Kroppen protesterar

Har varit på den vanliga kontrollen för ett par veckor sedan. Jag ifrågasatte varför armarna domnar bort lite då och då. Min egen misstanke ligger så klart på att jag kan ha fått MS. Vilket är en biverkning har jag hört från en av medicinerna som jag tar. Men först ska de ta en röntgen på halsryggen så att det inte bara är en nerv som har hamnat i kläm. Jag undrar i och för sig hur de ska lösa det i så fall om det är en nerv i kläm. För ryggpelaren har drabbats hårt sista året och är inte som den brukar. Jag fick också veta att jag har blod i urinen men de har ingen aning om varför. De ska undersöka det närmare nästa gång jag lämnar prover. Jag går fortfarande hos sjukgymnasten men som det ser ut nu som kommer jag iväg typ varannan vecka. Om det inte är ett möte i jobbet eller i skolan med barnen så har det varit förkylning som har stoppat mig. Men det är skönt att komma iväg och få röra på mig i vattnet. Höften har börjat att bråka eller rättare sagt benet där proteserna sitter så att på morgonen tar det nu sån tid för mig att komma igång. Helst vill jag sitta i en halvtimme vid köksbordet efter jag tagit medicinen så att jag kan röra mig bättre. Men det hinner jag inte när jag ska till jobbet. Jag undrar om det är knäprotesen som bråkar. Det är något till hösten att ta reda på. Nu har jag inte tid. Om ett par veckor åker vi till Marocko och det ska bli så skönt. Värme och sedan kör jag en cortisonkur då så att jag kan vara pigg. Får se hur det påverkar armarna också. Guud vilket gnälligt inlägg detta blev. Men det är mycket av det som snurrar i huvudet. Just att jag inte alls har kvar samma funktion i armarna som jag brukar, vilket även har visat sig i tester som är långt under det normala. Det har gått utför med kroppen och jag har nog inte riktigt hängt med. Ibland när jag har haft skov så har jag kommit tillbaka till ursprungsnivån och kunnat fungera bra däremellan. Men nu så blir jag inte bättre vilket är svårt att smälta. Jag är självklart mycket bättre än vad jag var under skovet men långt i från så bra som jag var för ett par år sedan. Jag kan bara städa och laga ordentlig mat under de perioder som jag äter cortison. Och det kan jag inte göra jämt. Det får bli någon lyxperiod några gånger per år tänkte jag. Så maken är helt underbar, trots att jag kan bli galen på honom med jämna mellanrum. För han städar och tvättar och lagar mat. Jag skulle gärna kunna köpa städning varannan vecka men det har maken inte riktigt gått med på än. Men jag är lite orolig för hur det ska gå till hösten när maken åker till Marocko 5 veckor. Barnen kommer att få göra så mycket. Eller så får hemmet förfalla. Funderar på att köpa städning en gång under hans frånvaro. Äh, det brukar lösa sig! Nu är det färdiggnällt, hoppas jag! Snart blir det mys i Marocko!