Läxor

Åh vad jag hatar läxor. Källan till storbråk. Sonen med sin hyperaktivitet hoppar i stolen och blir frustrerad att han inte förstår vad han ska göra medan jag blir frusterad över att han inte förstår vad jag säger eller han inte tror på sig själv, att han vet svaret.

Jag var på utvecklingssamtal med honom idag och han är enligt mig och lärarna en underbar kille som har svårt att sitta still och som har svårt att uttrycka vad han tänker. Han är otroligt blyg. Fast hemma så märks inte det någon blyghet direkt när han exploderar titt som tätt eller när tårarna sprutar av ilska att han inte får till läxorna på nolltid. Undrar vilken dag som man kan få sitta ihop med barnen och få göra läxor utan bråk och tårar?

Dottern har en underbar lärare som sätter ihop alla läxor. Lätt och enkelt att se vilka läxor som hon har och enkelt att kolla om hon har gjort dem. För sonen är det svårare. Jag tror han har inlämning av läxor varje dag, olika ämnen. Inte helt enkelt då att ha koll på vad som ska göras och när.

Klockan börjar närma sig åtta på kvällen och sonen som inte gjorde några läxor igår för att det "bara" var två enkla frågor sitter fortfarande efter snart två timmar och sliter med första frågan. Tårarna har sprutat för typ sjätte gången för att det inte går som han vill.

Svårt att veta hur jag som mamma ska bete mig. Helst skulle jag vilja köra honom i säng för han behöver sova då han ska upp till skolan imorgon. Men läxan ska vara klar till imorgon. Och han har en fråga kvar att lösa. Svårt att veta om jag ska hålla honom uppe och göra klart när han är trött och tycker det är svårt eller ska jag skicka honom i säng och att han gör läxan imorgon bitti, när han är piggare men har kortare tid på sig. Pest eller kolera?