onsdag 9 juni 2010

Tandvärk

Min dotter har råkat ut för det jag tack och lov aldrig har behövt vara med om. Tandvärk! Dessutom är det inte första gången. Hon kom till mig på söndagkväll och var ledsen. Hon sa att hon hade ont i tanden. Lite medicin (alvedon och Ipren) och nattti natt. Hade jag tur var det bara tillfälligt. Men så var det inte. På måndag morgon vaknar hon gråtandes. Mer medicin och iväg till skolan. Det lättade snabbt och hon var pigg så att vara hemma ville hon inte. Ringer tandläkaren och får en akuttid dagen efter kl 13.00. Där hade jag tur för jag visste att de skulle iväg på utflykt till frökens mormor på tisdagen och det ville hon inte missa. Fritids ringer på måndag eftermiddag och då har det börjat göra ont i gen så maken får gå och hämta henne. Han ger henne medicin och säger senare till mig att hon kändes varm. Tempen hade han glömt att ta innan han gav medicinen. På natten till tisdagen vaknar hon vid 03.00 och har nästan 39 graders temp och ont. För att säkra utflykten så får hon medicin på morgonen samt en alvedon med sig. Jag meddelar fröken och ska komma och hämta henne från utflyktmålet så vi hinner lagom till tandläkaren och hon får vara med på utflykten. Vid 9 ringer de från tandläkaren och vill ändra tid till kvart i elva. Men hallå, glöm det! Jag var på jobbet och hade ett möte samt att dottern var ju på utflykt. Säger att hon måste komma idag annars får jag väl sätta mig på en akut. Då får jag en tid kl 14.00 istället. Undrar vart den tiden kom ifrån. Hämtar dotter som inte haft ont förutom om hon biter ihop tänderna och vi får en urhärlig tandläkare som är helt underbar. Dottern är nog skeptisk för av någon anledning så gillar hon inte killar. Han berättar inte ett dugg för mycket utan bara exakt det han ska göra. Jag gillar ordet att han ska få "Tanden att sova" - inte bedöva. De bedövar halva hennes huvud tror jag och sedan drar de ut tanden. Efteråt berättar de att det var en varböld där och det var ingen mening att spara tanden, de hade behövt dra ut den ändå. Dagen efter har hon inget ont och febern försvann som i ett trollslag. Nu ska jag bara tillkalla tandfén. Pengen är viktigare än presenterna hon fick för att hon var så duktig. Inte ett ord eller tår på ungen på hel tiden. Hon är ju helt fantastisk.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar