Glädje och sorg

Det senaste dagarna har jag varit lycklig över min kropp. Glädje över att den fortsätter att fungera. Jag har kunnat städa! Lite i taget men jag har kunnat göra det utan att känna mig helt slut efteråt. Lite kan det ha att göra med att jag har semester ett par dagar i veckan under sommaren. Skönt att inte jobba fullt ut. Jag får se vad som händer sedan när jag går upp till heltid igen. Men jag glädjer mig för stunden. Benet vill krampa då och då av överansträngning men det är en bagatell i sammanhanget. Jag har kunnat göra så mycket som jag inte har kunnat gjort under det senaste året!

Så kom då händelsen som har satt världen i gungning. Terrorattack i Norge! En bomb sprängdes i Oslo där 8 dödades och sedan blev närmare 70 ungdomar dödade, nerskjutna på sitt ungdomsläger. Den 22 juli blev en sorgens dag! Igår på arbetet hade vi en tyst minut, precis som resten av världen. Min barn hade en egen tyst minut hemma. Jag är stolt över dem!

Det som "glädjer" mig (fel ordval, jag vet) i denna tragedi var att terroristen var en kristen norrman, dvs inte en muslim denna gång. Muslimer har fått ta så mycket skit för all terror att det har känts som om inga andra är kapabla till terrorism. Men nu slog en "vanlig" man till och gav världen tillkänna att det faktiskt finns fler terrorister än de utlänska "islamisterna". Och att de kan göra minst lika stor skada. Men en sådan man ska inte få förstöra vår värld och vår demokrati och vår kärlek till andra människor.