Jag har en sjukdom som heter psoriasisartrit. Det är en ledsjukdom som räknas under reumatiska sjukdomar och ofta har man även hudsjukdomen psoraisis, vilket jag också har. Jag fick första symtomen för bägge sjukdomarna när jag var 14 år och det gick tyvärr ganska snabbt för de flesta av mina leder att bli angripna. Jag fick byta till en höftprotes när jag var 20 år för då hade inflammationer slitit ut brosket som sitter på lederna. När jag fyllde 30 fick de byta ut ena knät till en protes för att jag hade för dålig rörlighet. Det ångrar jag idag för jag blev inte bättre. Jag förlorade en stor del av den böjförmåga jag hade och den saknar jag mer än att kunna sträcka på knät. Det kan jag inte fullt nu heller. Läkarna menar att mitt knä var så förstört innan så det är inte mycket att göra åt. I november 2009, nyss fyllda 34 så fick jag byta höftprotesen. Då hade den gjort sitt. Tyvärr hamnade jag i ett skov i samband med operationen så jag har inte mått så bra sedan dess. Ortopederna visste inte och inte jag heller att reumatologer kan gå in och sätta in en hög dos cortison i samband med operationer eftersom man måste sluta med alla sina mediciner. Då hade jag kanske kunnat undvika dert värsta. Jag har genomgått två graviditeter och jag mådde som en prins. Det är de enda gånger som jag har varit helt frisk. Gissa om jag skulle kunna tänka mig att vara gravid ofta. Men tyvärr får jag tillbaka det med råge cirka 3 månader efter förlossning. Då blossar allt upp som en rejäl påminmelse så att jag inte tror att jag är frisk. Min hudsjukdom psoriasis har inte varit så allvarlig utan det är lederna som är värst. Visst har jag varit täckt av psoriasis tidvis men på grund av de mediciner jag tar för lederna så mildras hudsjukdomen i högre grad än de reumatiska symtomen. Det är mina ben som idag är mest angripna vilket förorsakar att jag har ganska svårt att gå och stå. Ryggen är delvis påverkad men armarna har klarar sig riktigt bra.
Jag har ett kontorsjobb så jag kan fortfarande arbeta heltid. Även om jag ibland har behövt gå ner till 75%. Kryckorna och färdtjänsten mina vänner. Oftast klarar jag mig utan kryckor men jag har lärt mig att använda dem när jag mår som sämst för då klarar jag mig så mycket bättre. För min ledsjukdom tar jag methotrexate (8 tabl/vecka), Folacin (2 tabl/vecka) för att skydda levern, Enbrel (en spruta/vecka), antiinflammatoriskt (typ naproxen, brufen 3 tabl/dag), alvedon (6 tabl/dag). Detta är det jag måste ta hela tiden och som jag inte klarar mig utan. Har jag det extra jobbig tar jag extra voltaren vid behov och citodon vid behov.
