Åh, vad jag längtar efter en whiteboard i köket just nu. Kaoset sprider sig i min hjärna. Hade redan innan mycket att tänka på inför morgondagen då jag ska få åka till en jobbarkompis och äta utan barn. Barnen ska då vara hos sin mormor. Men dit är det 10 mil och det ska hämtas på fritids och packas. Sedan tillkom utflykter för båda barnen som båda ska vara imorgon! Då slutade hjärnans komihåg att fungera. Dessutom har båda barnen matcher på bortaplaner med en timmes mellanrum på söndag. När jag såg det var det bara att skriva ner ett minutschema för jag kommer aldrig att komma ihåg vad jag ska göra när.
Nu har jag insett vad jag har min man till. Han blir extra saknad när sånt här händer. Men det gör mig också extra tacksam att jag har honom vilket i sin tur gör att han blir så mycket mer efterlängtad. 5 veckor är bra att vara ifrån varandra och längta. Att komma ihåg att inte ta varandra för givet.
Nu är det dags att skapa listor. Listor över morgondagen. Allt vad som ska inhandlas inför middagen och packas till övernattning. Jag hinner bara hem och vända imorgon så allt måste vara klart ikväll. Och just det, matsäckarna också. Jag som trodde att jag skulle få en lugn kväll idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar