Två av väskorna kunde läggas i bagegeutrymmet. Sedan fick vi göra det Maroccain way. Dvs lägga den sista väskan på högkant i baksätet vid den ena dörren. Sedan klämde sig Omar in med dottern i knät. Därefter maken och sist sonen. Dörren stängdes och låstes. Hade fasat lite för alla farväl då det alltid blir så tårfyllt. Men antaligen var jag alldeles för trött. Det är jobbigt ändå att säga hejdå. Min mans syskon är ju som mina egna syskon också. Självklart gråter de då de vet att det dröjer minst ett år innan de får se oss igen. Och en månad går så fort.
Ett par timmar tog resan till Casablanca. Precis när vi kom fram fick jag veta att jag hade blivit moster igen till en liten flicka. Mysigt! Nu har jag tre syskonbarn.
Jag hade redan checkat in online så vi skulle bara lämna in väskorna. Eftersom vi var vid flyplasten redan vid 8 på morgonen så hade vi en plats långt fram i kön. När vi skulle lämna in väskorna var jag så nervös. Vi har ingen våg hemma så oron var att de skulle vara alldeles för tunga. Fröken vid disken försökte påpeka att varje väska får bara väga 23 kilo styck. Våra vägde 29 och 27. Bara en vägde 23. Fast när jag på arabiska påpekade för henne att det står ingenstans om att väskorna bara får väga 23 kilo utan att var person får ta med sig 20 kilo styck så blev det helt plötsligt ok. HA! Där fick de! Helt plötsligt gick det smidigt.
Vi hade tid att i lugn och ro äta frukost tillsammans med Omar och Moustapha för att sedan säga hejdå till dem och gå till gaten. Vid gaten behövde vi bara vänta 5 minuter innan vi blev påsläppta på planet. Dock inväntade de en man med sin dotter så vi blev en halvtimme försenade. Inte helt lägligt kände jag då vi bara hade en och en halv timme i Paris för bytet. Vi lyfte strax efter 11 istället för halv elva och klockan 15.00 landade vi. 16.00 skulle nästa plan gå.
Jag hade som tur var beställt rullstolsassistans. För det är en bra bit att gå mellan gaterna och nu skulle vi också byta terminal. Alla Stockholmsresenärer fick dock en "guide" för att de skulle komma fram i tid; Min man och mina barn fick gå med mig. Jag tyckte det var bäst att hålla ihop. Snabbt gick det och långt var det så gissa om jag var glad att jag fick åka. När man åker rullstol får man dessutom gå före i kön. Informerade damen som körde rullstolen att vi inte fått bordingkort i Casablanca för Stockholm så det fixade hon snabbt och enkelt. Kvar i fyra var vi framme vid gaten. En kvart innan planet skulle gå. Då fick vi information om att även detta plan var försenat en halvtimme vilket innebar att vi fick vänta 5 minuter istället för att komma för sent. Snacka om tur för oss. Eftersom jag åkte rullstol får vi gå på först vilket barnen tyckte var jättekul. Flyget till Stockholm gick bra. Vi landade klockan 19.00.
När vi skulle hämta ut väskorna var oron att vi inte skulle få några väskor. Det har hänt några gånger förut när vi haft kort tid att byta plan, att väskorna inte har hunnit byta utan kommer med en senare plan. Men det innebär att man får stå och vänta tills man är helt säker att inga väskor kommer och sedan anmäla att de inte kommit.
Så vi gick i lugn och ro till bagagebandet och precis när vi kommer fram kommer våra väskor, alla tre, på en rad. Helt underbart! Sedan var det bara att ta oss till Arlanda Express och sedan en taxi hem. Halv nio på kvällen var vi hemma och kunde slappna av. Jag hade haft ont i huvudet sedan planet från Paris så sängen var väldigt lockande. Efter lite mat som Fatima hade skickat med så var det huvudet före i kudden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar