Sorg igen!!!

Nina dog imorse. Jag fattar det inte. Hon hade ju varit hemma efter förra lunginflammationen och hade fått sin andra behandling. Men denna gång slogs kroppen ut och hon har kämpat mot en kraftigare infektion. Jag ville bara skrika rakt ut när jag hörde men det kunde jag inte. Måste ju berätta för min dotter. De var ju vänner och vad som händer med dotern nu vet jag inte då det inte finns någon pappa i bilden.

Det var ju hon som skulle klara detta. Det har varit så många sista tiden. Först Marcus, sedan en kompis mamma, därefter en barndosmkamrats pappa (även han i cancer), en dotter till mammas kollega, mina kusiners mormor och nu Nina. Jag kan helt enkelt inte ta in mer.

Många tankar snurrar runt hennes dotter. Vad ska hända med henne?

11 december 2010

Lördag
Idag mår jag verkligen pest. Vaknade med en fruktansvärd huvudvärk. Och inte får jag bukt med den heller. Gårdagen tog nog betydligt hårdare på mig än vad jag trodde. Idag får jag bara vila och ta det lugnt. Jag sörjer fortfarande min vän väldigt mycket. Har vaknat många nätter och haft svårt att somna. Många tankar flyger runt. Ibland får jag be honom att sluta störa mig. Det fungerar faktiskt. Jag tror att han finns här runt oss. Har aldrig trott att jag skulle sakna honom så här mycket. Vi hade ju inte kontakt så ofta under senaste 10 åren. Men vi växte ju upp med varann och själen glömmer inte.

Begravning

Idag var det dags för begravningen. Har haft svårt att fokusera på jobbet och har haft svårt att förstå. Det ska bli skönt med ett ordentligt avslut men det kommer att bli så otroligt jobbigt. Samtidigt ser jag fram emot att få träffa alla gemensamma vänner som vi hade och som jag inte har hållit kontakt med.

Jag hade köpt gosedjur till hans barn och en till mig själv som trösteföremål. Jag kom tidigt till kyrkan så jag kunde gå omkring en stund i mina egna tankar. Träffade senare på ett par vänner och det var jobbigt. Då blev det helt plötsligt verkligt.
Programmet i kyrkan var vackert och det var enkelt. Prästen pratade om min vän och inte snurrade in sig i oförståeligt kristet prat vilket jag tyckte var skönt. Hans bror spelade gitarr och deras granne sjöng. I psalmerna kunde jag absolut inte sjunga med för jag bara grät tyst.
Avsked gjordes vid graven. Hans vänner bar kistan och det var så tungt att se. Jag la mitt gosedjur på hans kista. Typiskt mig skulle han nog säga.

Efteråt hade hans fru ordnat en så härlig mottagning. Hon hade ordnat med en fest som han själv skulle vilja vara med på som hon själv beskrev det. Det var mat och levande musik. Det rullade bildspel och barnen lekte. Hans son gjorde härliga skuggfigurer i form av hjärtan framför bildspelet. Det var skönt att få krama om hans mamma. Jag sökte nog lika mycket tröst som jag gav.

Väl hemma kom en kompis över så jag fick bara sitta och prata. Det behövde jag. Det var en jobbig men en bra dag med en fint avslut för en underbar person som fick en alldeles för kort tid här i världen.

Varför

Jag har varit och hälsat på min andra vän som kämpar mot cancer. Det känns helt otroligt tufft att ha två nära vänner som kämpar för sitt liv.
Marcus slåss mot metastaser från ett malignt melanom som har spridit sig över hela hans kropp och Nina kämpar mot akut leukemi. Hon har fått behandling men är nu inne på sjukhus för att hon har haft lunginflammation. Jag är frisk så jag har ringt och ska förbi och hälsa på henne. Känner att jag bara måste träffa henne.

Hon var så otroligt vacker vilket jag också sa till henne utan håret. Hon var kal och och var fantastikt vacker. Hon var trött så klart. Hennes mamma och lilla dotter som går i samma klass som min hade varit och hälsat på. Jag stannade inte någon lång stund. Men det var skönt att ha sett henne.

NEEEEJ!!!

Måndag
Detta kom att bli den värsta dagen i mitt liv hittills. Var på jobbet i lugn och ro när lillasyster ringer vid lunch. Hon undrar om jag har kollat på Facebook. Nej, det hade jag inte. Då fick jag veta att min äldsta vän och f.d. sambo under 7 års tid hade avlidit under natten. Jag var ju där för bara en vecka sedan! Jag visste ju att han var i dåligt skick och att det var oåterkallerligt då han hade fått alldeles för många metastaser i kroppen. Men att det skulle gå så snabbt......
Jag var tvungen att gå tidigt från jobbet. Jag kände att jag inte kunde koncentrera mig. Jag kände mig helt förstörd. Tur att jag har en underbar man som lät mig gråta och vara ledsen och han visade att han förstod.
Jag gladdes åt att min vän hade hunnit gifta sig under försommaren och att han hade två små härliga barn. Han hade ju fått uppleva det vackraste i livet. Han har en underbar fru och jag är så tacksam att han funnit kärleken i henne. Hon är helt underbar och abslout den rätta för honom. Jag vet inte hur länge jag har tjatat på min vän att han ska gifta sig med sin livs kärlek. Jag hade ju sett kärleken i hans ögon när de hade nyss träffats. Vi har känt varandra sedan jag var 14½. Det är över 20 år sedan nu.
Hjärtat är tungt och jag sörjer en underbar person.

1 november 2010

Bland det första jag fick veta när jag kom hem var att min före detta sambo och äldsta vän, som jag visste hade recidiv på sin cancer, nu gått så långt att han var inlagd på ASIH. En nackdel med det yrke man har att man vet för mycket. Att bli inskriven på ASIH är inte positivt många gånger. De tar ju bara de svårast sjuka. Jag ringde snabbt upp så jag kunde åka och hälsa på honom.
Han hade syrgas och var väldigt förändrad. Jag hade med kameran och fotograferade. Men han var väldigt pigg så jag har stora förhoppningar att han komme kunna leva på ett tag till.
Det var roligt att få träffa hans mamma som var där och hans barn och fru så klart. Mysigt att prata minnen som vanligt. Det var ju bara i höstas som vi var hemma hos honom. Då visste de inte att hans metastaser hade spridit sig så mycket som de gjort. Nu har han metastaser i lungor, njurar, ljumse och lymfkörtlar. Jag håller alla tummar och tår men det känns jobbigt.

Underbar kärlek i livets slutskede

26 oktober 2010

Tisdag

Dags för hemresa. Fyra veckor har jag varit från min familj för att träna. Det har minst sagt varit ett vilohem. Tack vare alla vänner och allt skoj vi har hittat på under kvällarna så har vistelsen varit rolig trots allt hårda arbete som vi har lagt ner.
Många vänner har jag fått under den här resan.

 

Flygresan hem gick lätt och smidigt. Vi tog bussen till flygplatsen på Teneriffa och där checkades våra väskor in gemensamt så jag behövde inte oroa mig för övervikt. Jag satt bredvid en ung kille som kom samtidigt som mig på planet. Jag hade den manliga sjuksköterskan på den andra sidan. Vi hade det ganska trevligt och satt och pratade mest hela vägen. Killen som satt bredvid mig hade svaghet i händerna och då jag än så länge har händer så hjälpte jag honom med det han behövde, så om att bära väskan bland annat. Det känns skönt att kunna hjälpa andra ibland också och inte alltid behöva be om hjälp.

När jag kom hem så hade maken väckt barnen så jag blev överröst av kramar och pussar. Underbart att vara hemma igen!

25 oktober 2010

Måndag 23.00

Så var sista dagen här till ändå. Efter pinngruppen på morgonen hade jag utskrivning hos läkaren. Bara lite prat. Därefter var det utskrivningstest hos Tomas. Det gick så mycket bättre än förväntat. Jag gjorde matta styrka och bassäng kondition. Sedan fick det vara bra. Låg och solade in i det sista. Efter middagen gick vi till Watermelon och tog ett par drinkar. En skön avslutning på vistelsen. Nu har jag varit hemma en timme och packat. Det gick smidigare än jag trodde. Alla presenter fick plats i ryggsäcken. Då vet jag också vart jag har dem.

 

24 oktober 2010

Söndag

På morgonen blev det marknaden. Sedan efter lunch tog jag stranden trots stora moln som envist dolde solen. Det blev nästan så att jag låg och huttrade ett tag. Middag åt vi gemensamt ett gäng som kom samtidigt som mig på Piccolo. Vi tog alla pizza. Det var gott. Sedan gick vi en timme till Bulls Head och lyssnade på live musik. Det blev en slappardag.

23 oktober 2010

Lördag eftermiddag. En utflykt till Teide med vår egen fritidsledare

Information om Teneriffa

Teneriffa är en vulkanö med en massa vulkaner. Det är 100 år sedan Teide hade sitt senaste utbrott. Garachiko utplånades. Teneriffa, La Palma, La Gomerra och El Jerro är en provins (landskap) med Santa Crus som huvudstad. Fikonträd växer vilt. Växthus finns för att hålla ohyra borta, försvara mot stormar och tjuvar. I första hand odlas bananer och tomater. Ananas trivs på Jerro. Teide har 400 olika växter. Fuertvientura, Lanzarote och Gran Canaria är den andra provinsen med Las Palmas som huvudstad. Eucalyptusträd har kommit till Teneriffa från Australien (de som såg ut som tallar). De gillas inte av invånarna då "turistträden" vänder sig efter solen och skräpar ner. 3718 meter över havet är Teide. Den plats jag kommer till på utflykten finns på 2000 meter över havet. Teide sägs få utbrott var 100:e år. Ooops!!

Franco har tagit Miffonfår och kaniner till Teneriffa. Koppar, svavel och järn ger olika färgskiftningar på berget.

Ordet tapas kommer från tapa som betyder lock. Det kommer från att man la ett lock på en drink och därpå la ost och oliver.

Restaurangen Chamo betyder "killen".

12 veckor på hösten är det kaninjakt. Inga ormar eller giftiga djur finns på Tenriffa. Mellan La Gomerra och Teneriffa är havsdjupet 2 mil! Maneter kan komma in i stim och då varnas det på stränderna. I september skördas vindruvor. Mycket vin görs i Teneriffa. 3 gånger per år plockas potatis.

Utflykten idag blev rikigt härlig. Jag tog ett par timmar vid havet först och då det absolut inte var några vågor så kunde jag bada. Vi åkte kvart över ett efter lunch. Vid 18-tiden var vi framme vid restaurangen efter att ha shoppat lite i en turistaffär och titta på Teide. I restaurangen fick vi tapas, dock var en del griskött som jag inte kunde äta. Sedan fick jag en ful fisk och pommes medan de andra fick någon fläskstek. Jag fick smaka en kaktusfruktsmousse som var helt knallrosa, underbar och god. Resten var väl lite sisådär eftersom jag inte kunde äta allt.

22 oktober 2010

Fredag

Idag var det sista träningen med Tomas. Hård som vanligt. Han fick sin tackpresent, en tavla där det stod "IronMan of the year 2010". Det verkade som om han blev glad. Utan honom hade jag inte kommit halvvägs med bara grupp-passen. På eftermiddagen efter god lunch med efterrätt så fick det blir 3 pass på raken. Sedan var jag slut.

Efter middagen var det bingo. Jag har aldrig vunnit och brukar inte vinna men ikväll så var det min tur! Sista numret som jag fick bingo på var 35, samma som jag fyllde igår!!
38 Euro var det i potten idag. Egentligen endast hälften av vad det brukar vara men ändå. Det var trevligt. Sedan gick vi till Bulls Head och lyssnade på lite god live musik. Halv två var jag hemma.

21 oktober 2010

Torsdag 22.00

Väcktes i morse av 3 sms! Det var maken och barnen som önskade mig grattis på födelsedagen. Träningen körde sedan på som vanligt. Har fått lite grattis här och var. Det är mysigt.
På eftermiddagen körde jag bara 2 pass. Kände mig lite urlakad och slut. Var ute en kort stund nu på kvällen och fick sedan se på lite rullstolsdans. De som visade var elitdansare till 2008. Det var roligt att se.

Nu är det bara 5 dagar kvar innan hemfärd och bara 2 träningsdagar kvar. Jag har pratat med mannen och barnen och faster Gunnel nu i kväll så jag längtar lite extra till de mina.

20 oktober 2010

Onsdag 20.00

Idag var det lite tomt överallt. Nya kom igår som vanligt så det är många ansikten att lära känna. Dagen krde på som vanligt. Vid halv fem hade läkaren artrit forum. Inte så mycket nytt. Han ska skriva ut mig sen. Efter middagen satt vi några och pratade lite, sedan betalade jag min utflykt som jag ska göra på lördag. Ikväll blir det bara att slappa.
Fick veta att en vän till mig fått leukemi och ligger på Huddinge sjukhus. Fy så hemskt. Inte hon! Får ta kontakt med henne när jag kommer hem!

19 oktober 2010

Tisdag

Idag var det hemresedag för många. Alla norrmän reste hem och en stor grupp svenskar. Vi körde pinngrupp som vanligt på morgonen. Sedan hade jag sjukgymnastik innan jag vinkade av bussen hejdå. Dagen fortsatte sedan som vanligt. Efter middagen så bytte jag om och gick ut till 21.00 för att titta på ljusspelet. Det är en fontän där de spelar musik och vattnet och färger synkroniserar med musiken. Jättefint var det. Nu börjar det verkligen bli nedräkning!

18 oktober 2010

Måndag 22.30

Hemma igen efter en kväll på "Sportbaren". Drack en alkoholfri Mojjito men den smakar inte i närheten som den på "Watermelon".
Dagen har varit hårt med träning som vanligt. Skrattade ihjäl mig på sjukgymnastiken igen för jag får göra helt omöjliga uppgifter som jag faktiskt klarar! Inte med glans men de blir gjorda. Jag börjar till och med få beröm av Tomas. Jag var dock supertrött idag och fick lägga mig för att vila en stund. Bäst att lyssna på kroppen. Imorgon reser norrmännen och min danskamrat. Det blir nog lite tomt. Då hamnar jag i den "äldsta" gruppen. Nästa tisdag är det min tur att resa hem. Börjar längta lite nu.

17 oktober 2010

Söndag

Söndagen var rolig och händelserik. Efter frukost delade jag och ett par till en taxi till marknaden. Vi strosade igenom den tillsammans och handlade det vi ville ha, presenter bland annat. Såg dock att det blir en tur nästa söndag med. Efter lunch gick jag ner till stranden och solade. Det är riktigt skönt där även om jag inte badar. Jag gick hemåt vid halv fem och såg till att träna i bassängen en halvtimme innan middagen. På kvällen gick vi ut och jag tog en alkoholfri PînaColada - jättegod. Därefter gick vi till Isla Bonita och dansade till halv tre. Nu börjar snart en ny vecka och det är den sista!

16 oktober 2010

Lördag 23.15

Idag sov jag länge. Hade en yoghurt i kylen så jag struntade i frukosten. Packade för stranden och tog sedan en sväng förbi min kompis för att se hur hon mådde. Jag berättade för henne att jag hade lite skuldkänslor att jag inte hade stannat hos henne och hon i sin tur för att vi inte hade kommit ut som vi hade planerat. Så det kan bli. Vi satt och pratade en stund och sedan gick jag till stranden med löfte om att inhandla McD mat till lunch. Strax före tolv kom ett sms om hunger så då gick jag iväg. Det var gott med lite onyttig mat. Gick tillbaka till stranden. Vi var vid rödakorset och där får funktionshindrade hjälp att komma ut i vattnet. Jättehäftigt. Jag blev kvar till middagen. Sedan var det bingo. En tjej som jag lärt känna vann denna gång. Det var bra. Sedan var det sängen.

15 oktober 2010

Fredag 02.30

Förväntningarna har varit höga på den här dagen. Kanske en aning för höga. Det skulle vara musikunderhållning på kvällen på hotellet, därefter skulle vi gå till Isla Bonita. Det blev inte riktigt som vi tänkt.

Träningarna klarade vi av snabbt. Sedan gick vi några stycken till Mercadona stormarknaden för att inhandla mys till kvällen. Jag köpte nötter och läsk. Efter en god middag satte vi oss på terassen för att lyssna på Romeo som skulle spela och sjunga. Jag fick mig en glad överraskning i brevlådan också. Barnen hade skrivit och grattat mig på födelsedagen. Gullig man jag har som kom ihåg det. Vi dansade ordentligt. Jag och en annan tjej dansade järnet som vanligt. Vi fick mycket beröm dagen efter. Tyvärr blev hon dålig sedan så vi kunde inte fortsätta till Salsaklubben som vi hade tänkt. Jag gick en kort stund dit själv men det var inte detsamma utan henne och det var ganska lite folk där också så jag gick hem igen.

14 oktober 2010

Torsdag 21.45

Jag fick ultraljudsbehandling på foten idag. Den hade värkt inatt på ett oskönt sätt. Sedan var det träning igen. Det börjar bli rikitgt kul. Några av de som kom för en vecka sedan och i tisdags är riktigt roliga typer. Det var rovfågelsshow ikväll vid 20-tiden. Det var kort men roligt. Jag kostade på mig att låta mig ta kort med en örn. 20 Euro kostade det men tanken är att ett kort blir en underbar present till mamma som tack för hjälpen. Ska bli kul att se korten imorgon.

13 oktober 2010

 Onsdag 20.45

Idag har det varit en bra dag. Det var ordentligt mulet i morse och det hade regnat inatt. Så på morgonen var det riktigt svalt. Vilket i sin tur har gett en väldig hetta kvällstid. Idag svettas jag i rummet när jag sitter och skriver. Det är 25 grader varmt ute. Övningen med Tomas var rolig idag. Jag fick äntligen kasta boll. Han tyckte att jag har blivit starkare. Han själv ska göra "Iron Man" om 1 år 7 mån. Simma 4,8 km, cykla 180 km samt sprnga ett maraton. Tvätta en till maskin idag hann jag också göra på förmiddagen. På eftermiddagen i bassängen fick vi skrattanfall. Vi hade jättekul och tur är väl det. Det blev 5 pass idag som belönades med ett besök på Piccolo. Där åt jag en vegetarisk pizza. Jag hde tänkt gå och äta på Watermelon men ville inte gå dit själv. Torun hade sagt att hon kanske skulle med men när jag inte såg henne gick jag själv. Hon hade varit och knackat på hos mig vid 18. Jag hade precis gått inna så vi gick nog om varann. Och då visste ju inte hon att jag valde en annan restaurang, den hade Tomas rekommenderat. Jag får nog köra extra hårt imorgon för den pizzan som följdes av en capuccino och en alkoholfri mojjito. Nu ska jag ligga och läsa en stund innan en ny "arbetsdag" börjar. 

12 oktober 2010

Tisdag 23.20

Idag åkte en grupp hem och nya kom. Det ska komma ännu fler på söndag. Idag var det nationaldagen här. Det var Pedro som jobbade och höll i några grupper. Han är en bra sjukgymnast. Jag var med på pinngruppen och bassängen. Sedan var jag i gymmet 1 timme mellan passen. Har känt mig trött och sliten idag. Tvättade en maskin tvätt. Hann inte med mer. Den var slö. Jag kanske valde fel program. Det är dyrt att tvätta här. 20 kr/maskin. Vi gick ut ikväll några stycken. Vi gick till Watermelon. Kanonmysigt ställe. Vi beställde några drinkar och satt bara och myste. De kunde göra helt underbara alkoholfria drinkar.

11 oktober 2010

Måndag 22.30

Idag har det varit kvavt men blåsigt. Halva tiden har gått. Träningen går bra men tiden går nu snabbt. Hoppas jag hinner få de resultat som jag vill ha. Ikväll gick vi till "sportbaren". Drack en läsk och en cappuccino. Det var mysigt. I morgon åker två av de jag har börjat att umgås med hem. Som tur är finns även några andra. I morgon är det nationaldagen här. En helgdag med endast några enstaka träningspass. Bäst att ta en sväng i gymmet också så jag får godkänt av min sjukgymnast.

10 oktober 2010

Söndag 21.30

Sov länge idag, till halv tio. Hade yoghurt i kylen som jag åt och sedan gick jag längs stranden till marknaden som är varje söndag. Det var lite roligt för annars tycker jag inte att det finns så mycket affärer. Fick prata arabiska idag med marockaner. Köpte en fotbollströja till Y. Till L hittade jag örhängen och ett par fina tröjor. Nästa söndag funderar jag på att göra rastaflätor. Är nu helt slut efter en hård men rolig helg. Imorgon är det träning igen.

9 oktober 2010

Lördag/Söndag 01.00

Efter att ha kommit hem halv sex, ätit middag och sovit 1½ timme så bar det av till Exit Palace och "Rock Story". En musikupplevelse som inte slutade förrän halv ett. Det var Abba, Pink Floyd och Queen som de spelade låtar av. De var jätteduktiga. Men nu är jag så trött så trött. Inte konstigt när fredagen innehöll hård träning som vanligt plus bingo på kvällen och salsa dans. Vi var ett stort gäng som gick till en salsabar igår. Jag gick hem vid halv fyra för att sedan gå upp kvart över sju på grund av utflykten. Åksjuketabletten som jag har tagit idag gör ju också sitt. Men nu ska jag sova!!

9 oktober 2010

Lördag - Utflyktsdags!!!

Skriver idag allt eftersom. Vi blev upplockade av bussen 08,25. Fick äta frukost lite tidigare. Det är jag och 3 personer från den norska gruppen. Färden går nu uppåt mor Teide. Vi stannade efter 20 minuter för dricka och toalettbesök. De hade en souvenirshop också. Längs vägen ser jag träd som ser ut som taller. Vet inte vad det är för träd. Guiden berättar på engelska så det är inte så lätt att höra. Kaktusar med frukter ser jag också.



Väl uppe på Teide var det fint men kallt. Solen värmde men det var ordentligt kyligt. Vägen upp och ner var så kurvig.....



Teide









Därefter stannade vi för att titta på drakträdet som egentligen är en planta, inte ett träd. Massor av kort tas. Det har varit mycket fin utsikt. Jag har köpt getost och platsen vi var vid heter Icod.


Drakblodsträdet



La Casa del Drago - där jag köpte underbar getost



Barashiko



Mot lunchstället. Till lunch tog vi en trerätters som var ett erbjudande på 10 Euro. Jag fick sällskap vid bordet av en av norrmännen, Johan som är närmare 70. Vi åt soppa, kyckling och glass. Det luktade hav och fisk vid Barrashiko där vi åt lunch. Havet slog på klipporna.

Efter lunch åkte vi till Masca. En enfilig väg som slingrar sig upp och ner. Vid möte finns bara millimeterar till godo. Många tyckte det var jätteläskigt.

Masca

På slutet gjorde vi ett snabbt stopp för att titta på utsikten mot Los Grandiosos (tror jag det heter). Sedan bar det av hemåt.



Los Grandidos i bakgrunden

Väl hemma efter en heldag på utflykt. Vi åkte 08.25 och var hemma 17.30. Snart är det mat och ikväll "Rock Story".Ska sova lite först. Höll på att somna i bussen ofta.

7 oktober 2010

Torsdag 20.00
Imorse luktade rummet nästan inget. Inte heller efter att de städat. Städerskan vet nu hur jag vill ha det. Inget desinfektionsmedel som luktar. Nytt tufft pass med Tomas idag. Det gjorde ont men höll inte i sig som det gjorde förra gången. Idag har jag tränat bra. Tog i fullt ut i allt. Måste nu bara komma ihåg astmamedicinen. Det blev tungt med luft idag. Jag hoppas att all träning ska visa sig på vågen också. Brun börjar jag bli i alla fall. Ikväll ska jag gotta mig med en bok och godis. Datorn blev upptagen så den orkade jag inte med idag. Tar den imorgon.

6 oktober 2010

Onsdag 12.10
Kände igår att det luktade från badrummet. Jag var ute och dansade på kvällen och kände lukten när jag kom hem. Jag får huvudvärk och mår lite lätt illa av lukten. Vet inte om det är en stark doft från avloppet eller om det är en mögellukt. Nu spolar jag kallt vatten i avloppen. Men luktar det inte bättre efter lunchen får jag säga till. Vill ha mitt gamla rum tillbaka......

5 oktober 2010

Tisdag 07.30
En vecka har passerat. Som tiden i Marocko känns alltid första perioden lång men sedan kommer det att rusa på. Ikväll kommer det nya personer hit. Därför är det bestämt att jag ska flytta/byta rum. Sista morgonen på min altan. Den är öppen och härlig. Den nya balkongen är täckt med tjockt brunt plexiglas. Visserligen med utsikt mot havet. Men det kommer säkert att ta ett par dagar innan jag har landat och vant mig vid det nya rummet. Oroade mig i natt att sängen kommer att vara sämre. Jag hoppas och tror inte det eftersom alla har en sjukdom som kommer hit. Men först är det träning. Och jag hoppas det blir första träningen med sjukgymnasten idag.

4 oktober 2010

Måndag 07.30
God morgon! Idag blev jag väckt tidigt av min man. L hade kräkts på morgonen. Y hade varit duktig och ringt till skolan. Till FK slutade det med att jag fick ringa. Jag måste träna min man att ringa själv så att han lär sig. Många sms skickas nu. Han tycker alltid det är läskigt när barnen är sjuka. I natt har jag vågat göra något läskigt. Jag har dödat en kackerlacka! Jag får skylla mig själv. Jag glömde att täppa igen handfatet och lämna lampan på. Då kommer de. Usch! Idag är det lätt träning, bara 3 grupper. Jag måste gå och köpa ett telefonkort idag. Jag pratade en stund med L. Så jag tänkte ringa ikväll och höra hur dagen varit.
P.S Sitter ute på altanen i linne och skriver. Helt underbart!

3 Oktober 2010

Söndag 12.00
Idag är det soligt och varmt. Jag har legat och solat sedan frukost. Tur att det finns pool och dusch i närheten som man kan svalka sig i. Jag har bestämt mig för att ha en vilodag idag. Ingen träning. Kroppen behöver återhämtning också. Ska bli spännande och se om det händer något med vikten här. Magen mår bra i allafall av regelbundna måltider. I natt sov jag jättebra. Om det var att jag var helt slut eller om det var för att det var svalare i rummet vet jag inte men skönt var det!

P.s Det blev verkligen en slö och slapp dag. Ringde hem och pratade med maken och barnen.

2 oktober 2010

Lördag 19.10
Det regnar fortfarande. Men det gör inget-för jag ska få gå på dansföreställning! Och alldelels gratis! Jag får fritidsledarens biljett. Jag hade anmält mig och betalat i torsdags om jag bara hade vetat. Men nu får jag gå ändå. Och så ska jag anmäla mig till nästa lördag då det är någon rockföreställning.

P.S Det var helt fantastiskt!! Vi var hemma igen strax efter midnatt och jag kände inte av någon trötthet. Dansen var helt enorm!!!

2 oktober 2010

Lördag 16.20

Idag har det varit gråmulet hela dagen, trots en bra början. Solen har lyckats ett par korta stunder att kika fram men det har inte varit mycket. Regnet har droppat några gånger, har mest bara gjort prickar på marken och inget mer. Jag har varit ute och gått idag. Var säkert ute i 1,5 tim. Det känns i foten nu efteråt. Jag ska ändå försöka att övertala mig själv att ta en sväng till gymet om en liten stund. Kommer att ångra mig annars. Jag kan ju inte tappa vikt om jag inte anstränger mig. Dagarna går fort. Snart är det kväll igen.

2 oktober 2010

Lördag 08.00

Antingen sover jag bra eller så försvinner ingen onödig energi på dagarna för jag har vaknat före klockan varje dag. Även imorse. Trots att det blev sent igår. Det var fredagkväll och vi spelade bingo. Jag vann inget som vanligt men min resekompis vann. Tyvärr fick hon dela potten med en som hade likadan bricka men det blev ändå 37,50 Euro. Den som vann första omgågne vann ensam och fick 92 Euro. Igår hårdtränaden jag. Fick instruktion om gymet så jag var där 30 minuter före middagen. Plus alla grupp-pass. Jag var med i 5 tror jag. Idag är det lördag och inga grupper. Inte imorgon heller. Frukosten är en halvtimma senare. Idag hade jag tänkt försöka träna 2 gånger i gymet, sola förstås och sedan gå och titta runt. Vi får se, ingen stress!

Jag har en fontän utanför mitt rum som polar så skönt. Idag är det nästan molnfritt. Det är en bra träning att sitta och göra ingenting. Men det är svårt. Det finns saker här som jag saknar och skulle vilja haft med mig. Min klockradio förstås och en hårblås. Morgonrocken hade gott fått vara hemma. Jag går i mina gymbyxor med linne eller gymtröjan och baddräkt under. Mer hade jag inte behövt.

1 oktober 2010

Fredag 07.50
Oktober! Om tre veckor fyller jag år. Det är bäst att påminna maken ;)
Inatt sov jag bättre. Får fortfarande lite ont i ryggen men jag fick en nackkudde av sköterskan och den var så bra. Idag är det hårdträning, schemat är fullt. Mitt ena öga började rinna igår, det är lite irriterande. Vill inte ha någon ögoninflammation. Jag tror att det var solkrämen som smög sig in. Det är fortfarande skymning när jag kliver upp. Solen har inte riktigt vaknat än. Men det är skönt ute. Jag kan gå ut i linne och sitta ute och äta frukost. Härligt! I morse fick jag sällskap av 2 kackerlacksbebisar så de kunde jag smälla med handen. Större blir värre. Och inte har jag Fatima att ropa på heller. Idag ska jag prova "matta töj". Kanske är det skönt för mina fortfarande ömma muskler.

30 september 2010

Torsdag 19.30
Idag är jag helt slut! Orkar inte ensa sitta ute på balkongen utan har placerat mig i sängen med en bok och en påse godis. Har träffat en läkare i kväll som inte gjorde så mycket. Det gjorde inte sjuksköterskan heller. Jag mår ju riktigt bra nu. Jag gick på matta balans idag men den var för lätt. Det är lite synd att alla hårda pass är på eftermiddagen. Det kommer jag nog inte att orka. Fick reda på att det finns en marockans restaurang här, "Habibi". Den måste jag prova.

30 september 2010

Torsdag 13.45
Jag har börjat att bli rastlös. Idag har möten med sjuksköterska och sjukgymnast krockat med gruppträningar. Det gör att jag blir stressad av att mitt schema inte går ihop. Jag har även lyckats bränna mig i ansiktet igår så jag är lite röd. Jag svettas då det är varmt och då tappar jag aptiten. Jag har väl inte riktigt hittat mig här än men det kommer väl.

29 september 2010

Onsdag 19.30

Första dagen här till enda. Har fått information och träffat sjukgymnasten första gången. Jag fick en kille vilket är toppen för de kör hårdare än tjejer. Jag har hunnit med tre rätt hårda pass så jag känner mig rätt mör. Jag har hunnit sola 1 timme och gått ner till stranden en kort stund. Sitter nu på "min" altan och hör vågorna slå medan solen sakta går ner. Maten har varit helt ok. Inte fantastisk men god. Ikväll kommer det nog inte bli så sent. Är redan trött men saknar en tv och slappa vid. Nåja, det kan vara bra det också. Tänker ofta på de där hemma. Ska skriva vykort till dem. Imorgon är det en ny dag!

28 september 2010

Tisdag 23.45 spansk tid

Så då var man framme. Flyresan gick bra. Sista timmen var seg och jag kände mig helt slut. Hade ett ungt par bredvid mig som hånglade konstant. Jag tyckte det det var lite jobbigt bitvis. Hade bra lust att fråga om jag fick vara med....hahahah

Efter att vi landat fick vi stå en bra stund vid bagagebandet. Väskorna kom i omgångar och jag hann bli nervös igen. Men det gick bra. På bussen som skulle ta oss till hotellet fanns 8 personer till. En av dem såg väldigt frisk ut och det visade sig att hon var en assistent till en tjej som redan fanns på plats. På vägen till hotellet såg man ingenting. Det var så mörkt. Bara tusen lampor som stjärnor. Tankarna gick ganska ofta till Marocko. Teneriffa ligger ju precis bredvid. Jag får ett eget hotellrum. Vissa får dela men Stockholm lyxar till det lite. Det är himla skönt för då behöver jag inte ta hänsyn till någon annan. Jag har nu kunnat packa upp allt. Jag undrar varför allt tog sån plats? Rummet är riktigt varmt. Jag tänker sova med balkongdörren öppen. Fast den har galler som jag har stängt noga. Och handdukar under som skyddar mot intrång av kackerlackor....

I morgon ska vi få information om vistelsen. Nu känns det att det är på allvar och en månad känns lång tid fast jag vet att det kommer att gå snabbt.

28 september 2010

Tisdag 14.30

Äntligen på väg! Har varit super.....nånting i flera dagar. Nojjig eller nervös, jag vet inte.

I morse började jag packa halv 9! Skulle åka vid 11.... Orkade verkligen inte packa igår kväll. Så jag sprang runt i morse som en yr höna. Nervös var jag däremot för väskan. Den var astung! I beslutet står att de som reser 4 veckor får ha med sig 30 kg, men vem vet om det är sant. Resan till Arlanda Express blev samplanerad. En idiot som ville förhandla om framsätet, som blev dessutom skitförbannad när han fick sätta sig där bak. Tror de att man kan "köpa" sig en framsätesplats på färdtjänst eller....

Det gick snabbt att checka in, och väskan gick på utan problem! 26 kg!

Kunde sedan lugnt strosa runt och äta foccacia på Waynes Café, köpa ett par solgalsögan (glömde mina hemma) och kolla i taxfreen. Den är så mycket större på den här sidan när man åker chater än när man åker reguljärt. Hade jag ingen aning om!

Planet blev 20 min försenat men snart ska jag få gå på och påbörja min 4 veckor långa rehabilitering på Teneriffa. Spännande!

Det närmar sig

Allt närmar sig med stormsteg. Nästa tisdag reser jag 4 veckor till Teneriffa. Räkningar ska hinnas betalas och det ska hinnas med att storhandla så att maken har ett fyllt kylskåp. Helst skulle jag hinna med att storstäda också då släkten kommer nästa helg när min stora fyller 11 år.

Jag är beviljad bilstöd och borde hinna med att titta på lite bilar också. Min hjärna börjar med andra ord bli fylld av måsten och hinna med. Blä. Jag blir alldeles matt bara jag ens försöker att sortera och prioritera vad som är viktigast att göra.

Jag mår ju inte direkt bra av att saker och ting inte är i ordning och då blir jag lätt stressad när min kropp inte är med mig och orkar det jag vill göra. Maken är heller ingen tankeläsare och ännu sämre planerare så han gör det som faller honom in. Inte en tanke på att släkten dråsar in om en vecka.

Kanske vore skönt att vara så. Leva i nuet mer. För vad gör det om barnens rum inte är som jag vill. Inte händer det något om det får vara så en månad till. Prioritera var det!

Helst skulle jag vilja ta ledigt från jobbet en dag bara för att i lugn och ro utan man och barn få fixa i ordning i kaoset. Men då hinner jag inte med det som ska göras på jobbet.
Bäst att fortsätta att skriva långa listor. Sedan får det bli som det blir. Ingen värld går under om inte jag har hunnit vad jag önskar att jag skulle hinna.

Vardag

Nu börjar vardagen ordentligt. Jag har jobbat i tre veckor och är redan slutkörd. Men jag är inte ensam märker jag. Jag tror det är kombinationen av att det fortfarande är småvarmt ute och att få en strukturerad dag. På måndag börjar barnen skolan igen. Det ska åtminstonde bli skönt. Då får de riktiga sovtider och måltider framförallt. Det har nog varit lite si och så med det när de har varit själva hemma.

Samtidigt tycker jag om vardagen. Det som gör att allt är sig likt. Mina tankar går ofta till en mycket god vän som har drabbats av cancer och självklart hans fru. Tänker ofta på dem och deras barn. I och med det arbete jag har så träffar jag ofta människor med cancer men det har tack och lov inte hamnar mig nära förrän nu. Vi ses inte ofta men det är en barndomsvän som oavsett hur ofta man träffas finns nära hjärtat. Jag ber om att det ska gå bra men samtidigt är jag livrädd att det inte ska göra det. För med honom skulle en del av min historia försvinna och hans framtid och framgångar och lycka vilka jag gläds åt mer än han säkert anar.

Vardagen är ett tecken på livets lugna gång. Inga höga vågor eller djupa dalar. Det bästa är att leva här och nu och njuta av varje dag och inte skjuta upp något i framtiden. Här och nu för mig är att damma lite vilket gör att min man gläds åt det jag har gjort och därefter ska vi njuta av kräftor och en härlig lördag.

Hemma

Usch, första dagen hemma är aldrig rolig. Det är så mycket att göra. Man ska tvätta kläder, packa upp och få någon ordning på det. Ställa undan väskor, handla och se över posten. Det känns som om det aldrig tar slut. Jag vet heller aldrig vad jag vill börja med. Barnen har hittat sina kamrater snabbt och är ute och leker. Posten är avklarad i alla fall. Nästa del blir att betala räkningar. Sedan packa upp. Så får det bli.

Hemresa

Efter att ha packat hela onsdagen med undantag för ett par timmar på taket i solen så var det dags. Jag kom i säng vid 1-tiden på natten. Det kändes som jag bara la huvudet på kudden och blundade när klockan ringde. Klockan 5 hade jag satt väckning. Usch vilken tid att vakna. Packade ner det sista och alla familjemedlemmar var vakna. Moustapha hade lånat en bil så han åkte i väg för att hämta den. Lite frukost hann jag med under tiden.

Två av väskorna kunde läggas i bagegeutrymmet. Sedan fick vi göra det Maroccain way. Dvs lägga den sista väskan på högkant i baksätet vid den ena dörren. Sedan klämde sig Omar in med dottern i knät. Därefter maken och sist sonen. Dörren stängdes och låstes. Hade fasat lite för alla farväl då det alltid blir så tårfyllt. Men antaligen var jag alldeles för trött. Det är jobbigt ändå att säga hejdå. Min mans syskon är ju som mina egna syskon också. Självklart gråter de då de vet att det dröjer minst ett år innan de får se oss igen. Och en månad går så fort.

Ett par timmar tog resan till Casablanca. Precis när vi kom fram fick jag veta att jag hade blivit moster igen till en liten flicka. Mysigt! Nu har jag tre syskonbarn.

Jag hade redan checkat in online så vi skulle bara lämna in väskorna. Eftersom vi var vid flyplasten redan vid 8 på morgonen så hade vi en plats långt fram i kön. När vi skulle lämna in väskorna var jag så nervös. Vi har ingen våg hemma så oron var att de skulle vara alldeles för tunga. Fröken vid disken försökte påpeka att varje väska får bara väga 23 kilo styck. Våra vägde 29 och 27. Bara en vägde 23. Fast när jag på arabiska påpekade för henne att det står ingenstans om att väskorna bara får väga 23 kilo utan att var person får ta med sig 20 kilo styck så blev det helt plötsligt ok. HA! Där fick de! Helt plötsligt gick det smidigt.

Vi hade tid att i lugn och ro äta frukost tillsammans med Omar och Moustapha för att sedan säga hejdå till dem och gå till gaten. Vid gaten behövde vi bara vänta 5 minuter innan vi blev påsläppta på planet. Dock inväntade de en man med sin dotter så vi blev en halvtimme försenade. Inte helt lägligt kände jag då vi bara hade en och en halv timme i Paris för bytet. Vi lyfte strax efter 11 istället för halv elva och klockan 15.00 landade vi. 16.00 skulle nästa plan gå.

Jag hade som tur var beställt rullstolsassistans. För det är en bra bit att gå mellan gaterna och nu skulle vi också byta terminal. Alla Stockholmsresenärer fick dock en "guide" för att de skulle komma fram i tid; Min man och mina barn fick gå med mig. Jag tyckte det var bäst att hålla ihop. Snabbt gick det och långt var det så gissa om jag var glad att jag fick åka. När man åker rullstol får man dessutom gå före i kön. Informerade damen som körde rullstolen att vi inte fått bordingkort i Casablanca för Stockholm så det fixade hon snabbt och enkelt. Kvar i fyra var vi framme vid gaten. En kvart innan planet skulle gå. Då fick vi information om att även detta plan var försenat en halvtimme vilket innebar att vi fick vänta 5 minuter istället för att komma för sent. Snacka om tur för oss. Eftersom jag åkte rullstol får vi gå på först vilket barnen tyckte var jättekul. Flyget till Stockholm gick bra. Vi landade klockan 19.00.

När vi skulle hämta ut väskorna var oron att vi inte skulle få några väskor. Det har hänt några gånger förut när vi haft kort tid att byta plan, att väskorna inte har hunnit byta utan kommer med en senare plan. Men det innebär att man får stå och vänta tills man är helt säker att inga väskor kommer och sedan anmäla att de inte kommit.
Så vi gick i lugn och ro till bagagebandet och precis när vi kommer fram kommer våra väskor, alla tre, på en rad. Helt underbart! Sedan var det bara att ta oss till Arlanda Express och sedan en taxi hem. Halv nio på kvällen var vi hemma och kunde slappna av. Jag hade haft ont i huvudet sedan planet från Paris så sängen var väldigt lockande. Efter lite mat som Fatima hade skickat med så var det huvudet före i kudden.

Snart hemresa

Dagarna springer fram här nere i Marocko. Knappt har jag vaknat förrän det snart är kväll och tid att lägga sig. Det är nu bara en dag kvar här nere. På torsdag morgon börjar vi resan hemåt. Det är med blandade känslor. Självklart är det skönt att komma hem men det är så ljuvligt här nere så jag kan lugnt spendera två månader här utan att blinka.

Ikväll ska vi göra henna. Henna är ett pulver som vi blandar med te, citron, cola och vatten och är ätbart då det enbart kommer från växtriket. Sedan ska vi köpa färdiga mallar som vi klistrar på händerna. Oftast brukar en kvinna som vi känner måla mönstren direkt på handen med en spruta. Men kusinen som vi hade tänkt fråga är hemma med sjuka barn. Och sjuka barn vill jag inte ha. Så vi kör den enkla vägen. Det brukar bli fint det också. Även om svenskar oftast inte tycker hennamålningar är fina. Att måla händerna och fötterna med henna är en tradition som man gör vid alla fester så som dop, bröllop och vid ramadan. När jag gifte mig var jag enormt vackert målad. Så vi firar alltid vår avfärd med hennemålningar.

I morgon är sista dagen så då blir det till att packa klart och bara mysa. Ikväll ska jag börja packa lite så att alla presenter blir nerpackade ordentligt. Jag ska hämta ut lite pengar också så att min mans syskon får lite. De behöver pengarna mer än vad jag gör. Min man får ge till sin pappa och mamma.

Det jag alltid saknar enormt i Sverige förutom alla mina släktingar i Marocko som verkligen är som min andra familj är att kunna få massage. Igår kväll hade jag varit på stan med min svägerska och kom hem med ont i foten som vanligt. Jag bad min svärmor massera med olivolja och det är så himla skönt. Både min svägerska och min svärmor är jätteduktiga på att massera. Jag mår alltid så mycket bättre efter deras behandlingar. De gör allt för mig. De ser mig som en dotter i familjen och jag känner mig verkligen som så också. Alla min mans bröder är som bröder till mig med. De har verkligen tagit mig till sig och det är väl därför som jag njuter så av att vara här för jag känner mig så väl tillmods.

Kycklingar

Igår åkte jag till stan med min svåger Omar. Vi hade båda barnen med oss och precis när vi kom fram såg barnen en massa små kycklingar i en kartong. 2 DH styck kostade de. Barnen ville ha var sin och Omar hade svårt att säga nej. Jag överlämnade nämligen det helt och hållet till Omar att bestämma för jag ville själv ha en, de var så söta och jag är så blödig. Omar bestämde att vi skulle köpa på väg tillbaka. Vi gick runt stan och åt harera och shoppade. När vi möttes av min andra svåger Moustapha som skulle köra oss hem så hade killen med kycklingarna gått. Gissa om barnen tjurade. Moustapha körde hem mig och Omar och tog med sig barnen en sväng till runt stan för att leta. De kom hem med en höna! Gissa om jag skrattade. Idag åkte jag och maken ytterligare en tur till stan på förmiddagen. Inga kycklingar fanns det men mycket shopping. Hittade presenter till barnen eftersom Ramadan kommer allt närmare. När vi kom hem hade barnen slaktat hönan med sin farfar. De hade gjort det för att få sina kycklingar. De verkar inte alls vara så blödiga som sin mamma som inte alls hade klarat av att vara nära när ett djur slaktas - får halsen avskuren. Barnen berättade som ingenting att den hade halva huvudet av och levde och blodet rann. BLÄ!!!!
Barnen verkligen bevakade sin farbror Moustapha som sagt att de ska åka under eftermiddagen. Dotten höll på att tjata ihjäl sin faster när hon följde med henne ut en sväng för att inte missa Moustapha. Han kör sin taxi och försöker arbeta mellan varven. Nåväl till slut åkte dem och hem kom de med 7 kycklingar i alla olika färger. Blå, gul (som en kyckling ska vara), rosa, lila, brun, grön....
Stackars kycklingar som blir färgade. Men familjen har sagt till barnen att de ska ta hand om kycklingarna och se om de kan växa och bli stora. I så fall kan det till och med bli mat till familjen. Men frågan är om de lever så länge.

Bilstöd

Fick mig en trevlig överraskning här i Marocko. När jag kollade min telefon så hade jag ett meddelande från en man som ville ha kontakt, en myndighetsman men jag hade ingen aning om vad. Misstänkte att det hade med det sökta bilstödet att göra, kanske koimpletterande uppgifter. Ringer upp killen som berättar att jag är beviljade bilstöd och frågade om jag visste det. Det hade jag så klart ingen aning om. Gissa om jag blev glad. Han ville träffa mig för att se vilka förändringar jag behöver i bilen. Nu kommer säkert mitt körkort färändras till att jag bara får köra automat, men vad spelar det för roll. Får jag köpa en hyfsat fräsch bil som är automat så får jag väl ta den till jobbet om jag ska på hembesök. Ingen av bilarna på jobbet har nämligen automatväxel. Nu avlider jag av nyfikenhet så klart av att få se hur mycket jag är beviljad. Jag ringde upp pappa på en gång och bokade in att han ska komma till Stockholm och hjälpa mig att köpa en bil. Ringde så klart mamma också och berättade att när jag väl har fått min nya bil så kommer hon få ha den gamla till dess att maken har tagit körkort. Han kommer att behöva en bil att köra som är manuell så att han inte glömmer. Men det lär nog ta minst 6 månader så hon får nog väl användning av bilen.

Lördag

I morse vaknade jag och var riktigt förkyld. Luftkonditioneringen från tåg och rum samt hettan i Marrakech har gjort sitt. Jag hade bestämt med en av mina svågrar, Mouhammed, att gå ut och äta frukost idag så det gjorde vi. Vi tog barnen med oss och tog en taxi in till stan där vi gick på ett café. För mindre än en hundring fick vi bakelser, croissanter, läsk och kaffe till oss fyra. Det är lite mysigt att sitta ute på morgonen och kvällen på ett café och bara njuta. Till lunch fick vi komage idag. Min älskade svägerska vet att jag inte är ett dugg förtjust i det så hon lagade kyckling och potatisgratäng till mig. Jag har smakat så jag vet att det hon gör är gott men jag kan inte förmå mig att äta mage. Till barnen sa vi inte vad det var utan bara nämnde det som kött. Båda barnen åt och tyckte det var gott. Min dotter tyckte att hennes faster gott kunde börja jobba som kock och jag kan inte annat än hålla med henne.

Vi har haft ovanligt svalt i Rabat i år. Det har varit så att jag har satt på en långärmad när vi har suttit ute på kvällen utan att för den delen svettas ihjäl. Men idag har värmen kommit. Så klart när jag är förkyld, bara för att göra det lite extra jobbigt. Ikväll blir det till att kurera mig med alla marockanska husmorstips som finns.

Marrakech

Vi klev upp tidigt på morgonen den 12 juli för att ta tåget till Marrakech. Det var jag, maken, barnen, min svägerska Fatima och min svåger Omar. Min svägerska hade gjort i ordning frukost att äta på tåget som skulle gå 7.45 från Rabat. Min man likaså min svägerska är nojig med tiden så helt plötsligt blev det skynda skynda, trots att vi hade gott om tid. Jag hade sagt till att männen skulle hämta en taxi vid 7-tiden så skulle vi hinna gott och väl eftersom det bara är 10 min till stationen. Detta hade både min man och svägerska missuppfattat så vi var på stationen typ halv sju. Gissa om jag var mindre glad att få sitta på stationen en timme och vänta. Sedan var tåget dessutom en halvtimme försenat. Men det gick bra ändå. Tur att det fanns flera vuxna som kunde sysselsätta barnen. Tåget var fullt men som tur var hittade vi en kupé där jag kunde få sitta. Tåget startar inte i Rabat och många tar tåget till jobbet i Casablanca. Efter bara en halvtimme kunde fler av oss få sitta och efter Casablanca hade vi alla plats att sitta. Tågresan till Marrakech tar drygt 4 timmar. Kupén var luftkonditionerad och vi åt, läste, spelade och sov. Tågresan gick hyfsat snabbt och vid halv ett klev vi av tåget och möttes av värmen, cirka 42 grader varmt. Värmen i Marrakech är cirka 10 grader varmare än i Rabat och det finns ingen svalkande vind från något hav. Om det blåser så blåser det varmt. Vi tog bussen till marknadens plats "Djemma El Fna". Alldeles i närheten ligger Grand Hotel Tazi som jag och maken hade rum på för två år sedan. Det hotellet har pool. En viktig del när det är så hett! Efter lite dealande fick vi två rum för 1000 kr natten. Ett fyrabäddsrum och ett tvåbäddsrum. Jag och maken skulle få två nätter barnfritt. Så fort vi hade lämnat sakerna så gick vi till poolen och badade. Efter några timmar så skulle vi äta för att sedan vila och gå ut på kvällen. Då märkte vi att luftkonditioneringen inte fungerade i något av rummen. Det blev för männen att springa och hämta någon som skulle fixa det vilket de gjorde och allt var frid och fröjd. Ett tag. Efter vilan så märkte vi att luftkonditioneringen var trasig igen. Vi sa till att de skulle fixa och gick ut på marknaden för att äta och att handla. När vi kom tillbaka så var rummen varma och inget var fixat, inte heller fanns något annat rum så vi blev hänvisade till att sova med fönstren öppna. Svettigt var det och dåligt med sömn blev det. På morgonen hade vi bokat en taxi som skulle ta oss runt i Marrakech. Jag hade fått ont i magen på natten men var ganska ok på morgonen. Frukosten bestod av eländigt te och croissianter utan något till. Förra gången hade det varit en bra frukost med bröd och marmelad med mera. Vi åt lite och sedan gick vi till ett café som låg bredvid. Taxin kom vid 10-tiden och körde oss upp till Atlasbergen. Underbar utsikt. Det var tänkt som en heldagstur men vi insåg att barnen inte skulle orka så vi halverade det vi skulle se. Annars hade vi tänkt att jag och barnen skulle vara kvar på hotellet och bada medan de andra åkte. Men en halvdag skulle bli bra för oss alla. Då skulle vi hinna bada också. Vi stannade till ett par gånger och tittade på olika saker och sedan stannade vi för lunch. Precis då pajade min mage igen. Tack och lov att vi var där och inte satt i taxin och hade en lång tur framför oss. Toaletterna i Marocko är ju inte dem bästa utan det är ett hål i malrken men porslin runt. Mindre trevligt att var dålig i magen då. Så det blev ingen lunch för mig. Och ingen promenad som var tänkt för de andra heller. Jag hade ingen lust att sitta där vid lunchstället själv i en timme medan de andra promenerade upp för att se på utsikten. Hem gick resan fort och magen höll sig lugn. Det var en njutning att få lägga sig i poolen. Vi hade dessutom tur att få byta rum och nu får rum med luftkonditionering som fungerade. Nästa gång sa vi att vi tar ett annat hotell och åker till ett vattenland istället och betalar inträde där fär att slippa allt krångel som var med hotellet. Dålig frukost, trasig luftkonditionering och dusch, hämta handukar och sladdar till tv:n. Nej, lite mer service vill man ha om de ska ha 1000 kr natten (500kr per rum), vilket är hyfsat dyrt i Marocko. Sista kvällen åkte vi häst och vagn. Sedan gick vi till den stora marknaden och åt sniglar. Ja, de andra åt. Jag smakade igen men konstaterade att jag inte tyckte det var så gott i år igen. Barnen älskade det och åt var sin skål. Natten var sval och skön i det nya rummet och nästa morgon intog vi frukost direkt vid cafét. Lite marokanska tjafs blev det vid utcheckningen då vi ansåg att de inte skulle få 1000 kr för första natten då rummen var trasiga. Maken gav den hälften. Kl 11 gick tåget hem. Efter lite krångel från min man att hitta platser så hittade min svåger en egen ledig kupé. Dock slutade luftkonditioneringen där också att fungera till och från så solfjädrarna gick varma. Dock var resan på det hela taget lyckat och en mysig semester.

Förberedelser

I morgon åker vi till Marrakech. Det är jag och maken, barnen, min svägerska Fatima och min svåger Omar. Så idag har vi tagit fram kläder, tittat på hotell och packat så mycket som möjligt. Badkläder och handduk så klart. Det är drygt 10 grader varmare i Marrakech än i Rabat. Därav att jag insisterat på att vi måste ha ett hotell med pool. Jag och Fatima var en snabb sväng till stan med dottern för att köpa en handväska. Jag hade bara datorväskan som handbagage och har inte tänkt på att jag behöver en mindre. Så nu har jag köpt en knallrosa handväska för 120 kr. Några solfjädrar har vi också inköpt. Det behövs. Idag har värmen slagit till här så jag kan bara ana hur varmt det kommer att vara i Marrakech. För idag har vi flutit bort. Svetten rinner på mig fortfarande fast klockan är snart midnatt.

Imorgon åker vi hemifrån vid 7-tiden på morgonen. Vi ska ta tåget som går 07.45 från Rabat. Vi kommer att vara framme vid 12-tiden i Marrakech. Tur att vi är flera vuxna som kan fördriva tiden för barnen. Väl framme tar vi en taxi direkt till hotellet och troligen hoppar i poolen. På kvällen ska vi ut på den välkända marknaden och äta mat. På tisdag ska vi försöka få oss en guide som kan visa oss runt. Förhoppningsvis kommer vi gå lite på marknaden och handla. Med min svägerska som följe så vore annat konstigt. Får se om min skogalna dotter får sig några nya skor. Sedan tar vi tåget hem igen onsdag morgon.

Fest

Idag var vi bjudna på fest. En granne har fått sitt första barn, en flicka och de håller en bebisfest till hennes ära. Till min familj hade de sagt välkomna att äta lunch vid tolvtiden. Men nu är vi i Marocko så det är afrikatid som gäller. Det innebar att jag i lugn och ro kunde trava upp på taket och sola ett par timmar med en god bok, som handlar om Marocko. Barnen åkte till stranden med maken. Vid 14-tiden gick jag ner för att duscha och för att få lite att äta. Jag var vrålhungrig och jag vet hur det fungerar här. Man får inte mat i första taget på fester. Vid ca 16.00 var jag och min svägerska klara. Efter att min svärmor har stressat på en del. Barnen skulle duscha och äta först och komma senare med svärmor. Vi var alltså typ 4 timmar sena enligt inbjudan. Men gissa vad, vi var först! Vid 17-tiden började folk droppa in och vid halv åtta på kvällen fick vi mat. Tur att vi hade ätit lunch hemma för halv åtta är ju mer middag än lunch, även här.

Fester här är väldigt annorlunda än i Sverige. Ingen har med någon present utan man har tidigare varit och lämnat socker till familjen. Alla gäster sitter i soffor längs väggarna och familjen har hyrt in några kvinnor som spelar på trummor (afrikanska handtrummor) och sjunger. Lite då och då går gästerna upp och dansar. Efter att tag bryter man upp för att äta. Man sitter cirka 8 personer runt varje bord och man får först in kyckling på ett stort gemensamt fat som man äter med bröd. Sedan kommer det in lammkött med katrinplommon. Också det på ett stort gemensamt fat som äts med bröd. Därefter kommer frukt. Man ska gärna smaka en av varje och det är inte lite frukt. Det är meloner, vindruvor, äpplen, persikor, bananer och plommon.

När man har ätit fortsätter musiken och dansen en stund och sedan serveras te och kakor runt sofforna där man sitter. De flesta är mätta och tar hem kakorna. Man får också en liten present med hem. En liten rosa miniatyrväska i det här fallet med en godisbit i. Vid 23-tiden på kvällen var vi hemma igen. Alldeles genomsvett av all dans och värme.

I morgon ska vi på en bebisfest till. Men de har bjudit in oss till kvällen. Vilket innebär att den börjar vid 23-tiden och säkert då slutar vid 4-tiden på morgonen. Inte helt lyckat då vi ska upp tidigt på måndag morgon och åka till Marrakesh

Mat

Mat är en enormt viktig del i Marocko. Överallt där man går och hälsar på så tar man med sig socker eller något annat ätbart. Inte som vi som tar med oss en blomma.
Går man bara över och ska säga hej så får man inte gå förrän man har fikat. Det bjuds på kakor och nötter och annat bakverk som är specifikt för Marocko. Jag förstår inte vart de har alla bakverken som de bjuder på. Bordet dignar alltid av överflöd. När man går över för att äta så är det också i mängder. Dagen består främst i att äta. Det börjar med frukost runt 10 som är te och bröd med marmelad. Sedan är det huvudmålet kl 14 som är kyckling eller gryta med kött. Mellan 16-18 är det en behaglig vilotid på dagen när man kan ligga och sova eller läsa och bara ta det lugnt. Efter vilan är det te med bullar eller en kopp kaffe som jag brukar se till att få i mig då. Efter fikat är det tid för utevistelse. Gå på marknader, gå till spa eller åka in till stan. Vid kvällen runt 23 tiden börjar alla droppa in i hemmet och då får vi soppa eller annat lättare kvällsmål. Det känns verkligen som om kvinnorna inte gör annat än att laga mat. Men det är gott och jag njuter av varje mål mat jag får.

Släktbesök

En del av vistelsen i Marocko består i att träffa diverse släktingar som bor här. Det vill säga inte bara den närmaste familjen som vi bor hos utan kusiner till min man. Någon kusin känner jag till väl och det är bara angenämt att åka till dem. Men till andra blir det ganska stelt. Många tar för givet att jag pratar franska bara för att jag är vit. Det som är roligt är att vara hemlig till dess att de förstår att jag pratar arabiska eller marockanska som vissa skulle säga. Jag pratar inte så bra men jag förstår och jag kan göra mig förstådd. Det är huvudsaken. Barnen tycker det är så klart roligare när de man hälsar på har egna barn som de kan leka med. Barnen här i Marocko har inte leksaker på samma självklara sätt som svenska barn och de har inte alltid egna rum. De leker mest ute och sparkar boll eller hittar på andra lekar. Rummen består mest av sängar som är tjocka madrasser. En värld som jag tycker det är bra att mina barn ser så deras tacksamhet för den värld de lever i ökar.

På väg

Efter första semesterdagen som tillbringades på stranden i solen i Sverige var det dags att ta oss till farmor och farfar i Marocko. Kvällen innan hade bestått i att se till att allt var packat och att allt annat som inte kunde packas ner förrän morgonen var förberett. Jag fick sätta klockan på halv två på morgonen för att hinna duscha och packa. Klockan tre gick taxin till Arlanda. Hade redan checkat in oss via internet så att lämna in väskorna gick smidigt. Frukost fick intas på flygplatsen innan vi gick igenom säkerhetskontrollen. Tiden gick förvånandsvärt smidigt. Rätt som det var satt vi på flygplanet mot Paris. Barnen kollade in hur planet lyfte och sedan la de sig tillrätta för att sova. Väckte dem till frukost på planet och sedan somnade de om igen tills det var dags att landa. I Paris spenderade vi 6 timmar denna gång. Trodde att det skulle bli riktigt hemskt och långtråkigt men det gick faktiskt bra. Vi vilade en stund och sonen tittade på film på laptopen som fick följa med. Sedan gick vi runt och tittade och åt lite. Eftersom det är säkerhetskontroller överallt så tog vi oss inte så långt runt flygplatsen. Sedan var det dags. Barnen följde schemat som på första flyget vilket var jätteskönt. Barn runt i kring oss grät, skrek och klättrade överallt medan våra sov. Marockos kontroller gick snabbt och smidigt denna gång och sedan kom vi äntligen ut för att bli mötta av ett par farbröder till barnen, Omar och Mouhammed. Det var så skönt att se dem. Från flygplasten tar vi oss alltid med tåg. Det är smidigt och Mouhammed arbetar på tåget så vi åker gratis. Efter cirka 45 minuter på det ena tåget ska vi bara byta. Av med väskorna och stå och vänta. Mouhammed går iväg, inte ovanligt eftersom det är hans arbetsplats men rätt som det är ser jag sonen springa iväg och förstår att han springer efter Mouhammed. Ett par minuter senare kommer tåget!! På med väskorna och på med dottern, men vart är sonen?? Min man står och tittar ut genom dörren medan tåget börjar att gå. Omar lugnar oss och säger att han är med sin farbror. Maken försöker att ringa och få tag på dem för att få det bekräftat. Långa minuter var det innan vi hade det ok att de var tillsammans. Senare visar det sig att Omar hade haft koll på att Mouhammed väntade in sonen när han sprang i väg och hade sett att de fått kontakt med varandra. Det hade jag inte sett och maken hade inte sett att sonen sprungit iväg alls. Sonen och Mouhammed hade missat tåget men tog därefter ett senare. Sonen ringde upp och berättade att han var ok men fick samtidigt veta att vi varit fruktansvärt oroliga. Många tankar hann svischa förbi och jag kan fortfarande känna mig illamående av tanken.
Väl på stationen blev vi mötta av Moustapha som kör taxi. Han hämtade upp oss för att ta oss hem. Hemma blev vi så klart varmt omkramade av farmor, farfar och faster Fatima. En timme senare dök den förlorade sonen upp och vi fick lite mat i oss innan det var dags att krypa till kojs. Vi hade då varit vakna i nästan 20 timmar.

Midsommar

Igår var det första lediga dagen på semestern! Jag arbetade till typ 22.00 kvällen innan, allt för att få i ordning det som inte hunnits med inför för de 5 veckor jag ska vara borta.
Sov länge och slappade. Tog svängen till Ica Maxi för att handla med en kollega inför kvällen. Skulle fira midsommar med lite god mat tillsammans med henne och hennes lillasyster. Sill och potatis blev det så klart och en jordgubbstårta. Till varmrätt fixade vi kyckling och sallad. Trevligt var det men den hårda arbetsveckan kändes av så huvudet blev lite trött. Lillasystern kände också av den långa resa hon gjort dagen innan så kvällen blev inte så jättesen.

Barnen fick inte dansa runt någon stång i år men jag tror inte att de saknade det. De umgicks med sina vänner som inte heller åkte iväg någonstans. Fördelen med att bo invandrartätt. Ingen firar midsommar så barnen behöver inte känna sig utanför. Förra året var vi till Hågelby. Då var det midsommarfirande i full svensk manör och vi stog under tak när det regnade som värst. Det blev dessutom mycket dyrare än i år. Då var det både inträde och lotter. Enligt mitt tycke så var detta års firande mycket trevligare.

Resfeber

Resan till Marocko börjar närma sig med stormsteg. Jag har nog inhandlat det mesta jag ska ha med mig, allt i form av fläktar, mediciner och tidningar. Jag har ytterligare en vardag till på mig som tur är. Det ska tvättas och packas. Jag som har så svårt att packa kläder i förväg. Jag anser att tre dagar i förväg är mycket. Jag brukar packa typ några timmar innan. Nu har jag ändå börjat att ta fram kläder så jag avanserar.
Maken tvättar dock inte i samma takt som torkskåpet så jag får allt som oftats torka om kläderna och jag får dem i en skrynklig hög i soffan. Dottern bidrar i det bästa med att byta kläder tre gånger om dagen.
Sonen varken byter eller smutsar ner sina kläder så ofta så nu har jag kommit på att jag inte ens vet om han har tillräckligt med shorts. Foppatofflor kom han på att han hade vuxit ur så det blev till att köpa nya. Dottern ärver kläder efter sin kusin så hon har alltid nya kläder i rätt storlek.

På måndag blir det till att göra alla sista minuten saker. Plus att jag tänkte slappa med barnen och ta dem till stranden för att bara njuta. Inga måsten. Jag kommer nog vara uppe hela natten ändå som vanligt. Maken ska få städa och feja medan barnen och jag är ute så att det är fint när mina vänner ska bo i lägenheten under den tid vi är borta.

Mitt handikappade liv är förlängt

Med det menar jag förstås alla tillstånd jag har. Fick parkeringstillståndet förlängt i 3 år och i förrgår kom färdtjänstkortet förlängt i 6 år. Inte illa. Tack och lov är jag ändå på bättringsvägen. Efter cortisonkuren så kan jag numera gå på morgonen utan att riva väggar och möbler. Det känns riktigt skönt. Framförallt när vår resa till Marocko närmar sig med stormsteg.

Jag var lite orolig ett tag att lägenheten skulle behöva stå tom men nu ska några vänner passa på och bo i den. Vi har också fått erbjudande om ett byte av lägenhet. Jag hoppas att jag hinner få se den andra innan vi åker. Så det kan bli så att till hösten flyttar vi till en fyra till barnens stora förtjusning. Det händer mycket nu känner jag. Allt på en och samma gång. Rehabilitering, semester, byte av lägenhet. På jobbet händer det minst lika mycket med chefer som börjar och slutar. Det gäller att hänga med i svängarna.

Vintersol!

Jag fick brevet idag! Jag är beviljad rehabilitering utomland på Vintersol i Teneriffa i 28 dagar. Det kan inte bli bättre. Jag planerar att åka i september, oktober. Helst vill jag vara hemma när sonen fyller år i slutet på september men går inte det så får jag fira honom när jag kommer hem. Jag ringde maken och skrek av lycka så jag höll på att skrämma ihjäl dottern. Han var inte lika positiv till det hela. Han tänkte mest på sig själv att hur ska han klara barnen själv i en hel månad och tänk om de blir sjuka. Och han jobbar ju kvällar också. Kände mest men hallå! Vi har vänner och mormor. Sånt löser sig. Blir barnen sjuka så ger man dem medicin eller så tar man dem till sjukhuset. Mormor är desutom en bra rådgivare. Förra sommaren var jag själv en månad med barnen. Det är bara att gilla läget om man vill ha en frisk fru.
Så jag ser fram emot resan. Dottern sa att hon kommer att sakna mig. Det kommer jag också men det är också en kort tid i livet man får ta och jag kommer hem piggare och friskare!

Skolavslutning

Idag var det skolavslutning. Det är lika härligt varje år. Dottern uppträdde med sin klass i att sjunga. Sonens klass skickade upp några tjejer på scenen för att dansa. Lite presenter till fröknar och magistrar. I år fick de lite choklad, kex och ost. Grabben har haft en extra fröken några månader. Hon fick en liten extra orkidée. Solen skiner som den ska och vi har tryckt i oss jordgubbstårta. Som överraskning ska jag åka iväg och köpa cyklar till barnen. I eftermiddag behöver jag nog sätta mig och jobba lite. Fick lov av chefen att jobba hemme och i och för sig är det min sjukledig dag idag men då jag vabbade igår på grund av dotterns tandläkartid så får jag nog prestera några timmar. Jag får inte ihop det annars. Tyvärr. Egentligen ska det inte vara mitt problem men det blir det. Jag ska ta det lugnt i alla fall. Jag var så lycklig i morse för jag kunde städa undan på diskbänken och det innan jag tagit alla mina piller. Jag är på väg tillbaka till livet! Nackdelen är att det märker min man också och då släpper han mer på hushållssysslorna. Om han kunde sluta att vara så envis så jag kan få köpa städning varannan vecka. Men han kommer nog få pikar till den dag han ger med sig.