Hemma

Usch, första dagen hemma är aldrig rolig. Det är så mycket att göra. Man ska tvätta kläder, packa upp och få någon ordning på det. Ställa undan väskor, handla och se över posten. Det känns som om det aldrig tar slut. Jag vet heller aldrig vad jag vill börja med. Barnen har hittat sina kamrater snabbt och är ute och leker. Posten är avklarad i alla fall. Nästa del blir att betala räkningar. Sedan packa upp. Så får det bli.

Hemresa

Efter att ha packat hela onsdagen med undantag för ett par timmar på taket i solen så var det dags. Jag kom i säng vid 1-tiden på natten. Det kändes som jag bara la huvudet på kudden och blundade när klockan ringde. Klockan 5 hade jag satt väckning. Usch vilken tid att vakna. Packade ner det sista och alla familjemedlemmar var vakna. Moustapha hade lånat en bil så han åkte i väg för att hämta den. Lite frukost hann jag med under tiden.

Två av väskorna kunde läggas i bagegeutrymmet. Sedan fick vi göra det Maroccain way. Dvs lägga den sista väskan på högkant i baksätet vid den ena dörren. Sedan klämde sig Omar in med dottern i knät. Därefter maken och sist sonen. Dörren stängdes och låstes. Hade fasat lite för alla farväl då det alltid blir så tårfyllt. Men antaligen var jag alldeles för trött. Det är jobbigt ändå att säga hejdå. Min mans syskon är ju som mina egna syskon också. Självklart gråter de då de vet att det dröjer minst ett år innan de får se oss igen. Och en månad går så fort.

Ett par timmar tog resan till Casablanca. Precis när vi kom fram fick jag veta att jag hade blivit moster igen till en liten flicka. Mysigt! Nu har jag tre syskonbarn.

Jag hade redan checkat in online så vi skulle bara lämna in väskorna. Eftersom vi var vid flyplasten redan vid 8 på morgonen så hade vi en plats långt fram i kön. När vi skulle lämna in väskorna var jag så nervös. Vi har ingen våg hemma så oron var att de skulle vara alldeles för tunga. Fröken vid disken försökte påpeka att varje väska får bara väga 23 kilo styck. Våra vägde 29 och 27. Bara en vägde 23. Fast när jag på arabiska påpekade för henne att det står ingenstans om att väskorna bara får väga 23 kilo utan att var person får ta med sig 20 kilo styck så blev det helt plötsligt ok. HA! Där fick de! Helt plötsligt gick det smidigt.

Vi hade tid att i lugn och ro äta frukost tillsammans med Omar och Moustapha för att sedan säga hejdå till dem och gå till gaten. Vid gaten behövde vi bara vänta 5 minuter innan vi blev påsläppta på planet. Dock inväntade de en man med sin dotter så vi blev en halvtimme försenade. Inte helt lägligt kände jag då vi bara hade en och en halv timme i Paris för bytet. Vi lyfte strax efter 11 istället för halv elva och klockan 15.00 landade vi. 16.00 skulle nästa plan gå.

Jag hade som tur var beställt rullstolsassistans. För det är en bra bit att gå mellan gaterna och nu skulle vi också byta terminal. Alla Stockholmsresenärer fick dock en "guide" för att de skulle komma fram i tid; Min man och mina barn fick gå med mig. Jag tyckte det var bäst att hålla ihop. Snabbt gick det och långt var det så gissa om jag var glad att jag fick åka. När man åker rullstol får man dessutom gå före i kön. Informerade damen som körde rullstolen att vi inte fått bordingkort i Casablanca för Stockholm så det fixade hon snabbt och enkelt. Kvar i fyra var vi framme vid gaten. En kvart innan planet skulle gå. Då fick vi information om att även detta plan var försenat en halvtimme vilket innebar att vi fick vänta 5 minuter istället för att komma för sent. Snacka om tur för oss. Eftersom jag åkte rullstol får vi gå på först vilket barnen tyckte var jättekul. Flyget till Stockholm gick bra. Vi landade klockan 19.00.

När vi skulle hämta ut väskorna var oron att vi inte skulle få några väskor. Det har hänt några gånger förut när vi haft kort tid att byta plan, att väskorna inte har hunnit byta utan kommer med en senare plan. Men det innebär att man får stå och vänta tills man är helt säker att inga väskor kommer och sedan anmäla att de inte kommit.
Så vi gick i lugn och ro till bagagebandet och precis när vi kommer fram kommer våra väskor, alla tre, på en rad. Helt underbart! Sedan var det bara att ta oss till Arlanda Express och sedan en taxi hem. Halv nio på kvällen var vi hemma och kunde slappna av. Jag hade haft ont i huvudet sedan planet från Paris så sängen var väldigt lockande. Efter lite mat som Fatima hade skickat med så var det huvudet före i kudden.

Snart hemresa

Dagarna springer fram här nere i Marocko. Knappt har jag vaknat förrän det snart är kväll och tid att lägga sig. Det är nu bara en dag kvar här nere. På torsdag morgon börjar vi resan hemåt. Det är med blandade känslor. Självklart är det skönt att komma hem men det är så ljuvligt här nere så jag kan lugnt spendera två månader här utan att blinka.

Ikväll ska vi göra henna. Henna är ett pulver som vi blandar med te, citron, cola och vatten och är ätbart då det enbart kommer från växtriket. Sedan ska vi köpa färdiga mallar som vi klistrar på händerna. Oftast brukar en kvinna som vi känner måla mönstren direkt på handen med en spruta. Men kusinen som vi hade tänkt fråga är hemma med sjuka barn. Och sjuka barn vill jag inte ha. Så vi kör den enkla vägen. Det brukar bli fint det också. Även om svenskar oftast inte tycker hennamålningar är fina. Att måla händerna och fötterna med henna är en tradition som man gör vid alla fester så som dop, bröllop och vid ramadan. När jag gifte mig var jag enormt vackert målad. Så vi firar alltid vår avfärd med hennemålningar.

I morgon är sista dagen så då blir det till att packa klart och bara mysa. Ikväll ska jag börja packa lite så att alla presenter blir nerpackade ordentligt. Jag ska hämta ut lite pengar också så att min mans syskon får lite. De behöver pengarna mer än vad jag gör. Min man får ge till sin pappa och mamma.

Det jag alltid saknar enormt i Sverige förutom alla mina släktingar i Marocko som verkligen är som min andra familj är att kunna få massage. Igår kväll hade jag varit på stan med min svägerska och kom hem med ont i foten som vanligt. Jag bad min svärmor massera med olivolja och det är så himla skönt. Både min svägerska och min svärmor är jätteduktiga på att massera. Jag mår alltid så mycket bättre efter deras behandlingar. De gör allt för mig. De ser mig som en dotter i familjen och jag känner mig verkligen som så också. Alla min mans bröder är som bröder till mig med. De har verkligen tagit mig till sig och det är väl därför som jag njuter så av att vara här för jag känner mig så väl tillmods.

Kycklingar

Igår åkte jag till stan med min svåger Omar. Vi hade båda barnen med oss och precis när vi kom fram såg barnen en massa små kycklingar i en kartong. 2 DH styck kostade de. Barnen ville ha var sin och Omar hade svårt att säga nej. Jag överlämnade nämligen det helt och hållet till Omar att bestämma för jag ville själv ha en, de var så söta och jag är så blödig. Omar bestämde att vi skulle köpa på väg tillbaka. Vi gick runt stan och åt harera och shoppade. När vi möttes av min andra svåger Moustapha som skulle köra oss hem så hade killen med kycklingarna gått. Gissa om barnen tjurade. Moustapha körde hem mig och Omar och tog med sig barnen en sväng till runt stan för att leta. De kom hem med en höna! Gissa om jag skrattade. Idag åkte jag och maken ytterligare en tur till stan på förmiddagen. Inga kycklingar fanns det men mycket shopping. Hittade presenter till barnen eftersom Ramadan kommer allt närmare. När vi kom hem hade barnen slaktat hönan med sin farfar. De hade gjort det för att få sina kycklingar. De verkar inte alls vara så blödiga som sin mamma som inte alls hade klarat av att vara nära när ett djur slaktas - får halsen avskuren. Barnen berättade som ingenting att den hade halva huvudet av och levde och blodet rann. BLÄ!!!!
Barnen verkligen bevakade sin farbror Moustapha som sagt att de ska åka under eftermiddagen. Dotten höll på att tjata ihjäl sin faster när hon följde med henne ut en sväng för att inte missa Moustapha. Han kör sin taxi och försöker arbeta mellan varven. Nåväl till slut åkte dem och hem kom de med 7 kycklingar i alla olika färger. Blå, gul (som en kyckling ska vara), rosa, lila, brun, grön....
Stackars kycklingar som blir färgade. Men familjen har sagt till barnen att de ska ta hand om kycklingarna och se om de kan växa och bli stora. I så fall kan det till och med bli mat till familjen. Men frågan är om de lever så länge.

Bilstöd

Fick mig en trevlig överraskning här i Marocko. När jag kollade min telefon så hade jag ett meddelande från en man som ville ha kontakt, en myndighetsman men jag hade ingen aning om vad. Misstänkte att det hade med det sökta bilstödet att göra, kanske koimpletterande uppgifter. Ringer upp killen som berättar att jag är beviljade bilstöd och frågade om jag visste det. Det hade jag så klart ingen aning om. Gissa om jag blev glad. Han ville träffa mig för att se vilka förändringar jag behöver i bilen. Nu kommer säkert mitt körkort färändras till att jag bara får köra automat, men vad spelar det för roll. Får jag köpa en hyfsat fräsch bil som är automat så får jag väl ta den till jobbet om jag ska på hembesök. Ingen av bilarna på jobbet har nämligen automatväxel. Nu avlider jag av nyfikenhet så klart av att få se hur mycket jag är beviljad. Jag ringde upp pappa på en gång och bokade in att han ska komma till Stockholm och hjälpa mig att köpa en bil. Ringde så klart mamma också och berättade att när jag väl har fått min nya bil så kommer hon få ha den gamla till dess att maken har tagit körkort. Han kommer att behöva en bil att köra som är manuell så att han inte glömmer. Men det lär nog ta minst 6 månader så hon får nog väl användning av bilen.

Lördag

I morse vaknade jag och var riktigt förkyld. Luftkonditioneringen från tåg och rum samt hettan i Marrakech har gjort sitt. Jag hade bestämt med en av mina svågrar, Mouhammed, att gå ut och äta frukost idag så det gjorde vi. Vi tog barnen med oss och tog en taxi in till stan där vi gick på ett café. För mindre än en hundring fick vi bakelser, croissanter, läsk och kaffe till oss fyra. Det är lite mysigt att sitta ute på morgonen och kvällen på ett café och bara njuta. Till lunch fick vi komage idag. Min älskade svägerska vet att jag inte är ett dugg förtjust i det så hon lagade kyckling och potatisgratäng till mig. Jag har smakat så jag vet att det hon gör är gott men jag kan inte förmå mig att äta mage. Till barnen sa vi inte vad det var utan bara nämnde det som kött. Båda barnen åt och tyckte det var gott. Min dotter tyckte att hennes faster gott kunde börja jobba som kock och jag kan inte annat än hålla med henne.

Vi har haft ovanligt svalt i Rabat i år. Det har varit så att jag har satt på en långärmad när vi har suttit ute på kvällen utan att för den delen svettas ihjäl. Men idag har värmen kommit. Så klart när jag är förkyld, bara för att göra det lite extra jobbigt. Ikväll blir det till att kurera mig med alla marockanska husmorstips som finns.

Marrakech

Vi klev upp tidigt på morgonen den 12 juli för att ta tåget till Marrakech. Det var jag, maken, barnen, min svägerska Fatima och min svåger Omar. Min svägerska hade gjort i ordning frukost att äta på tåget som skulle gå 7.45 från Rabat. Min man likaså min svägerska är nojig med tiden så helt plötsligt blev det skynda skynda, trots att vi hade gott om tid. Jag hade sagt till att männen skulle hämta en taxi vid 7-tiden så skulle vi hinna gott och väl eftersom det bara är 10 min till stationen. Detta hade både min man och svägerska missuppfattat så vi var på stationen typ halv sju. Gissa om jag var mindre glad att få sitta på stationen en timme och vänta. Sedan var tåget dessutom en halvtimme försenat. Men det gick bra ändå. Tur att det fanns flera vuxna som kunde sysselsätta barnen. Tåget var fullt men som tur var hittade vi en kupé där jag kunde få sitta. Tåget startar inte i Rabat och många tar tåget till jobbet i Casablanca. Efter bara en halvtimme kunde fler av oss få sitta och efter Casablanca hade vi alla plats att sitta. Tågresan till Marrakech tar drygt 4 timmar. Kupén var luftkonditionerad och vi åt, läste, spelade och sov. Tågresan gick hyfsat snabbt och vid halv ett klev vi av tåget och möttes av värmen, cirka 42 grader varmt. Värmen i Marrakech är cirka 10 grader varmare än i Rabat och det finns ingen svalkande vind från något hav. Om det blåser så blåser det varmt. Vi tog bussen till marknadens plats "Djemma El Fna". Alldeles i närheten ligger Grand Hotel Tazi som jag och maken hade rum på för två år sedan. Det hotellet har pool. En viktig del när det är så hett! Efter lite dealande fick vi två rum för 1000 kr natten. Ett fyrabäddsrum och ett tvåbäddsrum. Jag och maken skulle få två nätter barnfritt. Så fort vi hade lämnat sakerna så gick vi till poolen och badade. Efter några timmar så skulle vi äta för att sedan vila och gå ut på kvällen. Då märkte vi att luftkonditioneringen inte fungerade i något av rummen. Det blev för männen att springa och hämta någon som skulle fixa det vilket de gjorde och allt var frid och fröjd. Ett tag. Efter vilan så märkte vi att luftkonditioneringen var trasig igen. Vi sa till att de skulle fixa och gick ut på marknaden för att äta och att handla. När vi kom tillbaka så var rummen varma och inget var fixat, inte heller fanns något annat rum så vi blev hänvisade till att sova med fönstren öppna. Svettigt var det och dåligt med sömn blev det. På morgonen hade vi bokat en taxi som skulle ta oss runt i Marrakech. Jag hade fått ont i magen på natten men var ganska ok på morgonen. Frukosten bestod av eländigt te och croissianter utan något till. Förra gången hade det varit en bra frukost med bröd och marmelad med mera. Vi åt lite och sedan gick vi till ett café som låg bredvid. Taxin kom vid 10-tiden och körde oss upp till Atlasbergen. Underbar utsikt. Det var tänkt som en heldagstur men vi insåg att barnen inte skulle orka så vi halverade det vi skulle se. Annars hade vi tänkt att jag och barnen skulle vara kvar på hotellet och bada medan de andra åkte. Men en halvdag skulle bli bra för oss alla. Då skulle vi hinna bada också. Vi stannade till ett par gånger och tittade på olika saker och sedan stannade vi för lunch. Precis då pajade min mage igen. Tack och lov att vi var där och inte satt i taxin och hade en lång tur framför oss. Toaletterna i Marocko är ju inte dem bästa utan det är ett hål i malrken men porslin runt. Mindre trevligt att var dålig i magen då. Så det blev ingen lunch för mig. Och ingen promenad som var tänkt för de andra heller. Jag hade ingen lust att sitta där vid lunchstället själv i en timme medan de andra promenerade upp för att se på utsikten. Hem gick resan fort och magen höll sig lugn. Det var en njutning att få lägga sig i poolen. Vi hade dessutom tur att få byta rum och nu får rum med luftkonditionering som fungerade. Nästa gång sa vi att vi tar ett annat hotell och åker till ett vattenland istället och betalar inträde där fär att slippa allt krångel som var med hotellet. Dålig frukost, trasig luftkonditionering och dusch, hämta handukar och sladdar till tv:n. Nej, lite mer service vill man ha om de ska ha 1000 kr natten (500kr per rum), vilket är hyfsat dyrt i Marocko. Sista kvällen åkte vi häst och vagn. Sedan gick vi till den stora marknaden och åt sniglar. Ja, de andra åt. Jag smakade igen men konstaterade att jag inte tyckte det var så gott i år igen. Barnen älskade det och åt var sin skål. Natten var sval och skön i det nya rummet och nästa morgon intog vi frukost direkt vid cafét. Lite marokanska tjafs blev det vid utcheckningen då vi ansåg att de inte skulle få 1000 kr för första natten då rummen var trasiga. Maken gav den hälften. Kl 11 gick tåget hem. Efter lite krångel från min man att hitta platser så hittade min svåger en egen ledig kupé. Dock slutade luftkonditioneringen där också att fungera till och från så solfjädrarna gick varma. Dock var resan på det hela taget lyckat och en mysig semester.

Förberedelser

I morgon åker vi till Marrakech. Det är jag och maken, barnen, min svägerska Fatima och min svåger Omar. Så idag har vi tagit fram kläder, tittat på hotell och packat så mycket som möjligt. Badkläder och handduk så klart. Det är drygt 10 grader varmare i Marrakech än i Rabat. Därav att jag insisterat på att vi måste ha ett hotell med pool. Jag och Fatima var en snabb sväng till stan med dottern för att köpa en handväska. Jag hade bara datorväskan som handbagage och har inte tänkt på att jag behöver en mindre. Så nu har jag köpt en knallrosa handväska för 120 kr. Några solfjädrar har vi också inköpt. Det behövs. Idag har värmen slagit till här så jag kan bara ana hur varmt det kommer att vara i Marrakech. För idag har vi flutit bort. Svetten rinner på mig fortfarande fast klockan är snart midnatt.

Imorgon åker vi hemifrån vid 7-tiden på morgonen. Vi ska ta tåget som går 07.45 från Rabat. Vi kommer att vara framme vid 12-tiden i Marrakech. Tur att vi är flera vuxna som kan fördriva tiden för barnen. Väl framme tar vi en taxi direkt till hotellet och troligen hoppar i poolen. På kvällen ska vi ut på den välkända marknaden och äta mat. På tisdag ska vi försöka få oss en guide som kan visa oss runt. Förhoppningsvis kommer vi gå lite på marknaden och handla. Med min svägerska som följe så vore annat konstigt. Får se om min skogalna dotter får sig några nya skor. Sedan tar vi tåget hem igen onsdag morgon.

Fest

Idag var vi bjudna på fest. En granne har fått sitt första barn, en flicka och de håller en bebisfest till hennes ära. Till min familj hade de sagt välkomna att äta lunch vid tolvtiden. Men nu är vi i Marocko så det är afrikatid som gäller. Det innebar att jag i lugn och ro kunde trava upp på taket och sola ett par timmar med en god bok, som handlar om Marocko. Barnen åkte till stranden med maken. Vid 14-tiden gick jag ner för att duscha och för att få lite att äta. Jag var vrålhungrig och jag vet hur det fungerar här. Man får inte mat i första taget på fester. Vid ca 16.00 var jag och min svägerska klara. Efter att min svärmor har stressat på en del. Barnen skulle duscha och äta först och komma senare med svärmor. Vi var alltså typ 4 timmar sena enligt inbjudan. Men gissa vad, vi var först! Vid 17-tiden började folk droppa in och vid halv åtta på kvällen fick vi mat. Tur att vi hade ätit lunch hemma för halv åtta är ju mer middag än lunch, även här.

Fester här är väldigt annorlunda än i Sverige. Ingen har med någon present utan man har tidigare varit och lämnat socker till familjen. Alla gäster sitter i soffor längs väggarna och familjen har hyrt in några kvinnor som spelar på trummor (afrikanska handtrummor) och sjunger. Lite då och då går gästerna upp och dansar. Efter att tag bryter man upp för att äta. Man sitter cirka 8 personer runt varje bord och man får först in kyckling på ett stort gemensamt fat som man äter med bröd. Sedan kommer det in lammkött med katrinplommon. Också det på ett stort gemensamt fat som äts med bröd. Därefter kommer frukt. Man ska gärna smaka en av varje och det är inte lite frukt. Det är meloner, vindruvor, äpplen, persikor, bananer och plommon.

När man har ätit fortsätter musiken och dansen en stund och sedan serveras te och kakor runt sofforna där man sitter. De flesta är mätta och tar hem kakorna. Man får också en liten present med hem. En liten rosa miniatyrväska i det här fallet med en godisbit i. Vid 23-tiden på kvällen var vi hemma igen. Alldeles genomsvett av all dans och värme.

I morgon ska vi på en bebisfest till. Men de har bjudit in oss till kvällen. Vilket innebär att den börjar vid 23-tiden och säkert då slutar vid 4-tiden på morgonen. Inte helt lyckat då vi ska upp tidigt på måndag morgon och åka till Marrakesh

Mat

Mat är en enormt viktig del i Marocko. Överallt där man går och hälsar på så tar man med sig socker eller något annat ätbart. Inte som vi som tar med oss en blomma.
Går man bara över och ska säga hej så får man inte gå förrän man har fikat. Det bjuds på kakor och nötter och annat bakverk som är specifikt för Marocko. Jag förstår inte vart de har alla bakverken som de bjuder på. Bordet dignar alltid av överflöd. När man går över för att äta så är det också i mängder. Dagen består främst i att äta. Det börjar med frukost runt 10 som är te och bröd med marmelad. Sedan är det huvudmålet kl 14 som är kyckling eller gryta med kött. Mellan 16-18 är det en behaglig vilotid på dagen när man kan ligga och sova eller läsa och bara ta det lugnt. Efter vilan är det te med bullar eller en kopp kaffe som jag brukar se till att få i mig då. Efter fikat är det tid för utevistelse. Gå på marknader, gå till spa eller åka in till stan. Vid kvällen runt 23 tiden börjar alla droppa in i hemmet och då får vi soppa eller annat lättare kvällsmål. Det känns verkligen som om kvinnorna inte gör annat än att laga mat. Men det är gott och jag njuter av varje mål mat jag får.

Släktbesök

En del av vistelsen i Marocko består i att träffa diverse släktingar som bor här. Det vill säga inte bara den närmaste familjen som vi bor hos utan kusiner till min man. Någon kusin känner jag till väl och det är bara angenämt att åka till dem. Men till andra blir det ganska stelt. Många tar för givet att jag pratar franska bara för att jag är vit. Det som är roligt är att vara hemlig till dess att de förstår att jag pratar arabiska eller marockanska som vissa skulle säga. Jag pratar inte så bra men jag förstår och jag kan göra mig förstådd. Det är huvudsaken. Barnen tycker det är så klart roligare när de man hälsar på har egna barn som de kan leka med. Barnen här i Marocko har inte leksaker på samma självklara sätt som svenska barn och de har inte alltid egna rum. De leker mest ute och sparkar boll eller hittar på andra lekar. Rummen består mest av sängar som är tjocka madrasser. En värld som jag tycker det är bra att mina barn ser så deras tacksamhet för den värld de lever i ökar.

På väg

Efter första semesterdagen som tillbringades på stranden i solen i Sverige var det dags att ta oss till farmor och farfar i Marocko. Kvällen innan hade bestått i att se till att allt var packat och att allt annat som inte kunde packas ner förrän morgonen var förberett. Jag fick sätta klockan på halv två på morgonen för att hinna duscha och packa. Klockan tre gick taxin till Arlanda. Hade redan checkat in oss via internet så att lämna in väskorna gick smidigt. Frukost fick intas på flygplatsen innan vi gick igenom säkerhetskontrollen. Tiden gick förvånandsvärt smidigt. Rätt som det var satt vi på flygplanet mot Paris. Barnen kollade in hur planet lyfte och sedan la de sig tillrätta för att sova. Väckte dem till frukost på planet och sedan somnade de om igen tills det var dags att landa. I Paris spenderade vi 6 timmar denna gång. Trodde att det skulle bli riktigt hemskt och långtråkigt men det gick faktiskt bra. Vi vilade en stund och sonen tittade på film på laptopen som fick följa med. Sedan gick vi runt och tittade och åt lite. Eftersom det är säkerhetskontroller överallt så tog vi oss inte så långt runt flygplatsen. Sedan var det dags. Barnen följde schemat som på första flyget vilket var jätteskönt. Barn runt i kring oss grät, skrek och klättrade överallt medan våra sov. Marockos kontroller gick snabbt och smidigt denna gång och sedan kom vi äntligen ut för att bli mötta av ett par farbröder till barnen, Omar och Mouhammed. Det var så skönt att se dem. Från flygplasten tar vi oss alltid med tåg. Det är smidigt och Mouhammed arbetar på tåget så vi åker gratis. Efter cirka 45 minuter på det ena tåget ska vi bara byta. Av med väskorna och stå och vänta. Mouhammed går iväg, inte ovanligt eftersom det är hans arbetsplats men rätt som det är ser jag sonen springa iväg och förstår att han springer efter Mouhammed. Ett par minuter senare kommer tåget!! På med väskorna och på med dottern, men vart är sonen?? Min man står och tittar ut genom dörren medan tåget börjar att gå. Omar lugnar oss och säger att han är med sin farbror. Maken försöker att ringa och få tag på dem för att få det bekräftat. Långa minuter var det innan vi hade det ok att de var tillsammans. Senare visar det sig att Omar hade haft koll på att Mouhammed väntade in sonen när han sprang i väg och hade sett att de fått kontakt med varandra. Det hade jag inte sett och maken hade inte sett att sonen sprungit iväg alls. Sonen och Mouhammed hade missat tåget men tog därefter ett senare. Sonen ringde upp och berättade att han var ok men fick samtidigt veta att vi varit fruktansvärt oroliga. Många tankar hann svischa förbi och jag kan fortfarande känna mig illamående av tanken.
Väl på stationen blev vi mötta av Moustapha som kör taxi. Han hämtade upp oss för att ta oss hem. Hemma blev vi så klart varmt omkramade av farmor, farfar och faster Fatima. En timme senare dök den förlorade sonen upp och vi fick lite mat i oss innan det var dags att krypa till kojs. Vi hade då varit vakna i nästan 20 timmar.