Dags för Marocko

Sent igår kväll kom så min faster. Idag bär det av två veckor till Marocko. Maken får stanna hemma för han ska åka själv till hösten. Det ska bli några spännande två veckor för nu kommer jag att få agera guide.
Om ett par timmar åker vi till Arlanda. Det blir första gången som vi flyger direkt och vi landar i varma heta Marrakesh. Väskan packades sent i går kväll som vanligt. Utan nessesär så vägde väskan 12 kg. Men jag blir lite nervös nu när jag lägger i det sista. Men det ska nog gå bra.

Lite presenter till familjen blev det i alla fall fast jag hade tänkt att jag inte skulle köpa en gnutta. Inte konstigt att pengarna flyger.

Flygresan är på 5 timmar så jag hoppas det går bra med barnen. De är vana att vi flyger 2-3 timmar åt gången och mellanlandar i Paris. Men jag hoppas att de somnar gott som vanligt i flyget och vaknar upp pigga. Väl där blir vi mötta av min svägerska och en svåger. De ska ha fixat ett hotell och sedan ikväll ska vi ut på Marrakesh kända marknad och äta och kanske shoppa. I morgon får det nog bli en pool och kanske lite rundresa innan vi åker till Rabat. Få se om vi åker redan i morgon kväll eller om vi sover en natt till i Marrakesh.
Nu börjar äventyret!

Sommarlov

Idag var det barnens skolavslutning inför sommaren. Har tagit ledig idag och hade stora planer. Tvätta i tvättstuga och börja packa. Men så vaknar jag upp halv sex med en jättesvullen hals och mår pyton. Jag har inte ont i halsen men körteln på ena sidan är svullen. Men det var bara att få upp barnen och ta sig igenom skolavslutningen, vilket gick jättebra. Och den var jättefin som vanligt. Gick sedan hem utan skor dock för de plågade mina fötter. Foppatofflorna åkte på istället. Sedan gick jag och maken till körskolan och fixade lite innan jag gick hem och skulle göra tårta till barnen. Kände när jag kom hem att jag fick kämpa för att få i ordning tårtan. Gick regelbundet och la mig mellan grädden vispades och chokladpuddingen stelnade. Ryggen plågar mig värre än vanligt. Det har varit så ett par dagar nu. Tog tempen när jag kände att jag mådde så dåligt och jag pendlar nu mellan 37,9 till 38,3. Inte så mycket men tillräckligt för att kroppen meddelar att nåt är fel. Plus att jag har en temp fast jag trycker i mig alvedon och ibuprofen regelbundet pga värken. Har legat och vilat och tittat på tv om vartannat, dvs legat i sängen hela dagen. Typiskt när det idag har varit så underbart väder.Strålande sol och varmt. Nu ikväll ska grabben spela match så det är bara att köra honom dit. Kanske gör det mig gott med frisk luft. Är fortfarande jättesvullen i halsen vilket känns när jag äter och pratar. Blir det inte bättre till imorgon så får jag väl trava iväg till närakuten imorgon efter dotterns match. Jag inser också då vi åker till Marocko snart att jag nog behöver börja med cortison redan nu för att klara av det jag ska göra innan vi åker. Packa till exempel. Kanske bäst att dricka en kopp kaffe nu om jag ska orka hålla mig vaken. Blir irriterad när jag inte vet vad som är fel. Jag känner mig ju inte förkyld men har typ influensasymtom - BLÄ! Tycker synd om mina barn som vanligt som får fixa sin mat bäst de kan och äta mackor och yoghurt blandat med tårta. Tur vi snart är hos farmor så de får riktigt bra mat.

Kroppen protesterar

Har varit på den vanliga kontrollen för ett par veckor sedan. Jag ifrågasatte varför armarna domnar bort lite då och då. Min egen misstanke ligger så klart på att jag kan ha fått MS. Vilket är en biverkning har jag hört från en av medicinerna som jag tar. Men först ska de ta en röntgen på halsryggen så att det inte bara är en nerv som har hamnat i kläm. Jag undrar i och för sig hur de ska lösa det i så fall om det är en nerv i kläm. För ryggpelaren har drabbats hårt sista året och är inte som den brukar. Jag fick också veta att jag har blod i urinen men de har ingen aning om varför. De ska undersöka det närmare nästa gång jag lämnar prover. Jag går fortfarande hos sjukgymnasten men som det ser ut nu som kommer jag iväg typ varannan vecka. Om det inte är ett möte i jobbet eller i skolan med barnen så har det varit förkylning som har stoppat mig. Men det är skönt att komma iväg och få röra på mig i vattnet. Höften har börjat att bråka eller rättare sagt benet där proteserna sitter så att på morgonen tar det nu sån tid för mig att komma igång. Helst vill jag sitta i en halvtimme vid köksbordet efter jag tagit medicinen så att jag kan röra mig bättre. Men det hinner jag inte när jag ska till jobbet. Jag undrar om det är knäprotesen som bråkar. Det är något till hösten att ta reda på. Nu har jag inte tid. Om ett par veckor åker vi till Marocko och det ska bli så skönt. Värme och sedan kör jag en cortisonkur då så att jag kan vara pigg. Får se hur det påverkar armarna också. Guud vilket gnälligt inlägg detta blev. Men det är mycket av det som snurrar i huvudet. Just att jag inte alls har kvar samma funktion i armarna som jag brukar, vilket även har visat sig i tester som är långt under det normala. Det har gått utför med kroppen och jag har nog inte riktigt hängt med. Ibland när jag har haft skov så har jag kommit tillbaka till ursprungsnivån och kunnat fungera bra däremellan. Men nu så blir jag inte bättre vilket är svårt att smälta. Jag är självklart mycket bättre än vad jag var under skovet men långt i från så bra som jag var för ett par år sedan. Jag kan bara städa och laga ordentlig mat under de perioder som jag äter cortison. Och det kan jag inte göra jämt. Det får bli någon lyxperiod några gånger per år tänkte jag. Så maken är helt underbar, trots att jag kan bli galen på honom med jämna mellanrum. För han städar och tvättar och lagar mat. Jag skulle gärna kunna köpa städning varannan vecka men det har maken inte riktigt gått med på än. Men jag är lite orolig för hur det ska gå till hösten när maken åker till Marocko 5 veckor. Barnen kommer att få göra så mycket. Eller så får hemmet förfalla. Funderar på att köpa städning en gång under hans frånvaro. Äh, det brukar lösa sig! Nu är det färdiggnällt, hoppas jag! Snart blir det mys i Marocko!