lördag 29 januari 2011

Familjeprogram på Vårnäs

I onsdags tog jag tåget till Vingåker. Jag hade blivit inbjuden till familjeprogrammet på Vårnäs. En anhörig till mig har genomgått behandling där och nu hade jag och en till anhörig blivit inbjuden. Vi kom till Vårnäs strax före halv nio på morgonen så jag var lite lagom trött. Jag hade klivit på tåget tio i sju på morgonen men det var skönt att bara sitta på tåget och inte behöva fokusera på körning.

Vi var 6 stycken i gruppen som skulle genomgå anhörigprogrammet samtidigt. Vi samlades på morgonen och i tre dagar skulle vi lyssna på föreläsningar och diskutera mellan 9 till 16.
Vi fick lära oss om sjukdomen beroende eller alkolism som de säger. Jag gillar ordet beroende bättre eftersom att det handlar om mer än alkohol. Vi fick berätta om oss själva och vi var en underbar grupp som kom att diskutera massor. Gruppen delade hus och vi åt alla måltider tillsammans. På kvällarna hade vi bestämda teman att diskutera och första kvällen fick vi se filmen "When a man loves a woman". Jag tyckte sängarna var riktigt sköna och sov jättebra när jag var där.

Andra kvällen fick vi gå på ett Al-Anon möte. Första tanken var "sekt" men nu har jag lovat mig själv att jag ska gå 10 ggr innan jag utvärderar om jag vill fortsätta eller inte.

Mycket tankar har snurrat upp och mycket handlar om att jag inser att jag har en ilska som mina barn får ta. Det kan till en stor del handla om min egen sjukdom men samtidigt för jag över att mina barn ska ta lika stort ansvar som jag har tagit. Jag ska jobba på att hitta min egen tid och att vara ensam med vardera barn. Jag ska jobba på att kunna kommunicera med barnen. Med maken är jag bättre på att formulera vad jag tänker. Det kan ju bero på att han har ett annat språk och jag är tvungen att formulera mig väl.

Jag har bestämt att jag ska bli bättre på att ge min och mina barn egen tid och att jag ska hitta ett lugn och inte låta deras ilska bli min. Jag ska heller inte låta min dåliga mående gå över dem så att de till slut tassar på tå för att de inte vet om och när jag exploderar.

Det kommer att komma dagar då jag känner mig riktigt dålig men om jag respekterar min familj och kommunicerar väl så kommer de respektera mig när jag ber att få vara ensam

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar