Om jag kunde radera gårdagen ur mitt liv så skulle jag göra det. Svärmor har varit sjuk en längre tid och hon blev under förra veckan drastiskt sämre. Maken skulle åka på onsdag för att få träffa henne. Nu blev det inte så. Igår morse somnade hon in och jag fick snabbt fixa biljetter till maken så att han kunde åka redan under gårdagen och vara med sin familj i sorgen. Hemma blev jag och barnen som sörjer en underbar kvinna och farmor. Som sonen sa; nu blir det inte detsamma att åka till Marocko. Jag kan inte annat än att hålla med. Sonen försöker att gå i skolan idag men är lovad att få gå hem om det blir för jobbigt. Jag blev hemma för barnens trygghet att veta att de inte kommer hem till ett tomt hem. De saknar sin pappa likaväl i detta nu när han blir borta två veckor. Dottern kom på att han nu inte är hemma under hennes födelsedag så hon blev så klart ännu mer ledsen över det.
November och december verkar nu ha något sorgligt över sig. Det var ett år sedan två av mina vänner avled och begravdes och nu svärmor. Jag får väl se till att glädjen blir detso större när vi firar vår älskade dotter som blir 9 år. Och att få vara med vänner på julafton.
