Allt närmar sig med stormsteg. Nästa tisdag reser jag 4 veckor till Teneriffa. Räkningar ska hinnas betalas och det ska hinnas med att storhandla så att maken har ett fyllt kylskåp. Helst skulle jag hinna med att storstäda också då släkten kommer nästa helg när min stora fyller 11 år.
Jag är beviljad bilstöd och borde hinna med att titta på lite bilar också. Min hjärna börjar med andra ord bli fylld av måsten och hinna med. Blä. Jag blir alldeles matt bara jag ens försöker att sortera och prioritera vad som är viktigast att göra.
Jag mår ju inte direkt bra av att saker och ting inte är i ordning och då blir jag lätt stressad när min kropp inte är med mig och orkar det jag vill göra. Maken är heller ingen tankeläsare och ännu sämre planerare så han gör det som faller honom in. Inte en tanke på att släkten dråsar in om en vecka.
Kanske vore skönt att vara så. Leva i nuet mer. För vad gör det om barnens rum inte är som jag vill. Inte händer det något om det får vara så en månad till. Prioritera var det!
Helst skulle jag vilja ta ledigt från jobbet en dag bara för att i lugn och ro utan man och barn få fixa i ordning i kaoset. Men då hinner jag inte med det som ska göras på jobbet.
Bäst att fortsätta att skriva långa listor. Sedan får det bli som det blir. Ingen värld går under om inte jag har hunnit vad jag önskar att jag skulle hinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar