måndag 8 november 2010

NEEEEJ!!!

Måndag
Detta kom att bli den värsta dagen i mitt liv hittills. Var på jobbet i lugn och ro när lillasyster ringer vid lunch. Hon undrar om jag har kollat på Facebook. Nej, det hade jag inte. Då fick jag veta att min äldsta vän och f.d. sambo under 7 års tid hade avlidit under natten. Jag var ju där för bara en vecka sedan! Jag visste ju att han var i dåligt skick och att det var oåterkallerligt då han hade fått alldeles för många metastaser i kroppen. Men att det skulle gå så snabbt......
Jag var tvungen att gå tidigt från jobbet. Jag kände att jag inte kunde koncentrera mig. Jag kände mig helt förstörd. Tur att jag har en underbar man som lät mig gråta och vara ledsen och han visade att han förstod.
Jag gladdes åt att min vän hade hunnit gifta sig under försommaren och att han hade två små härliga barn. Han hade ju fått uppleva det vackraste i livet. Han har en underbar fru och jag är så tacksam att han funnit kärleken i henne. Hon är helt underbar och abslout den rätta för honom. Jag vet inte hur länge jag har tjatat på min vän att han ska gifta sig med sin livs kärlek. Jag hade ju sett kärleken i hans ögon när de hade nyss träffats. Vi har känt varandra sedan jag var 14½. Det är över 20 år sedan nu.
Hjärtat är tungt och jag sörjer en underbar person.

måndag 1 november 2010

1 november 2010

Bland det första jag fick veta när jag kom hem var att min före detta sambo och äldsta vän, som jag visste hade recidiv på sin cancer, nu gått så långt att han var inlagd på ASIH. En nackdel med det yrke man har att man vet för mycket. Att bli inskriven på ASIH är inte positivt många gånger. De tar ju bara de svårast sjuka. Jag ringde snabbt upp så jag kunde åka och hälsa på honom.
Han hade syrgas och var väldigt förändrad. Jag hade med kameran och fotograferade. Men han var väldigt pigg så jag har stora förhoppningar att han komme kunna leva på ett tag till.
Det var roligt att få träffa hans mamma som var där och hans barn och fru så klart. Mysigt att prata minnen som vanligt. Det var ju bara i höstas som vi var hemma hos honom. Då visste de inte att hans metastaser hade spridit sig så mycket som de gjort. Nu har han metastaser i lungor, njurar, ljumse och lymfkörtlar. Jag håller alla tummar och tår men det känns jobbigt.

Underbar kärlek i livets slutskede