som väckte mig med sitt skrammel i köket. På fredagen skulle vi ha utbildning så det var extra viktigt att komma i tid. Jag hade noggrannt satt klockan på ringning men har på något sätt lyckats ändra från radio till cd. Det var inte mycket ljud som kom ifrån den då. Hade tur även denna morgon då dottern hade satt sin klocka och kom och väckte mig. Så nu, lördag morgon skulle jag äntligen så sova ut. Tror du inte att jag vaknar typ var tredje timme hela natten för att gå på toaletten och för att jag drömmer en massa. BLÄ! Inte vaknade jag pigg direkt.

Och pigg behöver jag vara. Den här helgen kommer nog att sätta sina spår. Idag ska vi iväg vid halv elva för att ta oss till Bromma där dottern ska spela en match. Innan dess ska jag hinna laga en lunch som sonen kan inta innan han åker till Nynäshamn för att spela sin match. Den ligger lite senare så jag kommer precis att hinna åka från Bromma när dotterns match är slut för att se sonens match. Vi kommer inte att vara hemma förrän tidigast 17.00 idag. Inget städa eller plocka med andra ord. Imorgon kommer det att se ungefär likadant ut. Fotografering för dottern först efter lunch och sedan match för sonen vid fyra. Jag som hade behövt en lugn helg för att ta mig igenom den veckan som kommer.

Och veckan som kommer är inget jag ser fram emot. Kalendern ser hemsk ut och jag glädjer mig åt att jag ska ut och äta med några vänner på måndag kväll så jag kan få njuta och ta nya tag.

Nedräkning

Insåg igår att tiden går väldigt fort. Trodde att jag hade två månader kvar i Södertälje när jag kom på att det endast är fem veckor kvar. Jag startar projekt och samtidigt ska jag städa undan för att sluta. Det känns helt klart skumt. Jag har jobbat i Södertälje i sex år och jag har nog själv inte fattat att jag faktiskt ska byta arbetsplats. Men det känns ändå spännande. 

Idag har jag bokat biljetter till Marocko. Barnen åker en hel månad med sin pappa och jag ansluter efter två veckor. Det ska bli skönt med värme och semester. Jag börjar må riktigt bra på cortisonkuren men värme är alltid värme. Jag längtar!

Äntligen börjar det hända saker

Nu har jag tagit tag i att faktiskt byta läkare till mig själv och har nu fått träffa min nya överläkare på reumatologen. Vilken skillnad! Han berättar att jag ska fylla i ett dokument på datorn innan besöket. Har jag aldrig hört och jag har gått där i 1½ år!. Sedan får jag en ny cortisoncur och jag får veta att jag gott och väl kan fortsätta kontinuerligt med en låg kur.
Kuren påbörjade jag för två dagar sedan och redan känner jag en enorm skillnad. Det är helt underbart att få känna sig pånyttfödd igen! Nu fungerar jag!

Min nya läkare skickar en remiss till neurologen på en gång och även fast jag var till honom för bara en vecka sedan har jag redan fått en inbokad läkartid. Den andra läkaren ska ha skickat en remiss till ortopeden och det gjordes för ett halvår sedan (om han nu gjort det) och dem har jag inte hört av än....

Om två månader ska jag börja mitt nya jobb. Det börjar att kännas lite läskigt. Mer som en dröm. Men min stress börjar att släppa och jag börjar att återfå mitt minne. Men eftersom jag byter jobb mitt i sommaren så får jag inte så mycket semester. Men två veckor i Marocko är inte helt fel trots att det bara blir två veckor. Barnen och maken åker en hel månad. Sedan ska jag spara en vecka att ha till hösten då jag tänker åka till London med sonen som en födelsedagspresent.

Nu skiner mitt liv och allt går uppåt. Det är bara att njuta så länge det vara för uppgång medför nedgång och när nästa smäll kommer vet jag inte. Det gäller bara att ta för sig av det positiva så mycket som möjligt för att i det ha en rustning för det negativa som kommer i ens liv.

Livet går upp och ner

Livet är verkligen som en berg- och dalbana. För en månad sedan förlorade jag ytterligare en bekant som nyss fyllt 40 år väldigt hastigt. Jag började fundera på varför allt elände händer mig väldigt ofta. Men så kom jag ju på att jag har faktiskt fått många positiva upplevelser under den här perioden också. Under tiden som mina vänner och svärmor har avlidit så har jag även beviljats rehabiliteringsresa till Teneriffa och varit där en månad. Jag blev beviljad bilstöd och har nu en ny fin bil. Jag har dessutom nu fått ett nytt jobb och jag kommer få betydligt mer i lön.

Med andra ord, som kompensation för alla dåliga saker som jag har upplevt har jag även hela tiden fått väldigt bra saker i mitt liv. Nackdelen är att man så lätt fokuserar på det dåliga och inte tar tillvara på det positiva som händer. Det måste jag bli bättre på!