torsdag 17 november 2011

Att våga

Tänk att det är så mycket lättare att ta ställning för sitt barn än för sig själv. Sonen har genomgått en neuropsykiatrisk utredning - om man nu kan kalla en 15 min samtal för en utredning. Nu har jag bett om ett andra utlåtande. Känns inte helt ok att de sätter en diagnos utan att kunna påvisa grunden för diagnosen. Själva diagnosen har jag inga problem men. Nu blev det uppmärksamhetsstörning, typ ADHD light. Men sättet att sätta diagnosen på. Kändes skönt att säga till och jag vet mina nrättigheter om att få ett andra utlåtande. Utredning ska ju vara ordentlig!
Men för mig själv har jag svårare. Nu har jag haft den nya läkaren i ett år och inte blir han bättre. Jag får inga läkarintyg som jag ber om och han utforskar inte varför det är lite extra fel på mig ibland. Nu måste jag bara ta tag i saken och byta. Ska bara......

1 kommentar:

  1. Åh! Som jag känner igen detta! :( Kolla gärna in min blogg (jag vet du varit där förut och kommenterat), varit hos två läkare o en sa att jag inte hade och en sa att jag har (fast skrev inte i journalen). Mycket knepig sjukdom! Men så står det också på massor av forum att det kan dröja att få diagnos. Så kämpa på!! http://minpsoriasisartrit.blogspot.com/

    SvaraRadera