Sjuk

Bläää! Inte bra! Vaknade vid tio på kvällen i söndags och kände mig varm. Tempen började stiga. Kanske för jag hade varit på Ikea dagen innan. Men när jag skulle sova igen var inte magen helt ok. Vid två på natten vände det sig upp och ner. Men efter kunde jag somna igen. Skulle kliva upp vid sex och gå till jobbet men insåg att det var bara att maila jobbet. Med feber och kräksjuka var det bara att stanna hemma. Och jag har nog inte sovit så mycket på länge så det var välbehövligt. Misstänker på ett sätt att det var kroppen som sa stopp och tvingade mig att vila. Nåt jag har längtat efter men inte tillåtit mig. Sov mest hela dagen och fick vara hemma på tisdagen med eftersom inte febern släppte förrän på eftermiddagen.

Min fantastiska lampa/väckarklocka

Äntligen kommer jag upp i rätt tid varje morgon. Istället för att snooza en halvtimme och bli sen vaknar jag nu upp till ljus och fågelkvitter den tid jag ska. Aldrig trodde jag att # philipswakeuplight skulle fungera så bra!
När väl lampan börjar kvittra så är det ljust i rummet och jag vaknar. Inte pigg men jag känner mig vaken. Lampan är verkligen värd varenda krona! Det bästa av allt är att den kan användas som radio och kvällslampa lika bra. Ljuset är så mjuk och behagligt och inte stickande i ögonen,

ADHD

Just nu går jag en utbildning om ADHD. Det är för förälder med tonårsbarn. Intressant är det. Grabben har ibland ganska stora problem men jag tror inte så många som träffar honom tänker på det. Men det är klart att jag lägger ner massor av tid för att ge honom det stöd han behöver. Synd bara att inte tålamod går att köpa. Det är verkligen något som behövs med dessa barn. Tyvärr tar min bråkiga kropp en massa energi som jag skulle behöva till sonen. Men jag vet, jag kan bara göra mitt bästa.

Bröllopsdag

Idag för 15 år sedan blev jag gift med min man. Jag säger blev, för det var ett himla jobb att få till det. Och inte var det direkt nåt "bröllop" då utan det liknade mest en borglig vigsel på ett slitet kontor och på arabiska. Dvs, jag fattade mest ingenting. Men kär var jag och resten var strunt detsamma. Ett halvår senare hade vi en stor bröllopsfest i Marocko som jag aldrig kommer att glömma. Inte förstod jag så mycket då heller men kärleken överlever det mesta. Året var 1997 och jag hade precis kommit in på Socialhögskolan och nyligen separerat lyckligt (jo det går faktiskt) efter nästan sju års förhållande. Han fick vara min bästis istället. Och tur var väl det när jag helt plötsligt hamnade hos min livs kärlek. Inte hade jag trott då att jag inom ett par år skulle vara gift och fått barn. Det bästa är att mannen i mitt liv fortfarande är mitt livs kärlek efter så många år. Resan som vi har gjort är fascinerande, jobbig, underbar, katastrofal och helt fantastisk. Jag skulle nog inte vilja göra om det för att kombinera två kulturer är inte lätt. Allt annat är lögn. Men nu känns det som vi verkligen kan varandra utan och innan och jag älskar honom mer än någonsin!

Stress

Det sägs att stress inte är bra för personer med reumatiska besvär. Inte för dem med psoriasis heller. Jag har nog skaffat mig fel liv i så fall. Att arbeta som handläggare inom kommunen innebär många gånger en stressig arbetssituation utifrån alla människoöden man träffar på. Inte är det något lugnare på fritiden när man försöker vara mamma till en tonåring och en som helt klart är i förtonåren. Hon ger mig ofta en halv hjärtinfarkt när man får jaga på henne för att komma i tid och för att hon ska få med sig allt som hon behöver till skola och aktiviteter. Men hon kan vara lika underbar som hon kan vara besvärlig. Men det är väl det som är charmen med att ha barn. Det bara inte lämpar sig att matcha sjukdomen med barnlivet ibland. Men ett liv utan barn skulle jag aldrig frivilligt välja oavsett hur dålig jag skulle bli. Deras kärlek gör livet värt att leva många gånger om och oavsett hur mycket de ökar på stressen i mitt liv. De är mitt liv!

Bråkig fot

Foten har börjat bråka med mig. Som tur är brukar det bara hålla i en vecka eller så. Men jag får så dåligt humör. Och det går ut över hela familjen. Jag har inget tålamod överhuvudtaget. Superfint när man är mamma. NOT!!!
Och det fungerar inte heller så bra att ha dåligt tålamod när man har en son som behöver struktur. Nåja. Jag är som jag är och familjen brukar köpa det. Bara jag slipper röra mig så mycket. Vilket brukar sluta med att barnen blir springpojkar åt mig. De är vana med det också. De har ju vuxit upp med en mamma som inte alltid är helt ok överallt. Tur att huvudet fungerar oftast i alla fall.

Idag ska min egen lilla mamma komma förbi. Hon är inte klok som kör 10 mil bara för att lämna en jacka. Men det är mamma i ett nötskal. Hon är mer uppskattad och älskad än vad hon själv vet om. Och jag är dålig på att ge henne uppskattning i den omfattning som hon är värd. Hon ska förhoppningsvis få en underbar födelsedag i januari i alla fall hade jag tänkt.

Min vackra mamma!

 

Influensernas intåg

Nu när influenserna börjar komma så bli ju folk sjuka. Jag har funderat på vad som gör att personer i min närhet känner att de måste ursäkta sig för mig när de är dåliga. Att om de har ont någonstans så kommer ofta kommentaren, "ja jag borde inte gnälla för jag har ju inte lika ont som du har".
Jag mår ju faktiskt riktigt bra trots smärtor och jag är van med mina smärtor. Vad är det som säger att mitt är värre än deras. De känner sig säkert riktigt sjuka och det gör ju inte jag. Jag blir också gnällig och extra sjuk om jag blir förkyld eller har skurit mig i fingret. Det är ju faktiskt inte riktigt samma sak. Jag önskar att alla runt mig kunde känna sig bekväma och tillåta sig att vara dålig och gnällig i min närhet, utan ursäkter. Det är liksom helt ok!

Snart vinter

Härliga kyla! Not!! Har börjat fundera på varför ryggen bråkar. Jag är lite trög ibland. Som om jag skulle vara reumatiker, inte då! Tänk att det ska ta flera veckor innan jag fattar att jag mår sämre när det blir kallt. Ålderstecken tror jag också det är. Inte för jag är supergammal men inte påverkades jag förut som jag gör nu av vädret. Inte nog med det så tar cortisonet slut nästa vecka. Orkar inte begära nytt recept innan jag ska till läkaren. Ska ändå dit snart, tror jag...
Jag måste i vilket fall som helst köra en kur till jul så jag orkar. Då kan jag lika gärna vara utan ett tag. Får se hur länge jag pallar. Imorgon har dottern match. Får nog som vanligt sätta på mig tre par byxor för att fixa att stå ute. Och det är då jag blir överlycklig över min automatbil. För har jag stått ute i kylan så inte kan benen röra sig speciellt mycket efteråt. Men bara barnen blir lyckliga av att jag är där så.

Min nya veckosång!

Måndag gör jag ingenting,ingenting, ingenting
Tisdag kör jag barnen kring, barnen kring, barnen kring
Onsdag är det en till dansen
Torsdag tränas fotbollsfansen
Fredag gör jag vad jag vill!!!
Lördag, söndag match och sim!