Jag har varit så trött den här veckan. Sover otroligt tungt och har vaknat knockad. Inte av mig själv, det skulle vara ett under men av en mindre trevlig radio.
Nu är kroppen som den ska igen. Dock inte på ett positivt sätt. Nu är all cortison borta och jag vet att jag lever. Har dessutom varit förkyld så jag har inte fullt ut kunnat använda mina mediciner som jag ska så jag vet inte om jag har fått en extra släng av nånting.
Det går förvånansvärt bra att vara själv och jag och barnen klarar vardagen, visserligen med mycket bråk, men ändå. Barnen går på sina träningar, de får middag och jag är med på deras matcher. Läxor hinner vi också med, vilket är helt otroligt i sig.
Sonen slog i foten igår och han har fortfarande jätteont och haltar så han får vara hemma från skolan. Han är blå på framsidan av benet så jag hoppas det inte är värre än att han har slagit i på fel ställe. Sedan när han väljer att hellre vara hemma och läsa böcker (tv och spelförbud gäller vid konstiga sjuktillfällen) så har han nog ganska ont.
Får se om han kan spela match i helgen som tänkt. Dottern ska också spela. Men den här helgen är det bara två matcher, förra helgen var det tre. Båda barnen är otroligt duktiga. Hoppas de kan fortsätta länge med sin idrott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar