Små känningar

Börjar känna av min friska höft. Den får bara inte lägga av. Vänsterbenet är så opererat och stelt så det har jag ingen användning av. Skulle höger ben paja kan jag inte gå i trappor..... Så höften måste bara hålla. Känner att jag ignorerar det allt jag kan och hoppas att det är mjukdelarna som bråkar. Lyckan är dock att jag nu är beviljad en arbetsstol från Försäkringskassan. Äntligen ska jag få sitta perfekt och ha möjlighet att byta ställning till nästan stående. Jippi! Alltid något bra som kommer med det onda. Gnäll lite och skratta resten av tiden. Det fungerar för det mesta. Livet är ändå underbart!