Idag var det dags för begravningen. Har haft svårt att fokusera på jobbet och har haft svårt att förstå. Det ska bli skönt med ett ordentligt avslut men det kommer att bli så otroligt jobbigt. Samtidigt ser jag fram emot att få träffa alla gemensamma vänner som vi hade och som jag inte har hållit kontakt med.
Jag hade köpt gosedjur till hans barn och en till mig själv som trösteföremål. Jag kom tidigt till kyrkan så jag kunde gå omkring en stund i mina egna tankar. Träffade senare på ett par vänner och det var jobbigt. Då blev det helt plötsligt verkligt.
Programmet i kyrkan var vackert och det var enkelt. Prästen pratade om min vän och inte snurrade in sig i oförståeligt kristet prat vilket jag tyckte var skönt. Hans bror spelade gitarr och deras granne sjöng. I psalmerna kunde jag absolut inte sjunga med för jag bara grät tyst.
Avsked gjordes vid graven. Hans vänner bar kistan och det var så tungt att se. Jag la mitt gosedjur på hans kista. Typiskt mig skulle han nog säga.
Efteråt hade hans fru ordnat en så härlig mottagning. Hon hade ordnat med en fest som han själv skulle vilja vara med på som hon själv beskrev det. Det var mat och levande musik. Det rullade bildspel och barnen lekte. Hans son gjorde härliga skuggfigurer i form av hjärtan framför bildspelet. Det var skönt att få krama om hans mamma. Jag sökte nog lika mycket tröst som jag gav.
Väl hemma kom en kompis över så jag fick bara sitta och prata. Det behövde jag. Det var en jobbig men en bra dag med en fint avslut för en underbar person som fick en alldeles för kort tid här i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar