Ibland undrar jag hur många barn jag har. I och med att de som verkligen är mina har blivit ganska stora så helt plötsligt kommer och går det barn här hela tiden. Har allt som oftast någon kompis till den ena eller den andra som sover över på helgerna. Det är inte längre "bara" två jag har utan hela tiden pendlar det mellan att ingen är hemma till att jag har fyra, fem stycken. Hur gick det här till? Helt plötsligt inser jag att barnen växer fortare än jag hinner med. Sjävklart kommer då funderingen om man ska försöka att få en tredje. Den sista.......
Men jag har kommit till insikt att det är nog bara att ge upp de tankarna innan de ens får fäste. Skulle jag mot all förmodan komma på andra tankar betyder det också att jag ger upp min hälsa. Jag får absolut inte använda mina mediciner om jag skulle försöka att bli gravid. Som det ser ut nu så är jag inte direkt pigg med mediciner så hur skulle det se ut då. Jag fick ett smakprov innan jag opererade mig för då var jag också tvungen att sluta. Det kändes inte bra kan jag säga.
Men det är fruktansvärt irriterande att det inte är jag som får bestämma huruvida jag vill ha två eller tre eller flera barn utan det är min sjukdom. Då känns det som att beslutet tas ifrån mig att fatta. Det blir inte att bara sluta med preventivmedel och "se" om man blir gravid eller inte. Det ska planeras in i millimeter och gärna med en läkare på hörnet. Kul...
Jag får nöja mig med mina två änglar som förvandlas till drakar typ varannan minut, glädja mig åt att jag har fått dem, att de mår bra och att jag får se dem växa upp. Jag får njuta av att min syster skaffar fler barn så jag får snusa bebis i alla fall. Men jag kommer nog alltid sakna att inte ha fått bestämma själv och därmed känna en längtan som jag annars troligen inte skulle ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar