Ett skräckdygn..

Mitt dygn av lätt skräck har börjat. Inget jag ser fram emot. Det börjar med att jag har några svågrar på vift. Vill inte höra, se eller veta. Sedan har jag ett mindre kul möte på jobbet som jag absolut inte ser fram emot. Det är jurister och chefer inblandade och det gäller att jag bygger upp världens självförtroende för att komma ut ur mötet helskinnad. Efter lunch som jag står för (vi har ett matlag och jag har måndagar- jag hoppas maten blir bra), är det APT. Jag är sekreterare och jag misstänker att det blir en hel del att skriva. Allt från stölder till omorganisation. Så om jag tror det värsta om det kommande dygnet så kanske det blir bättre än jag tror. Jag håller tummarna!

Match mot Bp

Trots allt njuter jag av att få all den friska luft jag får att stå och titta på matcherna. Idag visar tjejerna ett härligt spel. Oavsett resultat verkar det här bli en härlig dag!

Lätt trött

Åh vad jag såg fram emot den här natten som var. Jag hade försovit mig två morgnar i rad. I torsdags hade jag inte ens satt klockan. Som tur var har jag en morgonpigg son som väckte mig med sitt skrammel i köket. På fredagen skulle vi ha utbildning så det var extra viktigt att komma i tid. Jag hade noggrannt satt klockan på ringning men har på något sätt lyckats ändra från radio till cd. Det var inte mycket ljud som kom ifrån den då. Hade tur även denna morgon då dottern hade satt sin klocka och kom och väckte mig. Så nu, lördag morgon skulle jag äntligen så sova ut. Tror du inte att jag vaknar typ var tredje timme hela natten för att gå på toaletten och för att jag drömmer en massa. BLÄ! Inte vaknade jag pigg direkt.

Och pigg behöver jag vara. Den här helgen kommer nog att sätta sina spår. Idag ska vi iväg vid halv elva för att ta oss till Bromma där dottern ska spela en match. Innan dess ska jag hinna laga en lunch som sonen kan inta innan han åker till Nynäshamn för att spela sin match. Den ligger lite senare så jag kommer precis att hinna åka från Bromma när dotterns match är slut för att se sonens match. Vi kommer inte att vara hemma förrän tidigast 17.00 idag. Inget städa eller plocka med andra ord. Imorgon kommer det att se ungefär likadant ut. Fotografering för dottern först efter lunch och sedan match för sonen vid fyra. Jag som hade behövt en lugn helg för att ta mig igenom den veckan som kommer.

Och veckan som kommer är inget jag ser fram emot. Kalendern ser hemsk ut och jag glädjer mig åt att jag ska ut och äta med några vänner på måndag kväll så jag kan få njuta och ta nya tag.

Nedräkning

Insåg igår att tiden går väldigt fort. Trodde att jag hade två månader kvar i Södertälje när jag kom på att det endast är fem veckor kvar. Jag startar projekt och samtidigt ska jag städa undan för att sluta. Det känns helt klart skumt. Jag har jobbat i Södertälje i sex år och jag har nog själv inte fattat att jag faktiskt ska byta arbetsplats. Men det känns ändå spännande. 

Idag har jag bokat biljetter till Marocko. Barnen åker en hel månad med sin pappa och jag ansluter efter två veckor. Det ska bli skönt med värme och semester. Jag börjar må riktigt bra på cortisonkuren men värme är alltid värme. Jag längtar!

Äntligen börjar det hända saker

Nu har jag tagit tag i att faktiskt byta läkare till mig själv och har nu fått träffa min nya överläkare på reumatologen. Vilken skillnad! Han berättar att jag ska fylla i ett dokument på datorn innan besöket. Har jag aldrig hört och jag har gått där i 1½ år!. Sedan får jag en ny cortisoncur och jag får veta att jag gott och väl kan fortsätta kontinuerligt med en låg kur.
Kuren påbörjade jag för två dagar sedan och redan känner jag en enorm skillnad. Det är helt underbart att få känna sig pånyttfödd igen! Nu fungerar jag!

Min nya läkare skickar en remiss till neurologen på en gång och även fast jag var till honom för bara en vecka sedan har jag redan fått en inbokad läkartid. Den andra läkaren ska ha skickat en remiss till ortopeden och det gjordes för ett halvår sedan (om han nu gjort det) och dem har jag inte hört av än....

Om två månader ska jag börja mitt nya jobb. Det börjar att kännas lite läskigt. Mer som en dröm. Men min stress börjar att släppa och jag börjar att återfå mitt minne. Men eftersom jag byter jobb mitt i sommaren så får jag inte så mycket semester. Men två veckor i Marocko är inte helt fel trots att det bara blir två veckor. Barnen och maken åker en hel månad. Sedan ska jag spara en vecka att ha till hösten då jag tänker åka till London med sonen som en födelsedagspresent.

Nu skiner mitt liv och allt går uppåt. Det är bara att njuta så länge det vara för uppgång medför nedgång och när nästa smäll kommer vet jag inte. Det gäller bara att ta för sig av det positiva så mycket som möjligt för att i det ha en rustning för det negativa som kommer i ens liv.