30 september 2010

Torsdag 19.30
Idag är jag helt slut! Orkar inte ensa sitta ute på balkongen utan har placerat mig i sängen med en bok och en påse godis. Har träffat en läkare i kväll som inte gjorde så mycket. Det gjorde inte sjuksköterskan heller. Jag mår ju riktigt bra nu. Jag gick på matta balans idag men den var för lätt. Det är lite synd att alla hårda pass är på eftermiddagen. Det kommer jag nog inte att orka. Fick reda på att det finns en marockans restaurang här, "Habibi". Den måste jag prova.

30 september 2010

Torsdag 13.45
Jag har börjat att bli rastlös. Idag har möten med sjuksköterska och sjukgymnast krockat med gruppträningar. Det gör att jag blir stressad av att mitt schema inte går ihop. Jag har även lyckats bränna mig i ansiktet igår så jag är lite röd. Jag svettas då det är varmt och då tappar jag aptiten. Jag har väl inte riktigt hittat mig här än men det kommer väl.

29 september 2010

Onsdag 19.30

Första dagen här till enda. Har fått information och träffat sjukgymnasten första gången. Jag fick en kille vilket är toppen för de kör hårdare än tjejer. Jag har hunnit med tre rätt hårda pass så jag känner mig rätt mör. Jag har hunnit sola 1 timme och gått ner till stranden en kort stund. Sitter nu på "min" altan och hör vågorna slå medan solen sakta går ner. Maten har varit helt ok. Inte fantastisk men god. Ikväll kommer det nog inte bli så sent. Är redan trött men saknar en tv och slappa vid. Nåja, det kan vara bra det också. Tänker ofta på de där hemma. Ska skriva vykort till dem. Imorgon är det en ny dag!

28 september 2010

Tisdag 23.45 spansk tid

Så då var man framme. Flyresan gick bra. Sista timmen var seg och jag kände mig helt slut. Hade ett ungt par bredvid mig som hånglade konstant. Jag tyckte det det var lite jobbigt bitvis. Hade bra lust att fråga om jag fick vara med....hahahah

Efter att vi landat fick vi stå en bra stund vid bagagebandet. Väskorna kom i omgångar och jag hann bli nervös igen. Men det gick bra. På bussen som skulle ta oss till hotellet fanns 8 personer till. En av dem såg väldigt frisk ut och det visade sig att hon var en assistent till en tjej som redan fanns på plats. På vägen till hotellet såg man ingenting. Det var så mörkt. Bara tusen lampor som stjärnor. Tankarna gick ganska ofta till Marocko. Teneriffa ligger ju precis bredvid. Jag får ett eget hotellrum. Vissa får dela men Stockholm lyxar till det lite. Det är himla skönt för då behöver jag inte ta hänsyn till någon annan. Jag har nu kunnat packa upp allt. Jag undrar varför allt tog sån plats? Rummet är riktigt varmt. Jag tänker sova med balkongdörren öppen. Fast den har galler som jag har stängt noga. Och handdukar under som skyddar mot intrång av kackerlackor....

I morgon ska vi få information om vistelsen. Nu känns det att det är på allvar och en månad känns lång tid fast jag vet att det kommer att gå snabbt.

28 september 2010

Tisdag 14.30

Äntligen på väg! Har varit super.....nånting i flera dagar. Nojjig eller nervös, jag vet inte.

I morse började jag packa halv 9! Skulle åka vid 11.... Orkade verkligen inte packa igår kväll. Så jag sprang runt i morse som en yr höna. Nervös var jag däremot för väskan. Den var astung! I beslutet står att de som reser 4 veckor får ha med sig 30 kg, men vem vet om det är sant. Resan till Arlanda Express blev samplanerad. En idiot som ville förhandla om framsätet, som blev dessutom skitförbannad när han fick sätta sig där bak. Tror de att man kan "köpa" sig en framsätesplats på färdtjänst eller....

Det gick snabbt att checka in, och väskan gick på utan problem! 26 kg!

Kunde sedan lugnt strosa runt och äta foccacia på Waynes Café, köpa ett par solgalsögan (glömde mina hemma) och kolla i taxfreen. Den är så mycket större på den här sidan när man åker chater än när man åker reguljärt. Hade jag ingen aning om!

Planet blev 20 min försenat men snart ska jag få gå på och påbörja min 4 veckor långa rehabilitering på Teneriffa. Spännande!

Det närmar sig

Allt närmar sig med stormsteg. Nästa tisdag reser jag 4 veckor till Teneriffa. Räkningar ska hinnas betalas och det ska hinnas med att storhandla så att maken har ett fyllt kylskåp. Helst skulle jag hinna med att storstäda också då släkten kommer nästa helg när min stora fyller 11 år.

Jag är beviljad bilstöd och borde hinna med att titta på lite bilar också. Min hjärna börjar med andra ord bli fylld av måsten och hinna med. Blä. Jag blir alldeles matt bara jag ens försöker att sortera och prioritera vad som är viktigast att göra.

Jag mår ju inte direkt bra av att saker och ting inte är i ordning och då blir jag lätt stressad när min kropp inte är med mig och orkar det jag vill göra. Maken är heller ingen tankeläsare och ännu sämre planerare så han gör det som faller honom in. Inte en tanke på att släkten dråsar in om en vecka.

Kanske vore skönt att vara så. Leva i nuet mer. För vad gör det om barnens rum inte är som jag vill. Inte händer det något om det får vara så en månad till. Prioritera var det!

Helst skulle jag vilja ta ledigt från jobbet en dag bara för att i lugn och ro utan man och barn få fixa i ordning i kaoset. Men då hinner jag inte med det som ska göras på jobbet.
Bäst att fortsätta att skriva långa listor. Sedan får det bli som det blir. Ingen värld går under om inte jag har hunnit vad jag önskar att jag skulle hinna.