Jag visste väl att det inte kunde vara för evigt. Nu börjar känningarna i kroppen komma allt mer. Det jag tycker är svårast just nu är nacken och muskelkrampen som blir. Kände av igår att efter jag hade varit ute och fikat med en kompis att jag var helt slut på kvällen. Känner av foten och benet mer än vanligt också. Eller snarare så är det normalt att jag ska känna av dem, men jag har njutit så att slippa.

Imorgon börjar allvaret. Sommarlovet för barnen är slut. Nu ska jag få ihop det alla föräldrar kämpar med. Läxor, middagar och träningar. Jag inser nu när jag är själv att det blir till att planera varje dag väl, mer än vad jag annars behöver. Allt för att jag ska hinna skjutsa barnen till två olika håll samma dag. Men samtidigt som det är stressande så är det roligt. Roligt att barnen har ett intresse som är bra för dem och som de tycker är kul.

Idag har jag lagat köttfärssås. Jag lagade en stor panna så att det räcker till fler dagar. En omgång till i kväll och till sonen imorgon efter skolan. Tack och lov att lägenheten är så städad att jag bara behöver plocka lite allt eftersom. Idag är det dock liggläge som gäller. Allt för att samla energi. Mina barn behöver den. Så ett varmt bad ska få bli pricken över I:et.

Min väns son fyller 9 år idag. Deras barn är lika gammal som min yngsta. Hans hustru har lagt ut fina bilder på honom när han har varit delaktig inför kalasen de tidigare åren. Han såg så fräsch ut då. Kunde knappt se bilderna utan att få tårar i ögonvrån. Han är så saknad, kan inte fatta att han har varit borta i 9 månader. Jag inser att jag ska vara glad för allt jag har. Oavsett hur smärtsam min kropp är så finns jag här med mina barn. Varje dag är en lycka att få dela den med mina mirakel!