Sorg igen!!!

Nina dog imorse. Jag fattar det inte. Hon hade ju varit hemma efter förra lunginflammationen och hade fått sin andra behandling. Men denna gång slogs kroppen ut och hon har kämpat mot en kraftigare infektion. Jag ville bara skrika rakt ut när jag hörde men det kunde jag inte. Måste ju berätta för min dotter. De var ju vänner och vad som händer med dotern nu vet jag inte då det inte finns någon pappa i bilden.

Det var ju hon som skulle klara detta. Det har varit så många sista tiden. Först Marcus, sedan en kompis mamma, därefter en barndosmkamrats pappa (även han i cancer), en dotter till mammas kollega, mina kusiners mormor och nu Nina. Jag kan helt enkelt inte ta in mer.

Många tankar snurrar runt hennes dotter. Vad ska hända med henne?

11 december 2010

Lördag
Idag mår jag verkligen pest. Vaknade med en fruktansvärd huvudvärk. Och inte får jag bukt med den heller. Gårdagen tog nog betydligt hårdare på mig än vad jag trodde. Idag får jag bara vila och ta det lugnt. Jag sörjer fortfarande min vän väldigt mycket. Har vaknat många nätter och haft svårt att somna. Många tankar flyger runt. Ibland får jag be honom att sluta störa mig. Det fungerar faktiskt. Jag tror att han finns här runt oss. Har aldrig trott att jag skulle sakna honom så här mycket. Vi hade ju inte kontakt så ofta under senaste 10 åren. Men vi växte ju upp med varann och själen glömmer inte.

Begravning

Idag var det dags för begravningen. Har haft svårt att fokusera på jobbet och har haft svårt att förstå. Det ska bli skönt med ett ordentligt avslut men det kommer att bli så otroligt jobbigt. Samtidigt ser jag fram emot att få träffa alla gemensamma vänner som vi hade och som jag inte har hållit kontakt med.

Jag hade köpt gosedjur till hans barn och en till mig själv som trösteföremål. Jag kom tidigt till kyrkan så jag kunde gå omkring en stund i mina egna tankar. Träffade senare på ett par vänner och det var jobbigt. Då blev det helt plötsligt verkligt.
Programmet i kyrkan var vackert och det var enkelt. Prästen pratade om min vän och inte snurrade in sig i oförståeligt kristet prat vilket jag tyckte var skönt. Hans bror spelade gitarr och deras granne sjöng. I psalmerna kunde jag absolut inte sjunga med för jag bara grät tyst.
Avsked gjordes vid graven. Hans vänner bar kistan och det var så tungt att se. Jag la mitt gosedjur på hans kista. Typiskt mig skulle han nog säga.

Efteråt hade hans fru ordnat en så härlig mottagning. Hon hade ordnat med en fest som han själv skulle vilja vara med på som hon själv beskrev det. Det var mat och levande musik. Det rullade bildspel och barnen lekte. Hans son gjorde härliga skuggfigurer i form av hjärtan framför bildspelet. Det var skönt att få krama om hans mamma. Jag sökte nog lika mycket tröst som jag gav.

Väl hemma kom en kompis över så jag fick bara sitta och prata. Det behövde jag. Det var en jobbig men en bra dag med en fint avslut för en underbar person som fick en alldeles för kort tid här i världen.

Varför

Jag har varit och hälsat på min andra vän som kämpar mot cancer. Det känns helt otroligt tufft att ha två nära vänner som kämpar för sitt liv.
Marcus slåss mot metastaser från ett malignt melanom som har spridit sig över hela hans kropp och Nina kämpar mot akut leukemi. Hon har fått behandling men är nu inne på sjukhus för att hon har haft lunginflammation. Jag är frisk så jag har ringt och ska förbi och hälsa på henne. Känner att jag bara måste träffa henne.

Hon var så otroligt vacker vilket jag också sa till henne utan håret. Hon var kal och och var fantastikt vacker. Hon var trött så klart. Hennes mamma och lilla dotter som går i samma klass som min hade varit och hälsat på. Jag stannade inte någon lång stund. Men det var skönt att ha sett henne.