Igår var jag på återbesök för anhörigprogrammet i Vingåker. Det var kul att träffa de andra igen och det var intressant att titta på min målformulering som jag inte hade tagit upp sedan jag skrev den. Men faktum var att jag har gjort en hel del. Men som vanligt kanske ändå glömt bort mig själv och framförallt mig och min man som par. Det svåra i att be någon vara barnvakt för att vi ska få göra något tillsammans. Och att jag, när jag var sjuk, faktiskt vabbade för barnen som också var sjuka istället för att tänka på mig själv och få vara sjuk medan maken vabbar. Hmmm. Intressanta tankar.
Jag insåg också att jag har vuxit upp i en miljö där tanken varit att man ska strunta i sig själv och tänka på andra. Så fel det kan bli. För om jag sköter om mig själv så ger ju det ringar på vattnet och så mår alla runt mig bättre också. Jag ska vara bättre på att sätta gränser men det gäller även mig själv. Jag är otydlig med mig själv att sätta gränser och tänka efter vad jag behöver och vill. Inte konstigt att jag inte kan sätta gränser gentemot andra då.
Sakta men säkert ska det bli bättring. Det innebär också att jag inte ska tycka synd om mig själv för att jag är sjuk. Jag gör det bästa utifrån min förmåga här och nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar