Barn

Vad är det som gör att nu för tiden så ska man skaffa tre barn? Är man mindre värd när man har två? Jag har två ganska stora barn nu och jag får fortfarande frågan om vi ska skaffa en till. Om jag då svarar nej så blir ofta repliken varför!

Nu är det ju så att jag gärna hade velat ha tre vilket gör att jag retar mig ännu mer på frågan. För det är inte jag som har bestämt hur det ska bli utan det är de högre makterna. Det innebär att jag får förklara varför jag inte kan skaffa ett tredje barn. Och förresten så är nog det bra för min man är heller ingen ungdom då han är 10 år äldre än mig och vår yngsta är 8 år. Snacka om att det skulle bli en sladdis. Men i och för sig skulle nog både jag och min man tycka att det skulle vara mysigt men så är det min kropp som har sagt nej.

Men det gör ju att jag är riktigt glad för de två jag har fått. Det finns ju de som inte kan få ens ett enda barn, även om de vill. Men på något sätt har jag börjat känna att det är status att ha tre barn. Att det skulle vara såå mycket jobbigare att ha tre barn och att jag då med två inte alls vet hur det är. Nej, det kanske jag inte gör men jag har ofta tre barn med mig när vi ska iväg någonstans. Den tredje är då inte min utan en grannes.

Nästan alla skaffar tre barn nu. Till och med de som knappt verkar gilla barn. Jag känner nog bara en familj just nu som väljer att bara ha två.
Själv upplever jag att jag inte har fått välja vilket gör det mer retfullt. Då kan alla argument ibland fara och flyga som att jag ska vara tacksam för två friska barn etc för det allt till sist handlar om är att jag är för sjuk, för handikappad för att kunna skaffa ett tredje barn. Och vem vill vara så sjuk att det hindrar så i ens liv. Jag jobbar fortfarande på acceptansen att jag är så mycket sämre än jag tidigare någonsin varit. Och det i sig är retfullt. Jag upplever mig själv som supergnällig just nu. Samtidigt kan jag känna att jag måste berätta hur sjuk jag är för att folk ska förstå. Jag måste sluta med det och låta människor förstå i sin egen takt. Ser de inte mitt handikapp med sina egna ögon så är de nog blinda. Jag ska egentligen inte behöva tala om det för dem. Och andra siden så måste jag berätta för att som frågar varför jag inte skaffar ett tredje barn hur sjuk jag faktiskt är och att det påverkar mitt liv så mycket utan mediciner att det inte är värt ens ett försök.

Men nu sitter jag här på första maj med vetskapen om att jag har gett mina två älskade barn en bra valborg men också att jag på grund av det inte kan göra något idag. Trist men samtidigt underbart att jag faktiskt fortfarande kan ge dem något vilket jag med all sannolikhet inte hade kunnat göra om jag hade fått ett tredje barn.

Mina två barn är värda all min "friska" tid som jag har vilket är bland annat en båtresa nästa helg. Så nu ska jag vila upp mig till den!